Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalrevolutionära rörelsen i Kina. Av Albert Jensen. I, II, III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Feng, som intill 1926 residerade i Peking,
men nu starkt misstankes för
bolsjevi-kiska sympatier, samt ett otal andra
militära äventyrare, som skiftesvis sälja sig
och sina stridskrafter till den högst
betalande, kämpa inbördes om makten,
organisera och föra inbördeskrigen. Tutsjunerna
ställa sig än på den ena och än på den. andra
partens sida. Bakom dem alla stä de
rivaliserande stormakterna, som köpa generaler
och tutsjuner för att befrämja sina
intressen, utvidga sina inflytelsesfärer och sina
handelsområden. Att förhindra Kinas
nationella enande synes vara makternas
gemensamma strävan, ty genom ett nationellt
enande skulle upprätthållandet av deras
koloniala privilegier i Kina komma i allvarlig
fara. Att befrämja den inre rivaliteten och
generalernas inbördes krig, synes vara ett
medel.
Under de senaste decennierna har det
emellertid uppstått en starkt nationalistisk
rörelse som ett- led i de asiatiska folkens
allmänna uppvaknande. Den eftersträvar ett
nationellt enande, och landets befrielse från
den främmande imperialismens herravälde
och plundring. En frukt av denna rörelse
var den revolutionära resning, som utbröt
3911, vilken gjorde slut på den gamla
man dsju dynasti en och förvandlade landet
till en republik. Men det var också denna
reform som gav fritt spelrum för
generalernas rivaliserande kamp om herraväldet.
Kampen emot dessa militära äventyrare
framstod snart eom en. uppgift för den
nationella frihetsrörelsen, eftersom de stodo i
de främmande makternas sold och tjänade
deras intressen. De om makten inbördes
kämpande generalerna blev den främmande
imperialismens första barrikad, som måste
stormas, innan man kunde komma till en
uppgörelse med makterna själva.
Under världskriget uppstod så det
natio-nalrevolutionära folkpartiet, kouminglang.
Det hade sit starkaste fäste i södra Kina,
i synnerhet i provinsen Kwantung, men
utbredde sig snart till landets alla större
städer och fann i synnerhet starkt stöd bland
Kinas studerande ungdom. Denna ungdoms
nyvaknade nationalism säg i landets bero-
ende under de imperialistiska makterna en
förödmjukelse, som måste utplånas, och den
kastade sig med den nyfödda hänförelsens
hela lidelse in i kampen för ett nationellt
självständigt Kina. De revolutionära
händelserna i Europa gav rörelsen starka
impulser och en rad populära ekonomiska
krav, som upptogs i partiprogrammet,
öppnade vägen till de arbetande massorna genom
parollen: ”Kina åt arbetarna och bönderna’’.
Mot denna revoiutionärt-nationalistiska
rörelse antågade nordens generaler, besoldade
av det imperialistiska kapitalet och de
imperialistiska regeringarna. Rörelsen, som var
ett allvarligt hot mot landets utländska
herrar och utsugare, skulle släs ned med
vapenmakt. Men denna rörelse var i besittning av
en fruktbar vitalitet. Den organiserade ett
väpnat motstånd, en folkarmé, vilken snart
kunde notera en betydande framgång i
erövringen av Kanton. Detta var 1921.
Sedan dess har med längre eller kortare
and-hämtningspauser inbördeskriget pågått
mellan de imperialistiskt besoldade
ncn’darmé-erna och Sydkinas för nationell
oavhängighet och enande kämpande folkarmé. År 1925
ryckte den kinesiska industriarbetareklassen
upp i slaglinjen med en mot de utländska
inkräktarna och deras besoldade arméer
riktad generalstrejk, som varade från mars
till maj. Men. det framryckande
proletaia-tet försummade icke att betona, att kampen
för det har ett socialt innehåll: frihet från
kapitalistisk utsugning och återupprättande
av social rättfärdighet.
Så snart sydtrupperna närmade sig en
stad eller ett industricentrum, började
arbetarna sin strejk för att understödja
sydar-men. Arbetarna avrättades av nordarméns
generaler i tusental, men ingenting hjälpte.
Det kinesiska proletariatet offrade med
dödsförakt sina liv i striden. Personer, som
känna förhållandena från denna tid, påstå,
att koumingtangarméerna aldrig skulle
kunnat vinna sina segrar utan den hjälp som
räcktes dem av arbetarna och deras
generalstrejk.
En av de personer, som övade det allra
största inflytande på den
nationalrevolutionära rörelsen, och som tog initiativet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
