Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv utgjorde därifrån intet undantag, ty den
utvecklade sig överallt i en bestämd period av
den europeiska historien och stammade från
samma motiv och förutsättningar. Varje
manifestation på det religiösa och filosofiska
tänkandets område, varje ny uppfattning om
betydelsen av de politiska och sociala
levnadsformerna, varje stor förändring på de
ekonomiska existensmöjligheternas breda fält, varje
ny estetisk värdering på litteraturens och
konstens område, varje vetenskapligt framsteg,
varje ny fas i vetandet om naturens rike, alla
stora folkrörelser, ebb och flod i revolutionära
och reaktionära tankeriktningar — alltsamman
finner och ständigt fann ett tydligt uttryck i
samtliga kulturkretsar som vi tillhör och vilka
vi icke godtyckligt kan falla ut ur. De yttre
framträdandena i dessa företeelser är
visserligen icke överallt desamma och erhåller ofta en
yttre färg genom olikheterna i de ortliga
betingelserna, likväl blir den inre kärnan ständigt
densamma och är för den uppmärksamme
iakttagaren tydligt märkbar.
Ingen människa med inre insikt ställer i
fråga det levande sammanhanget i folkens liv
inom vår kulturkrets. De andliga
förutsättningarna för ett federativt Europa behöver därför
icke först åvägabringas, ty de är sedan länge
tillstädes hos varje folk och har ständigt
betonats av de bästa och fördomsfriaste andarna
inom alla nationer. Vad som nu skiljer oss är
huvudsakligen politiska och ekonomiska
motsättningar, vilka genom likaså andefattigt som
fördärvligt inflytande från nationalistiska ocli
maktpolitiska strävanden så länge odlats och
närts att de slutligen blivit vårt öde.
Varje nationell stat har ständigt försökt —
så snart den besuttit den nödvändiga
befolkningen för att kunna utveckla sig till
storstat —• att genom upprättandet av särskilda
makt- och intressesfärer fjättra andra folks
ekonomiska utveckling, varvid de svagare
naturligtvis först blir krossade. Denna tendens är
ett av de viktigaste karaktärsdragen hos varje
maktpolitik, och om smärre stater till följd av
sin numeriska svaghet icke kan göra bruk av
metoden, så är detta, som Bakunin mycket
riktigt anmärkte, huvudsakligen att tillskriva
deras impotens. Där det emellertid lyckas dem
att genom utvidgning av sina områden vinna
större inflytande, där följer de ständigt
storstaterna i spåren, så som Rumäniens, Polens,
Serbiens exempel tydligen visar.
Liksom den furstliga absolutismens system
genom en vanvettig reglementering av alla
produktionsgrenar och alla kommersiella
förhållanden århundradelångt dämt upp för den
naturliga utvecklingen av Europas hela ekonomiska
liv, så blev den nationella staten även i
kapitalismens tidsålder genom sina fortsatta ingrepp
i folkens ekonomiska liv en ständig källa till
periodiska skakningar i Europas politiska och
ekonomiska jämvikt som i de flesta fallen
slutade med krig, men blott för att på nytt
fortsätta blindhetens eviga kretslopp som ständigt
måste leda till samma följder. Genom in- och
utförseltullar, höga tariffer och statligt
gynnande av bestämda grenar av industri och
jordbruk på hela befolkningens bekostnad, genom
oavbruten kamp om råämnes- ocli
avsättningsområden och genom hänsynslös utsugning av
de så kallade kolonialfolken, genom
praktiserandet av dumpningssystem och utvecklandet
av stora av regeringarna gynnade truster och
karteller och otaliga andra politiska och
ekonomiska påtryckningsmedel blev det allmänna
ekonomiska området allt mera sönderstyckat
och lades grunden för en gränslös
fribytar-politik, vilken i sin egoistiska dumhet icke
längre kände sig bunden av etiska grundsatser
och gjorde den brutala makten till
utgångspunkt för alla sina strävanden.
Då emellertid ingen makt i det långa loppet
kan upprätthållas med rena våldsmedel, så är
den ständigt tvungen att söka rättfärdiga sina
anspråk genom bestämda ideologier för att
maskera sin egentliga karaktär. Så
utvecklades nationalismen till en politisk religion,
vilken ersatte den personliga rättskänslan med
den nationella statens rättsuppfattning som
utmynnade i grundsatsen: "Wrong or right,
my country!" (Det gör detsamma om det är
rätt eller orätt, när det bara är mitt land. Red.)
Födselns tillfällighet gjordes till utgångspunkt
för den nationella uppfostran, människan blev
råämne för nationen vilken gav henne tomma
formler i stället för det moraliska medvetandet
om rätt och orätt . Nationalegoismen gjordes
till medelpunkt för det politiska tänkandet,
som bestämde alla relationer till andra folk
och omgav den egna nationen med den utvaldes
-183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
