Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sedan fortsätter författaren:
”Uppenbarligen befinner sig Europa 1 dag i ett
stadium av besvikelse och misstroende gentemot
dirigeringen uppifrån. Här ligger också
anledningen till att de efter krigsslutet med stor
möda utarbetade nya statsförfattningarna som
knappast blivit färdiga, fungerar så
otillfredsställande. Inte bara tyskarna har fått nog av
den en gång så entusiastiskt predikade
”statsglädjen” — den tycks överhuvud inte längre
vilja frodas på vår kontinent — med undantag
av kanske, Ryssland varifrån visserligen endast
en alltid entusiastisk propagandas monotona
fraser kan uppfattas...” Statstron och
”omnipotensvansinnet” tycks ha kulminerat, ”en
motsatt rörelse måste äntligen börja”.
”Medvetandet om denna nödvändighet tycks
sprida sig i Tyskland. Med hänsyn till den
totala bankrutten av all auktoritet skulle det
t. o. m. kunna komma till nya anarkistiska
strömningar — i fall att här i landet i stället
för betänksamma nordlänningar bodde mera
varmblodiga dödliga. Mången ruinerad
människa... betraktar nog i dag staten som bragt
honom så långt som en molok som livnär sig
på människornas kött, Men vad kan man göra
mot moloken? Också bland 1800-talets
revolutionära samhällsförnyare såg inte alla idealet
i proletariatets diktatur, det fanns tvärtom
stora intelligenser som föreställde sig ett
nästan statslöst tillstånd. Särskilt Proudhon, med
utgångspunkt från anarko-socialistiska
uppfattningar, förkastade staten och tänkte ersätta
den genom en kommunernas fria federation.
Även pariskommunen inspirerades av sådana
önskningar.” Frankrike godtog dock tyvärr
revolutionens idé om ”den ena och odelbara
republiken”, medan i Tyskland den
socialdemokratiska rörelsen kvävde varje tanke på
statsmaktens förminskande. Endast några
katolskantipreussiska kretsar höll fast vid
federalismen, en tendens som i dag på nytt träder fram.
(Författaren utelämnar här den tyska
syndikalismen som inom arbetarrörelsen med stor
energi, av naturliga skäl framförallt som
kritisk kraft, framfört frihetliga idéer.) Den i
dag åter diskuterade katolska idén enligt
vilken staten endast har ”subsidiära” (hjälpande,
stödjande) funktioner gentemot de livsbärande
mindre samhälleliga organismerna, anknyter
104 s
enligt vår författare till liberalismens
grundtankar. Men efterkrigstidens kaos ger ingen
förhoppning om att statsapparaterna utan
vidare kan reduceras. Därtill behövs det först i
alla europeiska länder en tänkandets förnyelse,
en andlig reform; denna rörelse ska inte alls
stödja den bestående kapitalismen, men ta
avstånd från ”avgudadyrkan som hänför sig till
kollektivet och dess. allmakt, för att i stället
bygga allting på den mänskliga
personligheten”. Artikeln slutar med en formel av Spinoza:
”Statens sanna mening är således friheten.”
Tankegångar liknande denna framställning i
Die Gegenwart möter man mer eller mindre
utpräglade i många sammanhang. De oftast
klumpiga tendenser till försvar av fritt
kapitalistiskt herravälde som förekommer under
”liberaldemokratisk” firma, har naturligtvis
ingenting att skaffa med den nya kultur- och
socialliberalism som här börjar ta form.
Som en konsekvent liberal riktning med stark
tendens mot den ekonomiska utsugningen och
förekomsten av arbetsfri inkomst kan man
betrakta Freigeld-rörelsen (också kallad för
fysiokraterna) som bygger på Silvio Gesells
lära om penningväsendet. Denna grupp, som
alltid utvecklat en viss verksamhet i Tyskland,
eftersträvar likviderandet av alla monopol och
ett helt fritt näringsliv på grundval av räntans
avskaffande (overksamt kapital ska minska i
värde i stället för att bära ränta) och
jordreform. Efter sammanbrottet framträdde
Freigeld-rörelsen (vars lära har vissa
beröringspunkter med Proudhons ömsesidighets-socialism)
på nytt i Västtyskland, men i motsats till förut
med massanslutning i en del städer. Den hade
några större framgångar vid kommunalval och
för en mycket intelligent och högtstående
propaganda medelst tidskriften Die Gefährten
(Kamraterna) som utkommer i Närnberg och
torde ha en spridning som aldrig förut någon
fysiokratisk tidskrift i Tyskland. Som
betecknande för dess ställning till statsproblemet
föl-Jande ur tidskriftens novembernummer:
" ”På samma sätt som det redan hade varit
nödvändigt efter första världskriget, så skulle
vi i dag, efter andra världskriget, i Europa
proklamera varje enstaka människas
självbestämmanderätt i motsats till idén om
nationernas självbestämmanderätt: varje människas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
