Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängd andra hot mot vår existens — från
naturkrafterna, farsoterna, de vilda djuren etc. —
har hotet från andra människor, s. k. fiender,
stegrats till den grad att den summa av
trygghet som nutidsmänniskan åtnjuter snarare är
mindre än större än den våra förfäder åtnjöt.
Det är väl första gången i vårt släktes historia
som den totala undergången hotat. Tekniken
och den övriga vetenskapen som skulle ha ökat
vår trygghet — och även gjort det på vissa
avsnitt —- har skapat den yttersta osäkerhet.
Det är inte atombomben ensam som bär
skulden för detta tillstånd av allmän otrygghet.
Vi har all anledning att räkna också med andra
förstörelsemedel som ännu hållas hemliga för
oss vanliga medborgare. De "avslöjanden" som
då och då går genom pressen om nya vapen
långt effektivare än atombomben är väl ibland
bluff och skrämskott, men det är inte säkert
eller ens troligt att detta alltid är fallet. Vi
måste räkna med att sådana vapen kommer att
skapas, och det av två skäl. För det första
förfogar den forskning som sysslar med att
framställa nya förstörelsemedel över
mångdubbelt större resurser än den som har ett positivt,
fredligt syfte (och vad åstadkommer inte redan
den senare!); och för det andra är det vanligen
mycket lättare att arbeta för destruktiva mål
än att skapa någonting nyttigt och i verklig
mening gott. Det senare är en universell regel.
Därigenom har frågan om krig eller fred
blivit en fråga om vårt släktes fortsatta existens
eller försvinnande från skådebanan. I sällskap
med en rad andra djurarter.
Detta vet eller känner alla något så när vakna
människor mer eller mindre tydligt, och det
förklarar varför folken — de dödströt.ta,
svältande och frysande folken — utan nämnvärt
knot underkastar sig även de tyngsta offer för
att skaffa sig trygghet. Redan det senaste
krigets erfarenheter och följder var ohyggliga;
inte underligt att man offrar vad som helst för
att slippa än en gång vara med på någonting
lika gräsligt eller ännu gräsligare.
Men om längtan efter trygghet är naturlig
är de metoder man tillgriper för att nå det
efterlängtade målet så mycket diskutablare.
Som bekant söker alla stater att skaffa sig
trygghet genom ökade rustningar och "strate-
giska" gränsjusteringar och genom att skaffa
sig militära stödjepunkter litet varstans.
Här kan man med fog ta i sin mun det
gamla och på senare åren så förkättrade
uttrycket "Vad kan det nytte?" Vad gagnar det
Rysslands folk om det egna landets eller
vasallstaternas gränser går något tiotal mil eller så
längre åt öster eller väster, då huvudvapnet i
nästa krig (n. b. om det blir något sådant) med
all tänkbar sannolikhet kommer att bli
strato-sfärplan som — lastade med atombomber,
bak-terieampuller eller andra infernaliska
utrotningsmedel — flyger tusen mil utan
mellanlandning? Ingenting, platt ingenting! Och vad
gagnar det USA:s befolkning om dess
krigsmakt har baser vid Medelhavet, på Island eller
i Stilla oceanens övärld då ett enda anfall med
de hypermoderna förstörelsemedlen kan lägga
Newyork eller vilken annan amerikansk stad
som helst i ruiner — eller åtminstone utrota
hela dess befolkning?
Vad ovan sagts gäller givetvis — och i än
högre grad ■— också småstaternas
tragikomiska försök att skaffa sig trygghet genom
gränsjusteringar på grannens bekostnad eller
genom en ruinerande upprustning. Det är
lönlös möda och meningslösa offer. Det skänker
ingen valuta i form av ökad trygghet.
Därmed är emellertid inte sagt att dessa
manipulationer — med gränser, stödjepunkter,
nya vapen och ökade rustningar etc. — saknar
all betydelse. Ånej, de har en mycket stor
sådan, fast effekten blir av ett slag som är
diametralt motsatt den åsyftade. De stegrar faran
men skänker på sin höjd en falsk
trygghetskänsla.
Låt oss för ett enda ögonblick betrakta de
konkreta förhållandena.
Det är ju självfallet att då Ryssland flyttar
fram sina gränser och positioner åt väster och
samtidigt ökar sin militära beredskap och
dessutom håller sig med en femte kolonn i de
västerländska staterna så måste både folken
oeh de styrande i dessa stater känna sig
hotade. Helst som den ryska pressen och radion
också ideligen angriper USA och
Storbritannien. Denna fruktan är en ofrånkomlig följd
av ryssarnas handlingssätt, och den leder till
en misstänksam och aggressiv attityd hos de
nyssnämnda stormakterna.
-190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
