Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsbygdens
avfolkning
Av Folke Fridell
Ur det senaste decenniet har en betydande
popularisering av landsbygdens problem
ägt rum. Att detta delvis är en följd av
böndernas egna kooperativa sammanslutningar har
man ingen anledning förneka. Den
organisationsentusiasm som på många håll tar sig form
ute på landsbygden och bland jordbrukarna är
i sig själv ett ganska intressant kapitel. Här
rör det sig om en betydande grupp människor,
vilka förut i stort sett stått oförstående och
många gånger direkt fientliga till all
föreningsverksamhet. Nu representerar säkerligen
jordbruksrörelsen en av landets livaktigaste och
i vissa fall också stridbaraste folkrörelser.
Det är kanske inte så underligt. Man må
är en samhällsåskådning som kan bära fram till
ett bättre samhälle. I jämförelse med de tvenne
första revolutionära exemplen är den det enda
som ungefärligen infriat de löften det utfärdat.
Den skapade verklig socialism i den mån de
ytterst ogynnsamma omständigheterna tillät det
och den dade grunden till ett frihetligt
produktionssystem på federalistisk grund och anvisade
därmed vägen för en samhällsordning som kan
ge den största tänkbara personliga frihet och
de största lyckomöjligheterna för människorna.
Alla de hundratusenden av kämpar som föll för
frihetens sak skall icke ha fallit förgäves.
Deras insats står som ett lysande exempel för det
efter frihet törstande proletariatet och för alla
andra människor som söker efter vägar till att
övervinna den kapitalistiska
samhällsordningens elände och moraliska förfall.
42
först hålla i minnet att jordbrukaren inte
upplevt trettiotalets världskris i egenskap av
medlem i en kämpande sammanslutning. Den
tidens kris var visserligen inte lättare för
bönderna att bära än för andra yrkeskategorier —
tvärtom trängde den just jordbrukarna så in
på livet att statsmakterna måste gripa in med
subventioner av skilda slag — men dess
slutfas nåddes under samma tidpunkt som då
lantbrukarna började få ögonen öppna för
sammanslutningens betydelse. Visserligen hade
redan på ett mycket tidigt stadium skapats
småbrukareföreningar av skilda slag och dessa
ekonomiska föreningars betydelse bör på intet
sätt underskattas, tvärtom var det så att dessa
nästan i tysthet arbetande föreningar mycket
väl fungerade så som syftet varit, men deras
uppgift var alldeles för begränsad för att
väcka den uppmärksamhet som fordrades när
det gällde att föra föreningsidén ut till jordens
befolkning och brukare.
Därigenom att bönderna gick oorganiserade
och isolerade genom världskrisen på
trettiotalet och tack vare att organisationsidén
började väckas till liv just under den tid då
lågkonjunkturen förbyttes i godare tider, gjorde
sig entusiasmen för sammanslutningar redan
från början relativt stor. Det var ett nytt sätt
att arbeta sig fram på för bönderna. Tidigare
kände de inte till någonting annat än att
arbeta var och en för sig. Nu växte sig tanken
på samarbete fram i takt med högkonjunkturen.
tifrån socialistisk synpunkt finns det säkert
åtskilligt att anmärka gentemot
jordbrukarnas organisationer och deras metoder. Särskilt
torde en ganska märklig tendens att leta efter
böndernas besvärligheter bland sådana orsaker
som arbetarnas höga löner starkt påverkat
stora delar av rörelsens medlemsantal. Att
denna inställning i alla fall är på retur måste
man nog också konstatera. Någonting som
också bör ge anledning till betänkligheter är den
ekonomiska <jordbruksrörelsens strävan = till
hundraprocentig monopolism. Den viktigaste
invändningen som kan göras från socialistiskt
arbetarhåll torde emellertid vara den, att
böndernas föreningsrörelse inte är renodlad. Den
behärskas i betydlig utsträckning av sådana
grupper inom jordbruket, som visserligen äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
