Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån kan mildra de sociala stridernas
uttrycksformer. De våldsamt eruptiva revolutionerna
torde ieke mångenstädes ha förutsättningar för
att återkomma. Den sociala kampen söker sig
andra vägar som allt mer för bort från
drömmen om den totala engångsomvälvningen och
närmar sig cn omvandling i etapper, vilka
kanske också kan föra till målet.
ad de spanska erfarenheterna gett belägg
för, det är att en revolutionär rörelse i ett
land icke kan räkna med att få något stöd
utifrån. Det kan visserligen pekas på, att den
engelska arbetarklassen år 1920 ilade till den
ryska revolutionens hjälp. Londons dockarbetare
vägrade att lasta ammunition för den brittiska
interventionen och ”councils of action” sprang
överallt fram i landet. Denna aktion
förhindrade en allvarligare brittisk intervention.
Generalstrejken stod hotande för dörren och
regeringen ändrade sin politik. Men detta var ett
undantag, det hör till det förgångna.
Genompolitiseringen av arbetarrörelsen har
korrumperat den. Om i dag den brittiska
arbetarregeringen fört samma politik som den borgerliga
1920 skulle arbetarna troligen följt regeringen.
Arbetarrörelsen följde under det spanska
inbördeskriget överallt de borgerliga
regeringarna — naturligtvis med undantag för
de små anarkistiska och syndikalistiska
sammanslutningarna. Den engelska
<arbetarrörelsen — finner sig i dag 1, att
”arbetarregeringen” i fullföljandet av den traditionella
brittiska imperialistiska politiken stöder Franco.
En proletär resning i ett land skall finna sig
nationellt isolerad och måste därför anpassa
sin taktik inom den nationella ramen. Ett
socialistiskt revolutionsförsök måste söka
samordna de skilda socialistiska riktningarna inom
landet. Vill en eller annan riktning söka
tillvälla sig hela makten för att ge revolutionen
en inriktning efter sin speciella ideologi kan
den endast göra detta genom att upprätta en
diktatur. Anarkosyndikalisterna kan i varje fall
icke följa denna väg, därför att de därmed
skulle upphöra att vara anarkosyndikalister för
att bli bolsjeviker. Det måste finnas en bred
marginal för tolerans mot andra riktningar för
att man skall kunna undvika revolutionens
övergång i kontrarevolution. Men toleransens nöd-
vändighet utesluter den hundraproeentiga
lösningen efter den ena eller den andra riktningens
sehema. Kompromissen blir ofrånkomlig. Och
när man icke på en gång kan få det hela måste
man söka få det mesta möjliga, det som kan
betingas av de för fallet givna historiska och
tillfälliga förhållandena. Det är denna
erfarenhet de spanska kamraterna fått inhösta med
eller mot sin vilja, och det är den erfarenhet
den internationella syndikalistiska rörelsen
måste tillgodogöra sig.
Dr med inbördeskriget sammankopplade
spanska revolutionen, inspirerad av de
spanska anarkosyndikalisterna, står som en
milstolpe i den socialistiska arbetarrörelsens
historia. Vi har trenne stora revolutioner i detta
århundrade: Den ryska, vilken leddes«till
”proletariatets diktatur” som i verklighet blev en
diktatur över proletariatet och bjöd en ny form
av kapitalism, statskapitalismen, och en ny form
av klassvälde, det bolsjevikiska partiväldet. Den
slutade i ett tillstånd av ofrihet och slaveri.
Vidare den tyska revolutionen 1918 som ledde
till en socialistisk regering som övertog
förvaltningen av den kapitalistiska samhällsordningen,
som stabiliserade kapitalismen i stället för att
störta den och som för övrigt lämnade alla de
gamla klassorättvisorna oantastade och icke
gjorde några som helst ansatser till att
förverkliga socialismen. Ur socialistisk synpunkt
slutade dessa båda revolutioner negativt. Den
tredje stora revolutionen är den spanska. Den
kunde icke fullföljas och genom fascismens
seger — tack vare den internationella
arbetarrörelsens osolidaritet — krossades den. Men
under den korta tid den hade möjlighet att
utveckla sina skapande krafter dokumenterade
den möjligheten av att kunna förverkliga en
socialism, som kom det frihetliga idealet nära
och som lade en grund för dess fortsatta
fullkomnande. Den bevisade, att tanken om
arbetarnas övertagande av produktionen icke var
någon utopi utan en tanke i kontakt med en
reell verklighet, och den visade att just denna
ekonomiska grundval var den nödvändiga
garantin för den mänskliga friheten. Dess
nyskapande kraft och dess förmåga till
samordnande produktiv verksamhet mitt under ett
destruktivt krigstillstånd visade att syndikalismen
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
