Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland inifrån
Av J. Mratsjenko
[Lieraturen om Sovjetryssland är trots allt
ganska rikhaltig, även den kritiska. För
den senares vidkommande har man ju utom
Koestler även Max Eastman, Boris Souvarine
m. fl. De tre nämnda har alla varit bolsjeviker
och närmat sig sina drömmars mål med andakt
och vördnad. Men de har varit : utlänningar
vilka kommit till Ryssland och betraktat land,
folk och förhållanden mera utifrån.
Annorlunda förhåller det sig med Viktor Kravtjenko,
vilken är son till en gammal rysk revolutionär
som blev delaktig av tsarfängelserna redan
med resningen 1905. Viktor ärvde faderns
revolutionära kynne, blev bolsjevikisk komsomol,
utbildades till ingenjör, tog del i det
industriella uppbyggandet, placerades på allt mera
ansvarsfulla poster som ledare för en rad av de
allra största industriella anläggningarna för
att slutligen placeras som chef för ett av
regeringsdepartementen. Han blev i rikt mått
utsatt för den bolsjevikiska tjekans terror men
räddade sig genom alla utrensningar och blev
slutligen som medlem av den ryska
handelsdelegationen sänd till Washington. Han har
således genomlevt alla den bolsjevikiska
regimens utvecklingsfaser, själv passerat hela
gradsystemet från arbetare, ingenjör, industriledare,
departementschef. Han har levat på den enkle
arbetarens pajok och den privilegierade ryske
överklassarens stora löner och privilegier. Det
är således det personligt upplevda och den egna
erfarenheten han berättar i sin bok ”Jag valde
friheten”. Genom den bolsjevikiska
erfarenheten blev han fiende till den bolsjevikiska
regimen som han bröt med så snart han i utlandet
kunde sätta sitt liv i säkerhet för den tid han
behövde att skriva ned sin bok. Antagligen
52
har det aldrig skrivits något så hjärtslitande
och upprörande och icke heller något mera
sakligt och realistiskt om det bolsjevikiska
samhället. Var och en som intresserar sig för att
få veta något om denna regim bör icke
försumma att läsa hans bok.
Milton Kravtjenko var nio år när det första
världskriget bröt ut. Tre år senare störtade
tsarväldet samman genom revolutionen. Fadern
anslöt sig till ett kooperativt jordbruk och från
sitt trettonde till sitt sjuttonde år levde Viktor
här. 1920 blev han elev på en lantbruksskola,
blev sedan arbetare i en hytta för att snart
övergå till gruvarbete och blev bolsjevikisk
”aktivist”, kastade sig över tekniska studier,
blev befordrad till förman och började därmed
uppåtstigandet. Sändes till tekniska institutet
i Charkov.
Snart får han uppdrag att undersöka ett
järnverk i Nikopol som lämnade dåligt resultat.
En nytillsatt driftsledare berättade att vid
hans ankomst överallt låg dyrbara, importerade
maskiner och rostade i fria luften. Överallt
halvfärdiga byggen som stoppats på olika
stadier. Knappast fick han i gång ett bygge
förrän det kom order uppifrån att det måste
stoppas och något annat göras. Arbetarna fick icke
tillräckligt med mat och kunde icke
åstadkomma behövliga prestationer. Men värst var
de ständiga småaktiga ingripandena utifrån,
vanligen av politisk karaktär följda av ideliga
arresteringar, förhör och hotelser som skapade
fruktan och otrygghet. Tiotals miljoner rubel
slösades bort på oanvända maskiner, påbörjade
och övergivna byggnadsföretag medan lönerna
var eländiga. Arbetarna packades samman i
hopsmäckta baracker med otäta tak utan
ringaste hygieniska anordningar. Klagade
arbetarna fördes de bort av tjekan. Allt vad
som föreslogs myndigheterna granskades ur
politisk, icke ur teknisk synpunkt. En
felbedömning, ett misslyckat experiment kunde
stämplas som sabotage och bestraffas med
fängelse eller något värre. Under sådana
omständigheter vågade ingen ta ansvar för ett
beslut. Men det fanns en mäånghövdad kontroll.
Partiets fabrikskommitté, partistyrelsen i
staden och tjekan (GPU) kontrollerade var för sig
och kontrollerade och spionerade på varandra
inbördes. Det slösades med medel och det slö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
