Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sades med människor. BSkildringen var typisk
för denna uppbyggnadsepok och är det i en
del avseenden fortfarande.
”[yäneskollektiviseringen av jorden och
beskattningen av bönderna genom
sädesindrivningar är ett kapitel som åtföljdes av en
fruktansvärd terror mot lantbefolkningen. En
snabbskiss i boken av ett konkret fall berättar
hur det gick till att kväsa kulakerna:
”Vorvans var en lycklig familj bestående av
man, hustru och ett barn. De arbetade flitigt.
Det var goda människor. Inga kulaker. De
hade ett par hästar, en ko, en gris och några
höns liksom alla andra. Och de ville absolut
inte ansluta sig till kollektivet hur mycket
påtryckningar de än utsattes för. Hela deras
spannmålslager togs ifrån dem. De fick höra
övertalningar och hotelser, men ville inte vika.
Det är min jord, sade Vorvan, mina djur och
mitt hus och jag tänker inte lämna dem till
staten. Så kom folk från staden, folk som hade
i uppdrag att driva bort hederliga människor
från deras hem. De gjorde upp en förteckning
över egendomen och tog vartenda dugg,
varenda gryta och varenda handduk, medan
redskap och boskap överlämnades till kollektivet.
Vorvan stämplades som kulak och kulakagent
och på kvällen kom de och anhöll honom. Hans
hustru och son började gråta och själv vägrade
han att följa med. De slog honom till blods och
släpade honom med sig hela bygatan till Folkets
hus. Hustrun sprang efter gråtande och
skrikande och anropade Gud och alla människor
att hjälpa henne. Alla kom ut men kunde inte
göra något mot den beväpnade vakten. Men vi
visste att Vorvan inte var kulak och alla tyckte
om honom, En av GPU-männen knuffade till
hustrun så att hon ramlade omkull medan de
andra släpade Vorvan till boskapsvagnarna.
Gud vet var han nu finns. Vi tog med oss
hustrun hem och sökte trösta henne. Morgonen
därpå kunde vi inte hitta henne. Hon hade gått
ut i logen och hängt sig.”
Så gestaltade sig ödet för många miljoner
ryska bönder som slets bort från sin torva och
fördes till slavarbete till en eller annan del av
det väldiga landet, Det kallade man att
förverkliga socialismen.
Kravtjenko får uppdrag att samman med
andra komsomoler dra ut på landsbygden för
att genomföra sädesindrivningen hos bönderna.
Vi får höra dem kvida under slagen, se dem
fösas samman i flockar och deporteras, bevittna
hur de ”frivilligt” utlämnar sitt sista korn som
står mellan dem och svältdöden, Vi får bevittna
hur de i desperation sätter eld på de hus från
vilka de hotas med bortdrivning. Det var 1933
då Stalin i ett tal förklarade: ”Bönderna är
fria, fattigdomen på landsbygden är
avskaffad.” Fängelser och koncentrationsläger
fylldes med olyckliga människor som man kallade
”folkets fiender”. De kommunister som
fungerade som bödelsdrängar var märkta för
framtiden. ”Vi hade sett det spöklika, vi hade ärren
kvar”, skriver Kravtjenko. Den bolsjevikiska
jordpolitiken framkallar hungersnöd i
jorddistrikten. Vi slår följe till byn Petrovo
exempelvis. En dov tystnad rådde. Alla hundarna
är uppätna, det är därför det är så tyst, sade
en bonde. Min man, min far och min bror har
förts bort, säger en bondhustru, själv har jag
lämnats kvar för att dö. I Petrovo dör
bönderna av svält och en vagn kör varje dag
omkring och samlar upp liken. Man har ätit allt:
kattor, fåglar, råttor, hundar. Barken på
träden är avskalad och uppäten. Även
hästgödseln äter man. Ibland finns där hela
sädeskorn. Vi passerar torget. Där ligger döda män,
kvinnor och barn med ett tunt lager av halm
över sig. Vi räknar till sjutton. En vagn
kommer och två karlar börjar kasta dem upp på
flaket. I detta hungerdistrikt gör det
bolsjevikiska mejeriet smör för export. ”USSR
BUTTER EXPORT”. Moskva behöver
utländsk valuta.
Kolehosen slaktade en oxe och köttet stals
på natten. Vi följer Kravtjenko och ett par
andra till partisekreteraren på platsen och vi
råkar rätt in i en orgie med kvinnor, vodka och
det stulna oxköttet. Vi fortsätter till ett annat
hus med andra dignitärer, andra kvinnor och
andra drycker med femton kilo kött och en
massa andra livsmedel. Mitt i denna hunger,
där folk svälter ihjäl och forslas bort på
lastflak, finner vi med Kravtjenko också
tiotusentals kilo säd av förra årets skörd lagrat av
staten. Så träffar vi distriktets höge
partipamp, som frågar Kravtjenko om han är
disciplinerad partimedlem eller något slags anarkist
och håller harang: ”Det pågår en skoningslös
kamp mellan bönderna och regimen. Detta år
har varit ett prov för vår styrka och
uthållighet. Det behövdes en hungersnöd för att visa
vem som var herre. Det har kostat miljontals
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
