Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalrevolutionära rörelsen i Kina. Av Albert Jensen. I, II, III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nafionalrevolulionära rörel*
sen i Kina.
Av Alberl Jensen.
Historien bkkättak, att eng-
land år 1793 skiekade ett
utomordentligt sändebud till kinesiske kejsaren i
Peking för alt uppnå handelsförbindelser
mellan de båda rikena. Den kinesiske
kejsaren hade tydligen ingen hög tanke om
”västerns barbarer” och lät svara ambassadören:
”Vårt himmelska rike är i sin överdådiga
fruktbarhet i besittning av allt vad vi
behöva och saknar ingen produkt inom sina
gränser”. Men han ville likväl tillåta en
begränsad handel på Kanton, då han
förstod hur nödvändiga Kinas produkter voro
för de europeiska staterna, särskilt det
stackars isolerade England. I Englands
isolerade läge såg han också en ursäkt för det
märkliga förslag man. gjorde honom från
ett land, som ju likväl alls ingenting hade
att erbjuda i utbyte.
Kejsaren misstog sig. England hade
mycket att erbjuda. Bland annat opium. I
gengäld för kinesiskt tillmöteskommande
införde de engelska kapitalisterna opium från
Indien och förtjänade förmögenheter på
denna trafik. Den kinesiska regeringen ville
emellertid icke ha folket förgiftat och
demoraliserat genom opiumimporten och
stängde därför sina gränser för denna vara. Den
engelska handelskapitalismen såg
naturligtvis häri ett oförsynt ingripande i dess
”rätt” att tjäna miljoner på att
opiumför-gifte det kinesiska folket och beordrade
därför den engelska regeringen att förklara
Kina krig år 1840. Kina, som icke hade
någon militarism, besegrades och måste
upphäva avspärrningen för importen av opium
och tillåta den skändliga engelska trafiken.
Den engelska importen av opium antog snart
fruktansvärda dimensioner. Ifrån de 200
halar, som infördes årligen före 1840,
nådde man småningom upp till 77,000 balar år
1924. Att föröda det kinesiska folkets
hälsa har för den engelska kpitalismen varit
en synnerligen inbringande affär.
Snart började den europeiska
imperialismens härjningar på allvar. Vapnen hade
börjat tala. De viktigaste hamnstäderna och
kringliggande provinser erövrades en efter
en, och den fruktansvärdaste terror Övades
mot folket. Missionärerna, alkoholen, opiet
och svärdet följdes åt vid utbredandet
av-västerns ”civilisation”. Gång på gång
försökte folket resningar mot de främmande
inkräktarna, och gång på gång slogos dessa
resningar ned med fruktansvärda blodbad.
De europeiska rövarna pålade landet
betungande krigskontributioner. Där de
utländska makterna, först England, ’ sedan
Frankrike, Tyskland och andra makter, satt sig
fast, där tvingades Kina avstå dessa
områden som ”koncessioner”, d. v. s. som
landområden, vilka ställdes under de
inkräktande makternas överhöghet, förvaltning och
domvärjo.
Illustrerande för makternas metoder är
följande ur högen valda exempel:
Är 1897 kom det till en främlingsfientlig
demonstration i Shantung, varvid tvenne
tyska missionärer blevo dräpta. Dessa
tvenne människoliv måste Kina betala med
att avstå ett omfattande
koneessionsom-råde till Tyskland och koneessioncn på all
grui’- och- järnvägsdrift i provinesn
Shantung, som är rik på kol och järn. Tyskarna
skyndade sig att inom boncessionsområdet
bygga en bas för sin krigsflotta.
År 1900 utbröt en resning, som i historien
går under namnet av ”boxarupproret”. I
kuvandet av detta deltog också Tyskland.
Den tyske kejsarens order till sina soldater
var:
”Ingen pardon får ges. Inga fångar ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
