Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Driftsråd och syndikalism. Av Augustin Souchy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pagandistiska verksamhet. En syndikalist,
också en anarkist, behöver icke rygga
tillbaka för att deltaga i de lagstadgade
drifts-råden, där det synes vara taktiskt och
praktiskt påbjudet. Han måste blott vara klar
däröver, att detta är en nödvändighet för
kampen i nuet, och att dessa driftsråd icke
kunna föra ut över det bestående
samhället. Förväxlar han de borgerliga
driftsrå-den med de revolutionära och i de första ser
rådsidéns hela innehåll, då har han lämnat
den revolutionära syndikalismens grundval
och befinner sig på reformismens sluttande
plan.
IIL
Vi ha sett, att de lagstadgade driftsråden
äro en kvarleva efter rådsrörelsen, som
under 1918 och 1919 var bärare av
revolutionen. Det var icke de gamla
fackföreningarna, ej heller de politiska partierna, som
övertog det revolutionära initiativet, utan
nya formationer, råden, om vars existens
man förut knappast haft någon aning. Vi
kunna icke lämna detta tema utan att något
beröra rådsidén och rådsrörelsen i dess
förhållande till syndikalismen.
I det föregående ha vi redan betonat, att
vi icke kunna betrakta de lagstadgade
drifts-råden som organ för den sociala
revolutionen. Till de redan anförda argumenten
kommer ännu ett, som bekräftas av
erfarenheten, att en revolutionär rörelse ständigt
skapar nya organ. I den stora franska
revolutionen voro sektionerna i Paris de
verkställande revolutionära organen. I den ryska
revolutionen och i den därefter följande
tyska revolutionen var det råden, som hade
denna funktion. Dessa nya organ
utvecklade sig visserligen redan i skötet av det
gamla samhället, men de bidrogo aldrig till
det gamla samhällets. upprätthållande. De
lagstadgade driftsråden ha blivit en
beståndsdel i den kapitalistiska
samhällsordningen. De infördes av detta samhälles
förvaltare för att väcka till livs den illusionen,
att den nya andan redan hållit sitt intåg i
den moderna staten och kapitalismen. Detta
kan emellertid icke borttrolla det faktum,
att de lagstiftade driftsråden ha förlorat
den egenskap av samhällsförnyande kraft,
som karakteriserade deras föregångare, de
revolutionära arbetarråden, och att ingen
makt i världen kan skänka dem den tillbaka.
Syndikalismen kommer därför inkc att i
sin revolutionära samhällsomvältande
mission kunna benyfcta eig av de bestående,
lagligt sanktionerade driftsråden. Det kunde
måhända även framkastas spörsmålet
huruvida syndikalismen över huvud taget har
någon plats för råden, som sådana. Denna
fråga förtjänar en allvarlig granskning.
Syndikalismen har icke blott en klar
uppfattning om klasskampen i det
nuvarande samhället, men synes också av alla
existerande sociala doktriner även vara den
enda, som organisatoriskt inriktat sig på de
uppgifter, som väntar den vid störtandet av
det kapitalistiska samhället. De tyska
syn-dikalisternas principförklaring ger följande
uttryck för dessa uppgifter:
”Ställas nu arbetarna vid en segerrik
revolution inför det socialistiska
uppbyggandets problem, så kom varje arbetarebörs
(lokal samorganisatipn) att omvandlas till
en art lokal statistisk byrå, att övertaga
förvaltningen av samtliga hus, levnadsmedel
och klädesförråd o. s. v. Arbetarebörserna
fingo till uppgift, att organisera
konsumtionen, och genom arbetarebörsernas
allmänna förbund skulle man lätt bli i stånd
att beräkna landets totalförbrukning och
organisera det på enklaste sätt.
Industriförbunden å sin sida skulle få till
uppgift att genom sina lokala organ och
mod hjälp av driftsråden övertaga
förvaltningen av alla förhandenvarande
produktionsmedel, råstoff o. k. v. och förse de
enskilda produktionsgrupperna, och företagen
med allt det nödvändiga. Med ett ord:
företagens och verkstädernas organisering
genom driftsråden; den allmänna
produktionens organisering genom industri- och
lantarbetareförbunden ; konsumtionens
organisering genom arbetarebörserna.”
Frågan huruvida syndikalismen erkänner
och anser driftsråden vara nödvändiga blir
här bejakad. Råden bli också genast
anvisade sina uppgifter. De skola förvalta och
organisera företagen. Därtill begränsas
emellertid deras verksamhet. Syndikalismen av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
