Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om syndikalismens teoretiska och ekonomiska grundvalar. Av dr Chr. Cornelissen. II - Hur fascismen segrade i Italien. Av Armando Borghi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur fascismen segrade i Italien.
Au Armando Borg ÖL
i.
Ett program förutsätter en
ideologi som grundval. Fascismens stora
fel är att don saknar en ideologi. Den
saknar därför också ett program. Den har
ingen ideologi, ingen grundval, ingen tro,
ingon passion. Den handlar i förtryekets
och i frihetens namn, i ateismens och
gudstrons, i republikens och vatikanens namn,
planlöst, nyckfullt, i dag så i morgon så
allt efter tillfälliga omständigheter eller
nycker. Den är en konfus blandning av
heterogena element huller om buller.
”Jag erinrar”, sade Mussolini den 5 maj
1920, ”om det löfte jag avlade på mötet den
stormiga afton jag blev utesluten ur
partiet. Jag lovade att bli oförsonlig, och
under fem år har jag hållit mitt löfte.”
Se där en äkta Mussolinisk utgångspunkt.:
haL av personliga skäl. Det är det
förhärskande draget i hans karaktär.
Lyssna ännu en gång till hans tal, och
ni skola döma honom som en omoralisk
person, som en brutal individualist:
”Endast vi individualister kunna tillåta
oss lyxen att med en känsla av ironi och
medömkan lyssna till fårens lamentationer,
ställa syndikalismen. Syndikalismen vet att
ett sådant framgångssätt ständigt kommer
att förlamas och bli beroende av de stora
företagarnas och storfinansens nåd och onåd.
Därför mena svndikalisterna, att man, för
att kunna nå fram till målet, först måste
göra ”rent bord” genom social revolution
och undanskaffa den århundradegamla
egendom sinsti tu lionen.
Syndikalisterna hysa den uppfattningen,
att den kapitalistiska feodalismen måste
störta samman i den gamla civilisationens
länder, viket icke kommer att ske utan
våldsamma skakningar. De företagare, som
icke pa jämlikhetens villkor vilja ställa sig
trötta på att vänta det paradis som aldrig
kommer. Ti äro förvissade < m att
hämndens dag skall komma för oss.’-*
Och läri återigen följande i ”11 Popolo
d’Italia” den G april 1920:
”Alolok-Stäten med sitt fasansfulla
ansikte ser allt, gör allt, kontrollerar allt och
gör allt på tok. Staten, det är en maskin
som äter människorna levande och spyr ut
dem döda. Det finns inte längre någonting
privat i livet, varken andligt eller materiellt.
Allting observeras och granskas, varje
rörelse mätes och registreras. Varje individ
numreras som i ett fängelse. Det är den
förbannelse som dabbat människosläktet på
tröskeln till dess historia och under sekel
skapat staten för att bli underkuvad av
denna. I stället för staten under alla d ss
former och inkarnationer, gårdagens stat
och morgondagens stat, den borgerliga
staten och den socialistiska staten, återstår det
för oss, som dö av individualism, ingenting
mera för det dystra förgångna och det
dunkla framtida än den hädanefter absurda men
alltid hugsvalande anarkiens religion.”
i. arbetets tjänst, kunna väl alltid givas
tillfälle att emigrera.
Det är obestridligt, att tillvaron av en
samhällsteori, som bygger på
nödvändigheten av en genomgripande omvandling av de
ekonomiska förhållandena, och som inriktar
alla lönarbetarnas detaljsträ vanden på att
förbereda det stora målet, måste få ett stort
inflytande. Yad som än kommer att ske,
aå kommer den att utöva ett våldsamt,
tryck på alla stora historiska händelser un-»
der den period av politiska och sociala
strider som efter världskriget brutit ut i
den gamla civilisationens länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
