Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om syndikalismens teoretiska och ekonomiska grundvalar. Av dr Chr. Cornelissen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om syndikalismens teoretiska
ocQ ekonomiska grundvalar.
Av CQristian Cornelissen.
II.
Arbetarnas opposition emot
den kapitalistiska samhällsordningen är
lika gammal som denna ordning själv och
har sitt ursprung- i den antagonism, som gor
sig gällande med avseende på arbetarens
förhållande till produktionsmedlen, då han
skiljes från de senare genom produktionens
tekniska utveckling.
Allt ifrån storindustriens framträdande,
allt ifrån det ögonblick, då den allra
största delen av arbetarne ickc längre kunde
hoppas att uppnå hantverksmästarens
ställning, utan sågo sig dömda att för hela livet
förbli lönearbetare, började de att
sammansluta sig och utveckla sina organisationer
i den ena industrien efter den andra - - först
i de stora industristäderna, sedan i de
mindre och på landsbygden.
I de , framtida striderna mellan kapital
och arbete ha arbetarna utan tvivel en
fördel i det stora antalets makt och
oumbärligheten ay deras produktiva arbete, men de
fattas ännu erfarenhet och nödvändig
teknisk kunskap för att själva kunna leda
industrien. I detta avseende äro de
avhän-giga av kapitalinnehavarna och de faktiska
ledarna av företagen. Om det gavs
tillfälle för arbetaremassan att på egen risk
och räkning driva ett stort industri-,
han-dels- eller transportföretag, så skulle de
föga vara i stånd därtill.
Men att en kapitalist avstår sitt företag
till sin personal är en sällsynt företeelse och
beträffande bildandet av konkurrerande
företag emot de förenade kapitalisterna, så stå
arbetarna här vanligen inför det fullbordade
faktum, att platsen redan är upptagen av
starkare och mera tränade. Faktiskt är det
lika omöjligt för de organiserade arbetarna
att grundlägga ett modernt järnverk vid
sidan av kartellerna och trueterna, som det
är att exempelvis bygga en ny järnväg
mellan Paris och Marseille, paralellöpande och
konkurrerande med den redan befintliga.
Följaktligen, måste segern avgöras genom
klasskampen inom varje industri, inom
varje grupp inom de kapitalistiska företagen.
Och överallt där arbetarna kunna vinnna
striden, vare sig i en häftigt revolutionär
eller i en fredlig form av gradvist skeende
inträngande, måste
arbetareorganisationerna betvinga företagaren i hans eget företag.
Under kampen inom den kapitalistiska
fabriken, verkstaden eller lagret stödjer
företagaren sig på sin rätt, att själv
förfoga över sin privategendom, liksom på det
nödläge i vilket de besittningslösa befinna
sig i det nuvarande samhället, som dömer
dem att antingen sälja sin arbetskraft eller
försättas i nöd och elände. Arbetarna å
sin 6ida sätta sin lit till det sociala tryck,
som de kunna utöva genom att samtidigt
och efter gemensamt avtal undandraga
produktionen sin arbetskraft.
Klasskampen, som utvecklar sig med den
industriella tekniken, genomlöper olika
stadier: Först skärmytslingar och oordnade
angrepp för upprätthållandet eller
förbättrandet av arbetsbetingelserna eller för
avskaffandet av de värsta missförhållandena;
sedermera lokala och landsomfattande
strider, organiserade av arbetarna för att få
ställt arbetsbetingelserna i direkt
förhållande till produkternas fösäljningspriser;
slutligen arbetareorganisationernas direkta
inblandning i ledningen av de kapitalistiska
företagen.
Allt sedan klasskampens framträdande bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
