Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De ukrainska böndernas kamp under ryska revolutionen. Av B. Petrenko. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på frivillig tjänst, självdisciplin och
manskapets val av ledare och befälhavare.
Bolsjevikerna hoppades att kunna fredligt
uppsuga machnoisterna i sitt politiska
system, men däri missräknade de sig.
Bönderna hävdade sin självbestämmanderätt
och jagade bort de regeringskommissarier,
som man sände dem på halsen för att
utöva ”proletariatets diktatur”.
Bolsjevikerna började då att driva en organiserad
kamp mot machnoisterna och stämpla dem
som kontrarevolutionärer. Man började till
och med blockera området och förminska
bondehärens försyning; med vapen och
ammunition.
I denna situation inkallade machnoisterna
sin tredje kongress av arbetare och
bönder till den 10 april 1919. De delegater,
som samlades, representerade över 2
miljoner människor. Kort före kongressens
avslutning ankom ett telegram från Dybenko,
vilken förklarade kongressens
sammankallare fågelfria eller stående utanför lagen och
stämplade kongressen som kontrarevolutionär.
Kongressen antog en harmfylld protest mot
denna bannlysningsbulla och lät trycka
protesten för utdelning. Det tillbakavisades
varje maktingripande från bolsjevikernas
sida och hävdades rätten till fri revolutionär
verksamhet. Bolsjevikerna hade ju även rätt
till fri propaganda, och kunde de på denna
väg övertyga bönderna om det riktiga i
deras svstem, så skulle som följd därav
förhållandena komma att förändras, men vålds-
och maktmedel voro icke därtill ägnade.
Härmed var det för bolsjevikernas
vidkommande klart, att den machnoistiska
rörelsen måste slås ned, då den utgjorde en fara
för deras statsherravälde. Machno
personligen utsattes snart för ett bolsjevikiskt
attentat, men lyckades att draga sig ur det
helskinnad.
Den 12 maj 1919 ankom till Machnos
huvudstab i Guljai-Polje en order från
Kamenev. En av bolsjevikernas avdelningar
på fronten mot Denikin, Grigorjevs
avdelning, hade begått förräderi och öppnat
fronten. Machno uppmanades att med sin
bondehär rycka in i luckan för att förhindra
ett genombrott från Denikins sida. Efter
krigsråd beslutade bondearmén att fullgöra
detta. Machno sände ett svar med besked
härom, som slutade på följande
karakteristiska sätt:
”Som revolutionär anarkist förklarar jag
att jag icke på något sätt kan stödja
varken Grigorjevs eller någon annans
maktrån. Jag vill för det första samman med
mina kamrater i bondearmén jaga bort
Denikins band och samtidigt söka att betäcka
oss i ryggen med våra fria
sammanslutningar av arbetare och bönder, som själv ha
makten. Sådana organ för våld och tvång
som utomordentliga kommittéer och
kommissariat, — produkter av partidiktaturen,
— som till och med använda våld gentemot
anarkistiska föreningar och den anarkistiska
pressen, skola av oss bli bemötta med
energiskt motstånd.”
De ”kontrarevolutionära” machnoisterna
förstodo att fullgöra sin revolutionära plikt
i kampen mot de vita.
Men bolsjevikerna rasade. De inriktade
alltmera sina ansträngningar på att slå ned
machnorörelsen och de voro så förblindade,
att de icke brydde sig om den fara de
därvid utsatte fronten för. När machnoisterna
till den 15 juni sammankallade en ny
kongress kom det en ny bannlysningsbulla från
bolsjevikernas krigsråd i Charkow, vari det
hette: ”Resultatet av kongressen kan endast
bli ett nytt skändligt uppror av samma slag
som Grigorjevs och att fronten kommer att
öppnas för vitgardisterna, för vilka
brigagen Machno otvivelaktigt kommer att
draga sig tillbaka på grund av dess befäls
oduglighet och förrädiska framfart.”
Kongressen förbjöds och stämplades som
”högförräderi mot sovjetrepubliken, och
sovjetfronten”. Representanterna hotades med
ögonblicklig fängsling och ställandet inför
krigsrätt, d. v. s. avrättning. En av
undertecknarna var Trotskij, sedermera blodig
undertryckare av Kronstadsrevolten.
Nu är det att märka, att det från
början var machnoisterna, som upprättat
försvarsfronten mot Denikin, dessa som offrat
sina liv i striden. Och de beskylldes nu för
kontrarevolutionära stämplingar! I denna
situation föredrog Machno att avgå från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
