Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människoliv, men kolchossystemet är befäst. Vi
har segrat!”
Detta var jordsocialiseringen!
ovjetryssland är som vi alla vet det mest
demokratiska land på jorden och här har
den mänskliga friheten nått sin fullkomning!
Ett fritt land med en fri demokrati och fria
människor som till stor del vilar på slaveri —
och det är ändå en bra underlig företeelse!
Vi följer Kravtjenko till Nikopol där han
bygger ett järnverk. En dag träffar han
på det väldiga byggnadsområdet 4—500
utmärglade män och kvinnor arbetande under
väpnad uppsikt. Den dystra tystnaden var
nästan värre än trasorna och smutsen. Det var
tvångsarbetare som den från GPU till NKVD
omdöpta tjekan hyrde ut per styck. NKVD
använde miljontals fångar i salt- och
guldgruvor, järnvägsbyggen, skogshyggen, utdikningar
och hamnanläggningar men hyrde också ut sin
överskottsarbetskraft som slavar. En annan
dag träffar vi på en liknande slavkolonn. Det
är Nikopols sovjet som hyrt dem för utdikning.
”Miljontals sådana slavar arbetade och led och
dog som flugor över hela Ryssland”, säger
Kravtjenko.
De stora partiutrensningarna fyllde ladorna.
Koncentrationslägren fylldes av ”icke
önskvärda element” vars arbetskraft behövdes i
avlägsna delar av landet. ”Redan uppskattade
man viskande bland kommunisterna kring
tronen i Kreml slavarbetarna till 15 miljoner;
under de närmast följande åren skulle denna
uppskattning komma närmare tjugo”, säger
Kravtjenko. Lagar stiftades för att öka
antalet av tvångsarbetare. ”Rättsväsendet”
fungerade i samma syfte. ”Fria” arbetare stoppades
in vid den ena ändan av maskineriet och
tvångsarbetare kom ut ur den andra och
uthyrdes per styck eller brukades som slavarbetare
direkt av staten. De fick bo i oeldade baracker
och jordkojor även i sibiriskt klimat och dog
som . flugor. De kostade inte staten någonting.
Kravtjenko anmärker: ”Under en verklig
slavhushållning, liknande den som fanns i Förenta
staterna före inbördeskriget, representerar
slaven ett ekonomiskt värde och är därför
åtminstone föremål för samma omsorg som ett
dragdjur. Slavens ställning i Sovjet är ojämförligt
mycket värre. Tillgången är nästan outtömlig,
Dk
och slavägarna, d. v. s. sovjetstaten, anser det
tydligen mera ekonomiskt att låta slavarna dö
hoptals än att föda och kläda dem.” -Ute i
landet träffar vi på slavkolonner av
utlänningar — av letter, litauer, ester, polacker,
judar, folk som inte med entusiasm och glädje
sett att de ryska herrarna skänkt dem sin
speciella salighet. Dessutom folk som deporterats
till tvångsarbete som en frukt av Stalin—
Hitlerpakten. Den tyska krigsindustrin
baserades under kriget väsentligen på slavarbete,
och det gjorde också den ryska. Men det var
den skillnaden, att slavarna i den ryska
krigsindustrin bestod av egna medborgare som
förvandlats till slavar.
tachanovismen, de ”socialistiska stötbriga-
derna” på arbetslivets område, får sin
speciella belysning i Kravtjenkos bok. Stachanovs
arbetsprestation var, säger författaren ”ett av
Kreml beställt och levererat mirakel”, avsett
till introducering av en ny religion, forceringens
religion. Vad Stachanov gjort kunde alla
gruvarbetare göra. Överallt bildades
stachanovbrigader som skulle öka arbetstakten. På order av
partistyrelsen utplockades vid Kravtjenkos
fabriker de bästa arbetarna och de bästa
ingen-Jörerna till ett arbetsskift som fick de bästa
arbetsredskapen och det bästa materialet. Den
på detta sätt uttagna arbetsgruppen ökade
arbetsresultatet med 8 proc. Men
arbetsprestationen för de andra arbetsgrupperna, som
berövats sin bästa personal, sin bästa ledning,
sina bästa verktyg och sitt bästa material,
sjönk naturligtvis och sjönk mer än man vann
med det bästa skiftet. Syftet med denna
ovanifrån beställda manöver som genomfördes
överallt i Ryssland kom snart till synes.
Bestämda order kom att de produktionsnormer
efter vilka lönerna beräknades skulle regleras
uppåt 10—20 procent. Det var helt enkelt en
order att ta ut 10—20 procent mer arbete för
samma lön. För den stora massans
vidkommande betydde detta en lönereducering.
Arbetarna sammankallades till möten, där de måste
”frivilligt” och entusiastiskt acceptera denna
lönereducering! De som inte accepterade
lönereduceringarna med entusiasm stämplades som
efterblivna eller utan klassmedvetande såvida
de icke betraktades som ”folkets fiender”.
Stachanovismen var således en metod till ökad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
