Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Driftsråd och syndikalism. Av Augustin Souchy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott existerat, när bristen på arbetskraft
kom till hjälp, sä som fallet var under
inflations tid en. Nu däremot, när det finns
en omfattande arbetslöshet, tänka
företagarna ingalunda på att tilldela arbetarna
något medbestämmande. Driftsrådet är
fullständigt maktlöst i detta som i så många
andra avseenden.
Om driftsrådets rättigheter äro magra, så
äro plikterna så mycket större. Enligt
paragraf 66 skall driftsrådet vara behjälpligt
till att åstadkommii den största möjliga
driftsavkastning. Det betyder intet mer och
intet mindre än att driftsrådet lagligen. är
förpliktat att i företagarens, d. v. s. i
kapitalismens intresse Öka arbetsintensiteten.
Även medverkan vid införandet av nya
arbetsmetoder tillhör enligt nämnda paragraf
driftsrådets plikter. Faktiskt har den
under de senaste sju åren tillämpade praxis
bragt många krassa fall i dagen, vid vilka
driftsrådet handlat i företagarens intresse
med tillbakasättande av arbetarnas.
Över arbetstid, arbetslön och arbetarnas
allmänna krav hår driftsrådet ingen som
helst befogenhet. Dessa uppgifter bli nu
som förr överlämnade åt organisationen.
Driftsrådet väljes endast för ett år i
sänder. Varje arbetarn, som fyllt 18 år, har
rösträtt; varje arbetare som fyllt 24 år är
valbar till rådet. I varje företag med 20
arbetare och däröver väljes en arbetare eller
anställd till driftsråd. Ett företag upp till
50 arbetare väljer 3 arbetare. Sysselsattes
upp till 300 arbetare väljes 5 medlemmar;
sysselsattes upp till 1,000 arbetare väljes
10 medlemmar. Högsta antalet i
driftsrådet är 30.
Skulle man paragraf för paragraf granska
den tyska driftsrådslagen, så skulle denna
granskning bli till nackdel för lagen, och vi
skulle säkerligen komma till det resultat, att
vi borde avböja lagen, för den
syndikalistiska rörelsens vidkommande. Men saken är
icke så enkel. Om det också förhåller sig
så, att de lagliga rättigheterna för
drifts-råden äro mycket begränsade och det
knappast lönar sig att söka draga fördel av dem,
så får man dock icke bortse från, att
driftsrådet är arbetarnas förtroendeman och väl-
jes av företagets arbetare. Det är tänkbart
och i praxis icke sällan förekommande, att
just en syndiklist åtnjuter hela
arbetsstyrkans förtroende på grund av sitt modiga
uppträdande och icke kan undandraga sig
den allmänna önskan att övertaga
förtroendeposten. Som driftsrådsmedlem kan alltså
även en motståndare till driftsrådslagen
väljas. Som ärlig och klassmedveten förkämpe
söker han göra det bästa möjliga utav
situationen. Och han kan finna, att en
driftsrådsmedlem har många möjligheter såväl att
tillvarataga arbetarnas intressen som också
att verka för syndikalismens idéer. Deltaga
å andra sidan syndikalisterna icke i valen
till driftsrådet, så äro de också uteslutna från
att öva inflytande beträffande de många
angelägenheter, som skola regleras genom
förhandlingar med arbetsgivaren, och denna
funktion övertages helt av de reformistiska
arbetarna.
Redan av detta förhållande framgår, att
driftsrådsfrågan icke är så alldeles enkel.
Det är lätt nog att från teoretisk ståndpunkt
förkasta deltagandet i de lagstadgade
drifts-råden, men en syndikalistisk organisation,
som i främsta rummet vill göra sig gällande
på arbetsplatsen och som måste draga de
breda massorna till sig för att vinna dem
för den ekonomiska och sociala striden med
sikte på att uppnå förbättrade förhållanden
och ett slutgiltigt avskaffande av kapitalism
och stat, kan icke behandla denna fråga som
enbart teoretisk, utan måste taga hänsyn
till de praktiska konsekvenserna.
Egentligen ha vi icke här att göra med
en princip utan en metod i klasskampen. Vi
äro av den uppfattningen, att endast den
rena rådsidén och icke de lagstadgade
driftsråden duger till redskap för
arbetareklassens samhälleliga frigörelse. Endast de
råd, som ha till syfte att erövra företagen,
förvalta dem och leda dem, kunna därtill
vara helt ägnade. De lagstadgade
rådsorganen äro icke de därtill lämpade organen,
ty deras gränser äro allt för trånga. De gå
icke ut över den kapitalistiska
samhällsordningen. De kunna i bästa fall endast tjäna
oss att lättare övervinna det motstånd, som
reser sig mot vår organisatoriska och pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
