Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om syndikalismens teoretiska och ekonomiska grundvalar. Av dr Chr. Cornelissen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sens undergått efter bildandet av
Internationalen av 1864 och. efter den korta
kampen mellan ”bakunister” och ”marxister”.
Medan, rörelsens minoritet tappade bort sig
i ett obestämt anarkistiskt och
individualistiskt tänkande, som var allt för främmande
för det verkliga livet, sjönk flertalet ned i
den parlamentariska och byråkratiska
reformismens sump.
Jag känner den unga revolutionära
syndikalistiska rörelsens begynnelse i alla dess
enskildheter. Redan före slutet av det
förgångna århundradet arbetade jag
tillsamman med män som Fernand Pelloutier på
atfc lägga en grund för denna rörelse. Vi
sågo nästan vid samma tidpunkt uppstå
Confédération Générale du Travail i
Frankrike (1894) och National Arbeitssekretariat
i Holland (1893). Dessutom hade vi
kunnat fastslå, att syndikalismen måste
uppstå i kraft av de grundläggande principer,
som gälla för varje arbetarerörelse och
följaktligen också i kraft av alla felgrepp mot
dessa principer, som begingos av de
reformistiska partien, vilka behärskade de
första arbetarefackföreningarna.
Å *na sidan antog Internationalen av
1864 principen, att ”arbetarnas befrielse
endast kan vara arbetarnas eget verk”, en
princip som samtidigt skulle förverkliga de
lokala fackorganisationernas tendens till
autonomi gent emot deras
centralorganisationer och garantera den nationella och
internationella rörelsens oavhängighet med
avseende på politikerna.
Å andra sidan förklarade sig det stora
flertalet av socialisterna, ett flertal som
framgått ur de inre striderna inom den
gamla Internationalen, vara anhängare av
den materialistiska historieuppfattningen
enligt de teorier från det nittonde
århundradets mitt vars renaste representant var
Karl Marx. Marx själv hyste den
uppfattning, att ”de rådande produktionssätten och
de dessa ständigt motsvarande
produktionsförhållandena, kort sagt samhällets
ekonomiska struktur var den verkliga grundval på
vilken det reste sig en politisk och juridisk
överbyggnad, och vilken svarade till
bestämda former av samhälleligt medvetande; att
det materiella livets produktionsförhållande
överhuvudtaget var bestämmande för den
sociala, politska och andliga
levnadsprocessen”.*
Det är icke nödvändigt att här mera
ingående pröva dessa gamla materialistiska
begrepp. Om Marx hade studerat
naturvetenskap mera ingående, skulle månne hans
teorier ha blivit så trånga, så ensidiga, som
de numera förefalla oss? (Denna
anmärkning stammar från Peter Krapotkin.)
Skulle då Marx kunnat likna det mänskliga
samhället i dess med en levande organism
sammanfallande utveckling vid ett slags
byggnadsverk, på vars fundament det reser sig
en juridisk och politisk ”överbyggnad”?
Låt oss lämna dessa gamla begrepp åt
sido. Vi skola icke ens diskutera frågan
huruvida Marx, om han hade stött sig på
dessa allt för trånga materialistiska teorier,
skulle kunnat rättfärdiga den moderna
parlamentariska politiken, som går ut på
erövrandet av statsmakten, en politik som
sedan några årtionden omfattats av hans
lärjungar i Tyskland såväl som annorstädes.
Hur som helst, så är det här av betydelse
för oss att fastställa, att motsägelsen
mellan den parlamentariska politiken och de
gamla materialistiska principerna
nödvändigtvis måste komma till uttryck i den
socialistiska och syndikalistiska pressen såväl
som vid de offentliga mötena. I den mån
det dagliga livet alltmera trängde de
socialistiska och organiserade arbetarna in på den
parlamentariska reformismens väg, måste en
reaktion mot ”ändamålslÖsheten” hos detta
”palliativmedel” göra sig allt mera
kännbar bland de revolutionära arbetarnas
kretsar. Från deras sida hörde man Marx
socialistiska teorier citeras, när de ville bevisa
den oundgängliga nödvändigheten av att
omstörta det kapitalistiska samhällets
ekonomiska grundvalar och därvid lämna varje
parlamentarisk verksamhet å sido.
På denna punkt måste vi till och med
fästa uppmärksamheten på, att kritiken
från våra dagars syndikalister icke stannar
vid socialdemokraternas och de reformisti-
* Das Kapital, 1 bandet, 1 kapitlet, sidan 52, U :e
upplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
