Syndikalismen / Årg. 2(1927) / 71 (1926) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De ukrainska böndernas kamp under ryska revolutionen. Av B. Petrenko. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansats till självstyrelse slagits ned med en
blodig regeringsterror. När de ukrainska
bönderna sökte hävda sin rätt till självstyrelse
såg den politiskt härskande klassen i detta
strävande en fara för dess makt, och
lyckades till slut slå ned den frihetliga rörelsen
även där.

Freden i Brest-Litovsk öppnade Ukrainas
portar för tyskar och österrikare, vilka nu
ockuperade landet och organiserade en
systematisk plundring av detsamma. Emot
dennn invasion reste sig de ukrainska
bönderna och arbetarna. De beväpnade sig och
kämpade för att befria landet såväl från
utländskt som inländskt herravälde. Runt om
reste bönderna sig mot godsägarna,
fördrevo eller dödade dem och satte sig i
besittning av jorden, utan hänsyn till de
fruktansvärde repressalier invasionshärarna
utövade. Bönderna samlades i grupper av
20—100 väl beväpnade män. Det var en ur
böndernas egen mitt framsprungen, spontan
rörelse utan ledning av något politiskt parti.
Rent organisatoriskt började bönderna
samarbeta distriktsvis, och mindre avdelningar
slöto sig samman till större. Det var icke
över hela landet, som bonderörelsen antog
en socialrevolutionär karaktär. I de
nordliga delarna av Ukraina kom den under
inflytande och ledning av den nationalistiska
bourgeoisien, Petljuras anhängare, och
utnyttjades av denna för borgerligt
nationalistiska strävanden. Det var framför allt i
Sydukraina den socialrevolutionära rörelsen
fick sin tyngdpunkt. Här avsöndrade
rörelsen alla icke-arbetande element, befriade
sig från nationella, politiska och religiöaa
fördomar och organiserade en ren klasskamp.

En bonde i byn Guljai-Polje var här
kallad att spela en historisk roll. Han hette
Nestor Machno, var anarkist till sin
åskådning, en handlingsmänniska av sällspord
energi och blev, som upprorsrörelsens
ledare, ett militärt geni av rang. Machno kom
i spetsen för organiseringen av bonde- och
arbetarebataljoner, som skulle kämpa emot
invasionsarméerna, såväl som mot det
borgerligt-nationalistiska strävandet efter
upprättandet av en självständig ukrainsk
kapitalistisk stat. Machno erhöll erbjudande
från Moskwa om att övertaga ledningen av
den revolutionära verksamheten under
”proletariatets diktatur” i en bestämd del av
Ukraina, men han avböjde, då han
principiellt var emot varje form av politiskt såväl
som annat herravälde.

Nestor Machno.

Hans bondeavdelningar, vanda soldater
från det stora kriget och fyllda med
revolutionär hänförelse, utvecklade en oroande
aktivitet. Beridna, som de voro, förflyttade
de sig med en oanad snabbhet och uppträdde
alltid där man icke väntat dem. De blevo
en skräck för godsägarna och för den
borgerligt nationella rörelsen såväl som för
invasionshärarna, vilka alla ansträngde sig för
att tillintetgöra friskarorna, men utan att
lyckas. Machno var ockaå agitator, och
hans socialistiska agitationsverksamhet
sammanknöts med upprorsrörelsen. Varhelst
hans avdelningar kom till en by,
sammankallades det arbetande folket för
propaganda och för egen överläggning om egna
intressen. Den anda som besjälade honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>