Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig mera diktatur. Av dr Max Nettlau. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras antal blivit, som genom den
förhärskande majoritetsdiktaturen gjorts rättslösa
och genom statens alla fysika maktmedel
tvingats till lydnad gent emot lagar och
förordningar, som äro dem motbjudande.
En helt liten bresch i denna diktatur slogs
på det sjuttonde århundradet av de
engelska kväkarna, vilka gjorde ett så ihärdigt
och offervilligt motstånd mot vissa
statslagar, att man uppgav att tvinga dem att
underkasta sig dessa lagar. Världskrigets
consciencious objektors (krigstjänstvägrare
av samvetskval i England) utgjorde en
fortsättning av den gamla kväkarståndpunkten,
men har hittills fått en mycket ringa
utbredning. Liksom kväkarna ville de icke
underkasta sig vissa lagar, som stredo mot
deras samvete. Den övriga delen av
mänskligheten under det 17–20 århundradet
trodde sig kunna uppnå frihet genom det
demokratiska systemet men uppnådde blott att
förändra formen för sitt slaveri.
På samma sätt förhåller det sig med
andra minoriteter, exempelvis
språkminoriteter i länder med blandad befolkning.
Intill slutet av det adertonde århundradet
bestod fredligt samliv eller fredlig sidoexistens
av de nationella grupperna, förutan vilket
de många olika europeiska språken och
dialekterna icke skulle kunnat upprätthållas.
Det adertonde århundradets nationalism
stegrades till nationalistisk diktatur i det
nuvarande Europa. Medan man tidigare
eftersträvade fredlig förlikning, då det
exempelvis i Mähren begynnande systemet med
nationella katasters och nationella curier o. s.
v. kunde vara gällande, så äro numera
minoriteterna, så gott som rättslösa gent emot
statsspråket och hängiva sig åt bitter
klagan. Jag öppnar dagens tidning, och finner
fascistiska övergrep i Meran, i det
annekterade tyska Sydtyrolen, tillintetgörande och
nedbrännande av slovenska byggnader i det
blandspråkiga, numera italienska Görz och
ett tal av kroatledaren Radic, i vilket det
heter: ”Italien, som en gång var frihetens
land, är nu höljt i mörker. Italien är
numera det förskräckligaste och värsta land
i världen...” Man sysselsätter sig ju med
de språkliga minoriteterna på
internationella kongresser o. s. v., men man har ännu icke
gjort något för att bryta de nationalistiska
staternas diktatur.
Från historien känna vi alla den romerska
kyrkans tusenåriga diktatur, påvedömet och
det öde som under denna tid drabbade alla
annorledes troende, alla kättare och sekter,
som man kallade dem, den förfärliga
tillintetgörelse de blevo utsatta för.
Reformationen verkade befriande för ett ögonblick,
men snart satte den sin egen diktatur emot
den katolska diktaturen, vilken förstärktes
av inkvisitionen och jesuiterna, den tidens
fascister. Och nu följde under nära två
århundraden religiösa krig och förföljelser,
vilka exempelvis beträffande de franska och
österrikiska protestanterna fortsattes ända
in i det adertonde århundradet. Från det
16:de till det 18:de århundradet brände man
på bål Serveto och Giordano Bruno såväl
som Vanini och de la Barre, man brände
kalvinister och katoliker. Geneve, Rom och
Frankrike gjorde detta och varje religion,
varje land frossade i dylika förbrytelser. På
detta område bringade emellertid det
adertonde århundradets humanitära vilja och
kosmopolitiska anda en förlossning, vilken
man har att tacka den då proklamerade och
sedan dess — trots all prästerlig
härsklystnad och fanatism — ännu rådande tolerans
vilken skyddar varje religion mot förföljelse
från andra religioner.
På samma sätt förstod vetenskapen ifrån
det 17:de århundradet att bryta den andliga
diktatur, som rådde på alla dess områden,
det under många århundraden
upprätthållna Aristoteleska monopolet, monopolet för
det Ptolomæuska världssystemet, för de
gregiska läkarna, de romerska juristerna, det
skolastiska, filologiska ordrytteriet,
alkemien, den föråldrade poetiken och det
uteslutande bibliska betraktelsesättet, som
spärrade vägen för varje inträngande i naturen
och urtiden och som härledde varje naturligt
fenomen och naturprodukt ur paradisets och
Noaks arks leksaksaskar och andra bibliska
hokuspokus. Det var, så otroligt det än kan
förefalla oss i dag, en fruktansvärd
diktatur som övervanns med oerhörd andlig
energi, djärvhet och offermod, även om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
