Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigseländet bottnar i nationalismen. Av G. H:son Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att denna internationella skilj edomsrätt av
alla respekteras och begagnas? Hur
uppehålla den s. k. politiska jämvikten som skall
vara en borgen för varjes rätt och allas
fred? ”Nöd bryter lag” förklarade tyska
rikets rikskansler Bethman-Hollweg under
"stormande bifall” i tyska riksdagen vid
samma tillfälle hans herre och kejsare
förklarade att ”den omätliga nationalismens
tryck” varit världskrigets orsak. Bakom
orden ”nöd bryter lag” låg medgivandet
att det existerar en nationalistiskt starkare
rätt än neutralitetens rätt. Och så anställde
•’•’Tyska riket” den förfärliga slaktniög, för
vilken Belgien blev utsatt.
Alla nationers awäpning skall göra slikt
om intet, säger helt säkert den freds
vänlige nationalisten i Lindhagens blida
skepnad. Men vem vet vad en ”stornation” kan
finna på för ett slags strider och vad
former dessa ta? Ben juridiska rätten har
allt ifrån sin upprinnelse visat sig kunna
förtrycka och undertrycka lika hänsynslöst
som kriget, militärmakten, de nuvarande
stormakternas starkaste värn. Den
juridiska makten resp. ratten kan vara och bli
en stornations även starkaste värn.
Om det statsliga skiljedomsförfarandet,
frånsett helt och hållet avrustningskravet,
sade för över ett helvt sekel sedan en annan
jurist, ehuru mindre jurist än Lindhagen,
t. o. m. så litet jurist att han hyser ett
oförsonligt hat till allt vad yrkesjurister och
yrkes juridik heter, nämligen Herman
Qui-ding, några bemarkansvärda ord. ”Att
upprätta skiljedomstolar för Europas
nuvarande riken skulle väl vara bättre än det
tillstånd som förefinnes. Men det skulle i
längden icke för3lå,;t Så länge
självständiga riken gives, har vartdera sitt särskilda
intresse, som ällt för ofta måste komma i
strid med grannrikets eller andra intressen.
Och om endera parten icke åtnöjdes med
domstolens beslut, måste ändock arméer till
för att sätta det i verket”. Nu vill Quiding
(liksom Lindhagen?) att ett världssamhälle
måtte komma till stånd på frivillighetens
vag, båda sfästa. de ej heller avseende vid
språkgränser, fy båda tala för ett
världsspråk. Men Quiding vill ha en sådan sam-
hällsorganisation att alla de europeiska
samhällenas enskilda intressen federativt
sammanföras, under det att Lindhagen lämnar
en dörr öppen för ett de stridiga intressenas
världssamhälle av stora och små nationer,
avgränsade i nationella stater.
Nationalsocialism.
Nationalsocialismen är en väpnad
nationalism på de bestående staternas grund.
Staterna bibehålla sina ”politiska” gränser,
alltså icke omlagda i ”nationella” gränser.
Som nationalsocialismens främste målsman
kan nämnas den franske socialdemokratiske
partichefen Jean Jaurés (läs sehang
schå-res), som under kriget föll för en fanatisk
fransk nationalists mördande kula. Han har
värvat många anhängare bland de
socialistiska revisionist.erna i andra land och bildat
en nationalistisk skola. Branting var
Jaurés’ varma anhängare och hade
föranstaltat om en översättning av ett brottstycke
ur Jaurés stora bok om ”Den nya armén”,
.Jaurés’ program är nationell reformpolitik
hand i hand med ett ”ordnat försvar”. Så
lyda några av hans satser: Det nationella
försvarets organisation och den
internationella fredens organisation äro med
varandra solidariska... En demokratisk
milisstyrka, reducerande kasernen till att endast
vara en skola, och göra av hela nationen
en stark och tapper armé i den nationella
självständighetens och fredens tjänst, se där
i den militära ordningens namn Frankrikes
sanna frigörelse”.
Att Jaurés är nationalist på sätt vi nyss
antytt är rätt förklarligt. Frankrike är en
stor, upplyst nation som givit Europa
många idéer och lärdomar. Han inandades
stundligen den franska revolutionära nationalist
mens luft, nationalismen av de för varje
fransman betydelsefulla och magiska åren
”89 och 93”, vilkas rätlsförfattning
fäät-ställde som grundsats: ”grunden till äll
makt ligger hos nationen”.
Men icke behöver socialismen vara
nationalistisk. Att den måste ha en plattform
att stå på, det är ju självklart, en
utgångspunkt, ett land för sin verksamhet, då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
