Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördärvlig i detta avseende, det är folkets
rättighet att ändra eller avskaffa den och
upprätta en ny styrelse.” I samband härmed
förklaras det också i samma grundlag att
mänskligheten i allmänhet är benägen att lida så
länge det onda kan bäras, men om ”en lång
kedja av missbruk och godtyckligheter med
oförtydbar följdriktighet ådagalägger avsikten
att tvinga ett folk till underkastelse under en
absolut despotism, är det detta folks rätt och
plikt att avskudda sig en sådan styrelse”. Det
är uppenbart att denna text inte bara avser
möjligheten att ”avskudda sig en styrelse”
medelst den demokratiska valmekanismens
lagliga metoder, utan i nödfall genom revolution.
I motsats till vad som tidigare antogs har vår
tid visat att en diktatur även kan införas på
parlamentarisk väg (Tyskland år 1933) eller
under utnyttjande av demokratiska former på
ett sätt som gör det mycket svårt att klart
bestämma i vilket ögonblick som den lagliga
grundvalen blir övergiven och bedrägeriet
börjar (Östeuropa av i dag). Dessutom kan ett
okontrollerbart ämbetsmannavälde faktiskt bli
mäktigare än den traditionella
kontrollmekanismen (i alla demokratiska stater som genomför
socialpolitiska eller socialistiska experiment).
motsättning till varje kontroll över stats-
makten och fria folkliga initiativ står inte
bara de absolutistiska uppfattningar som
finner sitt uttryck i olika konservativa
schatteringar. Engelsmannen Thomas Hobbes utnämnde
staten till ”den store Leviathan”, det starkaste
av alla odjur, vars välde måste erkännas av
undersåtarna därför att det inte finns någon
ordning eller moral utanför statens makt: vad
denna befaller är gott, vad den förbjuder är
ont. Tysken Georg Wilhelm Hegel såg i staten
det förverkligade förnuftet, den gudomliga idén
på jorden, och förutsättning för all frihet var
enligt hans mening underordnandet under
statens makt. Men medan dessa tänkare och deras
efterföljare utan vidare betraktas såsom
ickedemokratiska ligger den auktoritära principen
och tanken om statens allsmäktighet också
inmurade i demokratins egna grundvalar.
Jean-Jaeques Rousseau uppfann idén om ”allmän-
’viljan” som fastställs genom omröstning, varpå
den på detta sätt bildade regeringen får be-
184
traktas såsom ”suverän”. ”Var och en som
nekar att lyda allmänviljan ska tvingas därtill
av hela den politiska gemenskapen — vilket
inte betyder något annat än att man tvingar
honom att vara fri”, skrev Rousseau i
”Samhällsfördraget”. Fan var också av den
uppfattningen att medborgarna i en demokratiskt
konstituerad stat inte fick bilda fria privata
föreningar — jakobinernas dogm som dock bröts
sönder av 18- och 1900-talens utveckling på
organisationsväsendets område.
I dag uppträder en ny statskritik i olika
former. Erfarenheterna med de totalitära systemen
men även demokratins såväl politiska som
ekonomiska otillräcklighet, regerandets allmänna
bankrutt i alla länder gör att man på nytt
bör-Jar betvivla vissa uppfattningar som en gång
syntes självklara och även söker efter andra,
friare, mänskligare och samtidigt säkrare
grundvalar för samhällelig organisation.
tidskriften Die Wandlung (Heidelberg, n:r 6
1947) — offentliggör :Heidelbergsociologen
Alfred Weber en uppsats under den
betecknande rubriken Das Ende des modernen Staates
(Den moderna statens slut) där han hävdar att
inte statsmaktens förstärkande, utan dess
förminskning och säkerhet mot statliga övergrepp
i dag är ”alla tänkande människors” paroll.
Den moderna staten, anser denne författare,
har visserligen inåt utveeklat sig till en rätts-
och socialstat, men utåt är den fortfarande,
trots vissa folkrättsliga inskränkningar,
expansiv, rovdjursaktig och krigisk, Man kommer så
småningom även till övertygelsen att de
demokratiska fri- och rättigheternas fastställande
och förverkligande inte alls är bundna just vid
denna socialform som hittills kallats den
moderna staten. Nu menar dock Weber att
utvecklingen går mot en faktisk inskränkning av
staternas utrikespolitiska suveränitet (detta i
fall att FN:s organisation utvecklar sig till
internationell myndighet eller någon federativ
världsregering eller federativa regeringar för
mindre regimer kommer till). Därmed ser
Weber emellertid inte alls faran övervunnen.
I takt med försöken att kontrollera eller
avskaffa den moderna kapitalismen tillfaller
staterna allt mer och mer inrikespolitisk makt,
staten blir ”miljonfotad”, dess ”fångarmar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
