Syndikalismen / Årg. 2(1927) / 1 (1926) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig mera diktatur. Av dr Max Nettlau. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aldrig mer diktatur!

——

Av Max Nettlau.

——

Under oktober och november
1926 måste det ha blivit klart även för
de kortsynta, att när man söker inbilla oss,
att diktaturen endast är ett
övergångsstadium, så är detta ett bedrägeri eller ett
misstag. Det blev klart att diktaturen genom
sitt eget väsen drives till ständigt brutalare
tyranni. I Sovjetryssland blev varje
oppositionell kritik, rörelse och diskussion, till och
med från de närmaste partimedlemmarnas
sida, officiellt förbjuden på det strängaste,
och i Italien beslutades det av regeringen
den 5 november att undertrycka varje
oppositionell livsyttring vare sig den tar sig
form i partibildning eller i ord och skrift.
Den som därför icke vill utsätta sig för den
hårdaste förföljelse i de båda
diktaturstaterna, deportation till Sibirien eller till de
italienska bestraffningsöarna efter
administrativ misstanke för ohörsam sinnesriktning,
bestraffning av krigsrätt eller något ännu
värre vid varje oppositionell yttring — den
måste gå omkring som en stum hund och
likväl visa en glad uppsyn och kyssa
piskan för att icke utsätta sig för faran att
bli misstänkt för att vara ljum mot
diktaturens herravälde.

Under det att varje enskild i dessa stora
länder med sin rika revolutionära förtid är
upprörd över att se Tamerlans och
Caligulas regeringssystem återuppstå, äro dessa
regeringssystems återverkan på de
organiserade partien i alla länder oundvikligt, även
på de socialistiska, som måste bevittna den
oerhörda brutalisering av de politiska
striderna, som utdunstar sin förpestade anda
ifrån Ryssland och Italien. Ty precis som
i de militära rustningarna förbättringen av
en kanon, fullkomnandet av ett aeroplan,
uppfinnandet av en giftgas med ännu större
förstörelsekraft ökar de andra ländernas
militarism, så ökas och intensifieras de
politiska partirustningarna genom diktaturen;
och på samma sätt som skyddstullar,
krigsberedskap, nationalhat sprider sig den
politiska diktaturens anda från land till land.

Ungefär vid samma tid avhöllo de
österrikiska socialdemokraterna sin kongress i
Linz. Varje enskild representant var
säkerligen ärligt upprörd över det skändande av
mänskligheten, som pågick i Ryssland och
Italien, men som kollektivitet, som parti
koketterade de under debatterna över sitt nya
program med diktaturen och avhöllo sig
från att öppet acceptera den allenast på
grund av praktiska hänsyn för att icke
stöta bort väljarmassorna och därigenom
omöjliggöra för sig att vid valen bliva
majoritet och på denna väg nå fram till en
parlamentarisk diktatur. Men med hjälp av
denna komma de att utöva samma hårda och
absoluta diktatur som den de redan, tack
vare sin majoritet, övar i dubbel form över
staden Wien, dels som kommunal
institution och dels som förbundsland. Ty Wien
är förutom stad även en från det övriga
Österrike avskild förbundsstatlig enhet i
likhet med de övriga åtta österrikiska
förbundsländerna. En röstmaoritet vid valen
till Nationalrådet skulle således till de
tvenne redan existerande socialdemokratiska
diktaturformerna foga en tredje och sista.

Detta fall erinrar därom, att diktaturen
består som parlamentariskt
majoritetsherravälde, så länge det finns parlament.
Parlamentena fortsätta helt enkelt de tidigare
oligarkiernas och envåldshärskarnas
diktatur. Man har lagt sig vinning om att
genom proportionell representation förskaffa
minoriteterna plats i parlamenten, men
detta är och förblir en tom formsak, så länge
som ett enkelt majoritetsbeslut sätter sig
över alla minoriteterna och är bindande för
alla. Denna diktatur angripes av ingen och
ju större antalet väljare blivit genom
demokratisering av rösträtten, desto större har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>