Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
mentlig profet har denna lysande personlighet
gemensamt med Oppenheimer — bägge två
var dock lika djupt förankrade 1
gammaljudisk rättfärdighetsiver som i det tyska
tänkardets vackraste traditioner; men Landauer
var mera stridsman, och som sådan dog han
under Noskesoldaternas stövlar efter
Rådsrepublikens sammanbrott i Minchen.
rånsett sin verksamhet som en av den tyska
kooperationens pionjärer, <teaterfackman
(han tillhörde grundarna av Volksbihne i
Berlin före första världskriget och var ännu kort
före sin död verksam vid Disseldorfer
Schauspielhaus), skald, soc.-historiker var Landauer
framförallt propagandist för en anarkosocialism
som byggde på idéer om kooperativa kolonier.
Teoretiskt avvisade Landauer lidelsefullt de
marxistiska lärorna (”Marxismen är vår tids
pestsmitta och socialismens förbannelse”),
förnekade klasskampens betydelse såsom
automatiskt ledande till ett klasslöst samhälle och
ställde sin socialism på humanistisk-frihetliga
grundvalar. Klasskampen som visserligen är ett
faktum, ansåg Landauer, är endast ett
kapitalismens tilibehör. Dess fortgång kan aldrig på
något sätt bryta kapitalismens kretslopp. Att
bygga upp socialism betyder för honom att
anknyta nya relationer människorna emellan,
framförallt förbindelser av kooperativ natur.
Landauver framhöll dock också att utvecklingen
i vissa stadier kräver revolutionära
ingripanden. Men han trodde inte på någon social
revotion såsom engångshändelse; nya sociala
verkligheter måste utveckla sig organiskt;
revolutionerna skapar endast, under vissa villkor,
negativa (maktpolitiska) förutsättningar för
nya sociala tendenser. Stor vikt lade Landauer
även på socialistiskt kulturarbete. Därvidlag
var han allt annat än en abstrakt teoretiker:
Landauer framträdde hela sitt liv i
sensationella politiska kampanjer mot polisgodtycke,
militarism och i andra sammanhang och var
mycket verksam i folkbildningsrörelsen. Hans
vänner bildade Sozialistiseher Bund, och dess
helt av Landauer själv inspirerade organ —
som också hade Nettlau till medarbetare —
var Der Sozialist.
I FAUD — som förenade en äldre
”lokalistisk” arbetargeneration med en revolutionär-
anarkistisk ungdomsrörelse — kom vid sidan
om rörelsens officiella anarkosyndikalism även
alla andra ovan skisserade idéer delvis till
uttryck. FAUD, som också med yttersta energi
deltagit i kampen mot den annalkande
narzistiska faran, krossades år 1933 helt av Hitlers
terror. Hela dess organisation, dess värdefulla
förlag och grupper förstördes, nästan alla
ledande krafter hamnade i lägren och fängelserna.
Ett annat hårt slag träffade rörelsen när de
ännu underjordiskt verksamma kamraterna år
1936 satt i gång med en solidaritetsaktion för
det kämpande Spanien, och nya fruktansvärda
förföljelser började slutligen vid krigets utbrott.
Den lilla skaran överlevande som i dag åter
håller på att samla sig i det gamla riksområdet
är grupper av män och kvinnor som märkts av
övermänskliga lidanden, långa år i
koncentrationslägren och på tukthus, umbäranden, svält
och köld, men som med sina sista krafter
diskuterar möjligheterna att återuppta en
frihetlig verksamhet i Tyskland. I dagarna har i
Stockholm utkommit den första
agitationsbroschyr som är ämnad att verka såsom en viss
samlingspunkt för kamraterna, en
diskussionsgrundval och uppmuntran till ny aktivitet: ett
budskap som gamle 74-årige Rudolf Rocker
riktar till sina vänner i Tyskland, men som
också vänder sig till alla tyskar som är beredda
att diskutera en förnyad frihetlig socialisms
problem.
Niger ny rörelse har ännu inte kunnat bildas
i Tyskland. Än så länge befinner sig
kamraternas strävanden i ett förberedande stadium.
Men den omfattande brevväxling vi för med
tyska syndikalister på ett fyrtiotal platser i
riket, gör det möjligt för oss att bilda oss en
viss uppfattning om den riktning som
reorganisationssträvandena håller på att ta.
Visserligen måste vi därvidlag inskränka oss
till Västra Tyskland. I Östra Tyskland — den
ryska zonen — pågår inte någon fri diskussion
i egentlig mening. I denna zon har under
Socialistiska Enhetspartiets (= Moskvas) ledning
en allmän socialisering införts, dock efter
strängt kommunistiska riktlinjer; produktionen
är i gång, dock nästan uteslutande för rysk
räkning. Ett polisvälde i stil med Östeuropas övriga
ryska lydstater håller på att uppstå, och brev-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
