Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsfred och ryska Napoleonsdrömmar. Av G. H:son Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nas rätt till fri utveckling. Man kan
fråga: hur gå teori och praxis här i lås med
varandra? Sovjetrepublikens författning
ar år 1918 antagen av 5 :te allryska
råds-kongressen, omarbetad med tillägg och
ändringar 1923 samt av följande års Allryska
rådskongress ratificerad.
En så grundfast byggnad som den
genom författningen organiserade all ryska
rådsrepubliken kan näppeligen ges
karaktär av, såsom det t. o. m. står i 1918 år?
författning, en övergångsstat till det
socia-listiskt-kommunistiska samhällsskick som
förklaras, likaledes av samma års
författning, ha rum ”varken för olika klasser
eller någon statsmakt”, ännu mindre som en
diktaturs provisorium, som en diktatur tills
vidare. Tvärtom synes den vara ämnud att
bestå för århundraden.
Är Allryska rådsrepublikens statsform
federalistisk, så är å andra sidan dess
styrelsesätt oligarkisk! och till ytterlighet
cen-tralistiskt och byråkratiskt. Dess
styrelsesätt skiljer sig därigenom föga från den
gamla tsaristiska regimens avtokratiska
styrelsesätt som varit Rysslands genom alla
tider. Oligarki är en styrelse genom få,
ett mellanting, såsom Kleen så sant säger,
av avtokratiskt och konstitutionellt
styrelsesätt. Det är avtokratiskt blott med den
skillnaden att själ vhärskar väldet utövas
icke av en enda utan av ett litet antal
därtill på ett eller annat sätt privilegierade.
För övrigt- har den hittillsvarande
samhällsordningens kännemärke alltid varit fåtalets
herrvälde över flertalet. Det är alla
staters innersta väsen och sovjetrepubliken gör
härifrån intet undantag, om oek dess
författning förklarar att det regeras i
proletariatets och bondebefolkningens namn.
Sovjetrepubliken är i själva verket herraväldet
av det, av den röda armén uppburna
kommunistiska partiet, alltså en minoritets
herravälde över en mångmiljonhövdad
majoritet. Det må passa en diktatur, men
sannerligen det passar en federation av
likställda republiker.
Den högsta verkställande makten utövas
av den centrala (allryska) exekutiva
kommittén, som är ett veritabelt parlament, vars
medlemmar väljas av Allryska
sovjetkon-gressen (med över tusen sovjetombud). Den
är delad på två kammare: ett federalråd på
414 medlemmar i proportion till
folkmängden i unionens olika republiker och ett
nationaliteternas råd, bestående av 100
medlemmar, konstituerat på basis av fem
medlemmar för var republik eller avtonom
region. All lagstiftning måste antas av
båda kamrarna. Nämnda allryska
exekutivkommitté konstituerar högsta lagstiftande
makten samt är dessutom den högsta
administrativa och kontrollmyndigheten. Dess
presidium på 21 medlemmar, valda av
all-ryska exekutivkommittén bland dess egna
medlemmar: 7 representerande federalrådets
presidium, 7 nationalitetsrådets presidium
och 7 valda av de två råden i gemensam
session. Detta presidium är de egentliga
självhärskarna över Allryska republikens
’137 miljoner människor. Det icke blott
förbereder ärendena som deli centrala
exekutivkommittén beslutar om! utan granskar
även beslut fattade av folkkommissariernas
råd — folkkommissarierna, motsvarande
gamla regimens ministrar, förestå var sitt
departement (folkkommissariet), till antalet
18 — samt har ensam rätt att förklara krig,
ratificera fredsfördrag m. m. Alla
äm-bets- och tjänstemän tagas under strängaste
kontroll ur kommunistpartiet, bland ’ dess
omkring en halv miljon medlemmar. Så
nog är regeringsmakten ”enhetlig”. Och
har den förvånande lätt att få sina
regeringshandlingar, sina dekret, resolutioner
och påbud antagna av Allryska
rådskongressen.
Den röda sovjetarmén.
Den bolsjevikiska röda armén var från
början organiserad till självförsvar, med
andra ord en milis till tryggandet av,
såsom det står i 1918 års författning, ”de
arbetande massornas fullständiga makt och
för att undanröja varje möjlighet från
ut-sugarnas sida att återställa sin makt”
(genom ”den besittande klassens fullständiga
avväpning”). ”Iledersrätten att med va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
