Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De ukrainska böndernas kamp under ryska revolutionen. Av B. Petrenko. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befälet, för att icke försvaga försvaret.
Några dagar senare bröt Denikin igenom
fronten på ett ställe, där bolsjevikerna
försvagat den genom att draga undan några
regementen. Denikin lyckades därigenom
kringränna bondearmén och tränga in i dess
distrikt. Machnoisterna svarade med en
frivillig mobilisering från 10-årsåldern, men de
blevo icke försedda med vapen och
ammunition av bolsjevikerna, som voro i
besittning av krigsindustrin, och kunde därför
icke förbättra sin ställning. Bolsjevikernas
ställning karakteriserades av ett yttrande
av Trotskij av ungefär följande lydelse:
”Det är bättre att uppgiva hela Ukraina
till Denikin än att lämna machnorörelsen
tillfälle att utveckla sig, ty Denikin kan
alltid ödeläggas genom klasskampen, men
machnorörelsen kan resa de fattiga
klasserna emot oss.” Trotskij lät utfärda order
om att arrestera Machno, men denne, som
trädde tillbaka från överkommandot,
lyckades åter att komma ur bolsjevikernas klor.
Denikins genombrott medförde att
bolsjevikerna evakuerade landet och uppgav
Ukraina. Då Machno såg bolsjevikerna
draga bort, grep han åter initiativet till det
revolutionära försvaret av landet emot
kontrarevolutionen.
Under loppet av ett par veckor skapades
en ny försvarsorganisation, som började att
under segt motstånd uppehålla Denikins
framryckning. Denikin blev nu tvingad att
rikta sitt huvudangrepp mot Machno,
vilken sökte draga sig tillbaka för den
mångdubbla övermakten. De för sig opererande
sovjethärarna hade till sist förlorat nästan
varje militär betydelse.
Den förrädiske Grigorjevs avdelningar
hade vänt sig mot bolsjevikerna, men då de
bestodo av ukrainska bönder, som blivit
missledda, beslutade Machno att vinna dem
genom en djärv kupp. Han trädde i
förbindelse med Grigorjev och samman med
denne sammankallade han en kongress av
alla revolutionära avdelningar. Den kom
till stånd den 29 juni 1919 i en by vid namn
Sentov. Grigorjev och Machno skulle
inleda frågan om samarbete. När Grigorjev
talat uppträdde Machno och stämplade den
förre inför hela kongressen som en folkets
fiende ”som inte har något att göra i
ärliga revolutionärers led.” Grigorjev, som
såg var det bar hän, drog vapen, men sköts
ned av Machno. I redogörelsen för denna
händelse heter det, att kongressen blev
”något upphetsad”, men det slutade med att
Grigorjevs bönder anslöto sig till Machno,
som på detta sätt förökade sina stridskrafter.
I juli gjorde en del av bolsjevikernas
stridskrafter på Krim uppror och anslöto sig till
Machno. Denne förfogade nu över 150,000
man, med vilka han tog offensiven mot
Denikin, vilken kastades tillbaka. Men blott
för ett ögonblick. Reträtten började på nytt.
Striden var fruktansvärt påkostande. Den
25 sept. var hela Machnos styrka, som
decimerats till en bråkdel av sin förra storlek,
omringad av Denikins trupper. Av Machnos
här voro 8,000 sårade och således mer eller
mindre stridsodugliga. I denna förtvivlade
situation var det Machno handlade. Med en
del av sin styrka lyckades han under natten
att bryta igenom ringen och på morgonen
angripa i ryggen medan Denikintrupperna
voro sysselsatta med ett frontalt angrepp på
den by, där Machnos övriga trupper voro
förskansade. Det djärva och fullkomligt
oväntade angreppet spred förskräckelse i
fiendernas led. Ett av regementena tog till
flykten, vilket framkallade upplösning hos
de vita och en allmän flykt. Bondehären
upptog genast förföljelsen. Denikins här
blev fullständigt uppriven och drevs nu
tillbaka med en nästan fantastisk hastighet.
Under loppet av ett par veckor var hela
Sydukraina ränsat från Denikins trupper
och tillsatta ämbetsmän. Den historiska
sanningen är, att äran för att ha slagit den
denikinska kontrarevolutionen huvudsakligen
tillfaller machnoisterna. Utan deras
lyckade kupp den 26 september skulle Denikin
snart nog stått utanför Moskwa.
Vi skola i en kommande artikel se hur de
bolsjevikiska herrarna belönade
revolutionens tappra försvarare i Ukraina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
