Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om syndikalismens teoretiska och ekonomiska grundvalar. Av dr Chr. Cornelissen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om syndikalismens teoretiska
ocQ ekonomiska^giundvalar.
Av Christian Cornelissen,
ED ”SYNDIKALISM” FÖRSTÅ VI
den fackföreningsteori, som anbefaller
arbetaremassornas revolutionära ”direkta
aktion” för omgestaltning av de ekonomiska
oeli eoeiala förhållandena. Denna teori
ställer sig i sin världs- och samhällsuppfattning
som motsättning till den parlamentariska
reformismen, som under inflytande från de
socialdemokratiska partien faktiskt behärskar
den moderna arbetarerörelsen.
Kär vi här försöka att uppdraga de
teoretiska och ekonomiska grundlinjerna för
denna revolutionära rörelse och förklara
dess uppkomst som en följd av de principer
som sedan ett århundrade behärskat
arbetar- och proletärstriderna, så skola vi icke
dröja vid rörelsens historiska begynnelse,
eller vid de olika faktorer som ha gynnat
dess utveckling under kampen med andra
parti- och fackföreningsrörelser.
Vi skola här framförallt sysselsätta oss
med den teoretiska sidan av vårt problem
och för att belysa densamma skola vi i
förbigående välja exempel och fakta nr
rörelsens senaste år, exempel som så troget
som möjligt avspegla det nuvarande
ut-vecklingsläget.
Vi fästa emellertid genast
uppmärksamheten på att krigs- och efterkrigstiden
faktiskt bringat förvirring i de syndikalistiska
problemen, och att det därför mer än en
gång kommer att bli nödvändigt att gripa
tillbaka till tiden förn världskriget för att
kunna framställa dem rent och klart.
Därmed vilja vi icke ha sagt, att den
syndikalistiska rörelsen icke gjort några
framsteg sedan krigsutbrottet. Rörelsen är
ung. 1913 avhölls i London den första
revolutionära internationella
syndikalist-kongresscn, men först sedan en kortare tid
tillbaka är denna rörelse i besittning av en
internationell central, ”Internationella Ar-
betare-Associationen”, vars säte är Berlin.
Våra förbehåll förklaras helt naturligt av
det faktum, att kriget självt och det
tillstånd i vilket det försatt arbetarerörelsen
och de politiska partien har förändrat
idéerna och desorienterat andarna. Det är
”bolsjevismen” och isynerhet propagandan
från ”tredje internationalen” i Moskwa, som
fullständigt förskjutit läget ifrån
principiell ståndpunkt betraktat.*
T den syndikalistiska riktning, som i
Frankrike förkroppsligas av Confédération
(jfénérale du Travail Unitairc, d. v, s. i
den av bolsjevikiska principer ledda
fackföreningsrörelsen, känna vi flera
inflytelserika ledare, vilka förr icke kunde finna
något mera nedsättande för den
syndikalistiska rörelsen än dess behärskande av ett
politiskt parti. Sedan de i Frankrike först
varit ledare för dem, som före kriget voro
anhängare av tesen om att syndikalismen
var sig själv nog, ha dessa personer
bokstavligen slutat med att ”bränna vad de
tillbedit och tillbedja vad de brännt”.
Likaledes har den engelske propagandisten
Tom Mann, som satt in så mycken kraft på
att införa syndikalismen först i Australien
och sedan i England, nu blivit
bolsjevis-inens mest betydande ledare i London. Och
dock skall det av vår framställning av den
syndikalistiska rörelsens fundamentala
principer framgå, att denna rörelses
oavhängighet i förhållandet till varje politiskt
parti hade sina rötter i rörelsens ursprimg
och grundvalar.
Den revolutionära syndikalismen är i
verklighet en reaktion mot den inre
utveckling den internationella arbetarerörel-
* Kan gäW* för Frankrike och några andra länder
men näppeligen för Sverge. Men vi ha ju heller icke
varit med ä kriget och bolsjevismen har icke fått
inpass i vår rörelse.
^ Rp.il.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
