Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalrevolutionära rörelsen i Kina. Av Albert Jensen. I, II, III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gas. Med dem som faller i edra händer gör
ni processen kort.” Sedan résningen
undertryckts ålades den kinesiska staten att
betala en ”skadeståndssumma” av 67,5
miljoner dollars. Vid utgången av den
40-års-period, som fastställdes för betalningen,
beräknar man att Kina (räntorna
inberäknade) skall ha betalat bortåt 550 miljoner
svenska kronor. Och detta till straff för
att det kinesiska folket ville vara herrar i
sitt eget land.
Genom dylika plundringsmetoder kpm
Kinas statsfinanser snart i klorna på de
imperialistiska staterna och deras finanshajar.
Landets tullinkomster vid sjösidan
pantsattes och ställdes under engelsk förvaltning.
Inkomsterna utbetalas nu genom europeiska
banksyndikat till dc respektive staterna som
avbetalning å. de ådömda skadestånden och
avbetalning på de lån, den kinesiska
regeringen snart såg sig nödsakad att upptaga
i Europa och Amerika. De imperialistiska
staterna, som således äro herrar över
tullväsendet och fastställer tullsatserna, driva
en tnllpoliti^, som naturligtvis främjar
rö-varstaternas) intressen på bekostnad av det
kinesiska folket.
Imperialisternas strävan har hela tiden
varit att göra landet med sina 447 miljoner
invånare (en fjärdedel av hela jordens
befolkning) och sina oerhört rika
naturtillgångar till en koloni, d. v. s. till ett
plundrings-område, som på nåd och onåd överlämnas
åt den kapitalistiska utsugningen. Landet
omfattar 11 miljoner kvadratkilometer, ett
område större än hela Europa och en och
en halv gång så stort som Förenta
Staterna. Kinas kollager beräknas vara dubbelt så
stora som hela Europas. Dessutom finns det
stor rikedom på metaller och salter.
Risproduktionen i landet uppgår till en tredjedel
av hela jordens. Vilken outtömlig
rikedoms-källa! Vilka ofantliga
avsättningsmöjligheter! Och vilken billig arbetskraft skulle
icke den kinesiske kul in kunna erbjuda en
i Kina omplanterad industri!
Måhända hade framgången för
rövarsta-terna blivit ännu större än den som redan
uppnåtts, om de kunnat enas. Men var och
en av dem ville gärna ha det största styc-
ket, om möjligt hela stycket, o«’h så har den
inbördes rivaliteten i någon mån verkat som
en dämpande faktor. Makternas inre
rivalitet Sir ännu i dag ett förhållande, som
gynnar det kinesiskn motståndet och samtidigt
utgör en fara för framkallandet av ett nytt
världskrig.
Det uppgives, att genom imperialisternas
plundrings- och utarmningspolitik 15
miljoner bondefamiljer drivits från gård och
grund, från hem och härd. Dessa, arma
offer för västerns ”civilisation” irrade
utsvultna omkring på allmänna färdevägar,
men uppsögos så småningom av
koncessions-om rå de na och de framväxande
industricentra, där de maldes sönder i kung Grottes
kvarn, förvandlades till klingande mynt i
kapitalisternas kassakistor. Vi se här precis
samma process upprepad, som den vi
bevittnade i England vid industrialismens
genombrott. Bönderna, som med hjälp av den
statliga lagstiftningen berövades sin jord,
tvingades genom denna politik in i
grottekvarnarna, där de plundrades på ett
fasansfullt sätt. Sammaledes här. Industrin i
Kina är varken mer eller mindre än ett
helvete, med en arbetstid ända upp till 16
timmar pr dag, med arbete av barn ned till
sex år, med arbetsförtjänster på 30—40 kr.
pr månad för de vuxna männen, 15—20 kr.
för kvinnorna, och 4—fi kr. för barnen. Fa
brikerna äro ofta fängelser, avstängda med
taggtråd. Ilär inne föder man, lever och
dör. Mest dör man dock. I synnerhet är
dödligheten fruktansvärd bland barnen.
Kapitalisterna äro kannibaler som äta barnen,
fast under ”civiliserade” former.
II.
De inre politiska förhållandena i Kina
bilda en brokig mosaik, i vilken det är svårt
nog att finna konturerna. Man kan, säger
en kinesisk skriftställare We-San, urskilja
fyra olika maktcentra. Peking i norr,
Kanton i söder, Nanking i mitten och Junnan i
väster. Mongoliet, Tibet och Turkestan äro
oavhängiga områden. Mandsjuriet behärskas
av rövarhövdingen Tjang-tso-lin, som här
övar en rent militär diktatur över folket.
Presidenten i Peking är egentligen blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
