Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främjandet av den industriella utvecklingen och
de tekniska framstegen. Revolutioner har man
haft i stort antal och de förekommer ibland
även mer eller mindre samman med krav på
sociala reformer på lagstiftningens område, men
arbetarklassens och framför allt böndernas ställ:
ning har icke bättrats därigenom, Alltså menar
man, att det allmänna välståndet icke beror på
revolutioner, utan på de industriella, tekniska,
civilisatoriska och kulturella framstegen. Att
få bättre landsvägar och utbyggda
järnvägsförbindelser, bidrager i regel mera till förbättring
av levnadssättet än en revolutionär resning, vars
mål mestadels bara inriktas på att få en annan
herre.
Sociala teorier får man icke hämta från
månen, de måste vara en kondensering av
historiska och praktiska erfarenheter. I de
amerikanska länderna hyser man den uppfattningen, att
kapitalismen och socialismen ieke uteslutar
varandra i den nuvarande utveecklingsfasen. Man
pekar på att det vid sidan av privata företag
finns kollektiva sådana, bredvid folkliga
kooperativa rörelser finns det ekonomiska
statsföretag. Om man granskar saken objektivt kommer
man till resultatet, att en socialistisk ekonomi
ej skapas genom statsdekret. Den måste skapas
nedifrån genom folket självt. Socialismen kan
bli segerrik endast om den visar sig vara
överlägsen privatkapitalismen. Efter de
erfarenheter vi har haft under de sista årtiondena har
det blivit klarare vid varje nytt experiment, att
en ny ekonomisk samhällsform näppeligen kan
införas på en enda gång genom revolutionära
dekret. Övergången sker långsamt under stora
svårigheter, Under flera generationer kommer
de gamla levnadsformerna på det ekonomiska
området att bestå vid sidan av de nya, på
liknande sätt som fotogenlampan ännn i dag
består vid-sidan av det elektriska ljuset. Teorien
om privatkapitalismens plötsliga försvinnande
genom en allmän, internationell social
revolution, och upprättande av en i alla länder
samtidigt införd ny socialistisk eller kommunistisk
nyordning, kan i dag icke upprätthållas.
u III.
essa var de problem jag tänke på, då jag
besökte .handelskonferensen, som hölls i den
av palmer omgivna vackra Capitolio i Havanna.
80
Konferensens mål var naturligtvis icke att lösa
frågan om socialism och kapitalism. Frågan
gällde att organisera samarbetet och skapa
samförstånd mellan industri- och agrarländer i hela
världen utan hänsyn till politisk regim eller
ekonomiskt system.
Industriländerna, framförallt Förenta
Staterna, föreslog frihandeln. Agrarländerna
försvarade skyddstullspolitiken. En del
industriländer som icke är självförsörjande med
hänsyn till agrarprodukter ville ha frihet att
imföra eller fortsätta med tullar vid import av
lantbruksprodukter,. men önskade dock fri
export för sina industrivaror. Detta ville
lantbruksländerna icke gå med på. En absolut seger
för den ena riktningen hade betytt fullständigt
nederlag för den andra. Förenta Staterna skulle
kanske ha kunnat införa ett slags ekonomisk
diktatur, men har dock avstått från detta. De
latinamerikanska länderna bildade ett slutet
block, som försvarade de ekonomiskt mindre
utvecklade länderna. Vid röstningen genomdrevs
principen om en röst för ett land och vetorätt
tilläts icke. Rent formellt segrade sålunda
demokratien och nationernas likaberättigande.
Hade Ryssland varit med, då är det tvivelaktigt
att ett sådant resultat hade kunnat uppnås.
Praktiskt sett uppnåddes inga stora resultat
på konferensen. Perus delegerade framhöll i sitt
avslutningstal, att konferensens betydelse ligger
framför allt i det negativa. Därmed menade
han att det under nuvarande omständigheterna
redan måste betraktas såsom ett framsteg att
man kom överens om att icke upprätta nya
handelsrestriktioner, och att det beslöts att
småningom avskaffa de nu bestående
inskränkningarna. Importförbudet på vissa varor och
mängder — de s. k. kvantitativa restriktionerna —
-upphäves icke "med detsamma. Mestgynnadna-
tionsbestämmelser kan utvidgas till alla
nationerna inom den internationella
handelsorganisationen, men avskaffas icke omedelbart.
Preferensavbtalen, som möjliggör lägre tullar för
vissa nationer, till skada för andra, bibehållas
tills vidare. Först år 1952 kommer den
internationella handeln att frigöras från de
nuvarande inskränkande bestämmelserna. Den
nuvarande situationen ansågs ännu icke normal
och därför icke lämplig för upprättande av
normala ekonomiska förbindelser nationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
