Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur fascismen segrade i Italien. Av Armando Borghi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•det sökt att framställa förhållandena i
Italien. Man sade, att butikrma blevo
plundrade, att trafiken blev avbruten, att man
struntade i statens myndigheter, att man
amnestierade desertörerna och skymfade
dynastien och den latinska rasen. I sin bok
,’Bolsjevism eller fascism” skriver
exempelvis Camille Aymard följande: ”Det var
tillräckligt, att i det allmänna tillståndet av
villervalla en man reste sig emot de
revolutionära strömningarna för att alla de
kringströdda motståndskrafterna i nationen,
som förut voro okända ’ för varandra, skulle
samla sig kring denne man.”
Den allvarligaste sociala rörelsen var
naturligtvis fabriksockupatiunen. Kör elsen
började med en strejkepidemi i september
1919. Hur förhöll sig Mussolini till denna
rörelse? Det heter ju, att det var han som
räddade Italien från den sociala
revolutionen. Han öppnade en subskription 1 sin
tidning till förmån for de strejkande.
Före den allmänna ockupationen av
fabrikerna inom metallindustrien förekom det
enskilda ockupationer. I Dalmine, en liten
stad i Loinbardict, ockuperades en stor
fabrik av arbetarna redan i mars 1920. I
stället för att lägga ned arbetet, drevo
arbetarna detta för egen räkning. Händelsen
framkallade en viss uppståndelse. Ni tror
kanske att Mussolini marscherade till
Dal-mine med sina svartskjortor? Ja, han
själv reste dit, talade till arbetarna och
sade: ”På grund av den korta tiden ocb på
grund av de förhållanden det industriella
livet skapat för er har ni inte kunnat bevisa
er duglighet att själva leda fabriken, men
ni har ådagalagt er vilja och jag säger att
ni befinner cr på den rätta vägen, därför att
ni befriat er från er förmyndare. Ni har
ibland er själva valt de män, som skola leda
er och representera er och endast till dessa
män ha ni anförtrott er rätt. Jag säger er,
att eder gest är ny och värdig tack vare de
motiv som inspirera den. Jag är med er i
fullaste sympati för edra krav, vilka äro
rättfärdiga och heliga.”
Man finner dessa ord i Mussolinis tidning
för den 29 mar? 1920. Tidning?n tilläg-
ger:
”1 dag ha arbetarna i Dalmine på ett
betydelsefullt möte bekräftat sin rätt att
använda den form för kamp som de nu
till-lämpat, vilken nu är känd av alla och
vibrerade i Benito Mussolinis bjudande ord.”
I juni störtades ministären Nitti och
Gio-lotti kom till makten. Den stora
ockupationen inom metallindustrien närmade sig.
Rivaliteten mellan Giolotti och magnaterna
inom metallindustrien bidrog måhända till att
ingiva arbetarna förhoppningar. Å ena
sidan stod regeringen, som sade sig: om
arbetaremassorna hota industriidkama bli
dessa mera böjda för att acceptera vårt
ekonomiska program. Å andra sidan
industri-idka rna, som sade sig: om massan hotar
regeringen och oss själva kominer
regeringen att bli tvungen att acceptera nya tullar
för industrien.
Den näst sista augusti 1920 började
striden. Arbetsköparna svarade med allmän
lockout, men arbetarna, som hade förutsett
detta, ockuperade fabrikerna. Mussolinis
tidning kommenterade ockupationen på
föj-jande sätt: ”Ockupationen av fabrikerna
ar ett fruktansvärt missgrepp såvida icke
organisatörerna ha ett program som går
ännu längre. I detta fall ge de prov på en
skarp politisk intelligens. De äro då
logiska, mrn ledarna inom C. G. T. ha en allt
för reaktionär mentalitet.” (Popolo d’Italia
31 aug. 1920.)
Man ser således, att vad Mussolonis
tidning fruktade, eller låtsade sig frukta, icke
var revolutionen men att
socialdemokraterna icke hade mod att göra revolution.
Inom några dagar var hela den italienska
metallindustrien ockuperad. Bortåt en
miljon arbetare voro engagerade. Exemplet
smittade och bönderna började sätta sig i
besittning av jorden i Sicilien och i Roms
omgivningar. Men ingen skadegörelse,
ingen sabotage. Icke en enda maskin
skadades, icke ett kassaskåp sprängdes, icke en
arbetsköpare dödades.
Arbetet under ockupationen varade
ungefär en månad. En del av teknikerna
anslöto sig till rörelsen. Tiktiga arbeten
avslutades under denna tid. Tar äro dessa
våldshandlingar, dessa banditgärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
