Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den portugisiska syndikalismen under fascismens ok. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till demonstrationer och kamp. Statskuppen
misslyckades, men den demokratiska
regering, som hade arbetarna att tacka för sin
fortsatta maktbesittning, vände sig efter
kuppförsöket emot arbctareklassen. 18
arbetare blevo deporterade till kolonierna. Ett
attentat framprovocerades härigenom mot
Lissabons polispresident, vilket gav polisen
förevändning att tränga in i C. Gr. T :s
lokaler och arrestera 350 kamrater, vilka blevo
underkastade en brutal tortyr.
I slutet av maj 1926 gjordes ett nytt
försök. Det organiserades ett uppror i armén
ifrån officerarnas sida. Rörelsen började i
norra delen av landet och upproriska
grupper ryckte mot huvudstaden. C. G. T. var
åter påpasslig, ropade massorna til] vapen,
proklamerade generalstrejk och förklarade
sig vilja bekämpa varje försök till
militärdiktatur. I en utfärdad proklamation hette
det:
"Arbetande folk, till vapen emot varje
diktatur. I detta, skickelsedigra ögonblick
får man icke töva ett ögonblick. Beslutsam
handling är av nöden. Endast under ruiner
och lik tar diktaturen komma till seger.
Män, vilkas hjärtan klappa för frihet, skola
icke inrymma diktatorerna någon rätt att
regera över dem. Vår kallelse till resning
skall komma att besvaras tusenfalt.
Kärleken till friheten är ännu icke död hos det
portugisiska folket. Folk i Lissabon, till
vapen !”
Det militära upprorets ledare satte sig
genast i förbindelse med C. G. T. och
bedyrade, att de icke hade för avsikt att införa
diktaturen, men ingen trodde dem och
generalstrejken trädde i kraft. I alla städer av
betydelse reste sig arbetareklassen.
Ledarna av militärrevolten vågade icke skrida
till anfall mot arbetarna. De erövrade
regeringsmakten, men de nödgades att
lämna arbetareklassens erövrade rättigheter
oantastade: förenings-, församlings-,
yttrande-och tryckfrihet. Fascisterna sökte pressa
de nya regeringarna till kamp mot
arbetareklassen och till införandet av en fascistisk
diktatur, men man vågade icke inför
arbetareklassens bestämda och revolutionära
hållning taga steget’ ut. Fascismen måste ännu
bida sin tid. För andra gången på två år
nödgades fascismen göra halt inför
arbetare-klassens försvarslinje.
Med den nya militärregeringens
maktbesittning undertrycktes den politiska
demokratien. De ”liberala” borgarna, i
synnerhet de som hade politiken till ordinarie
förvärvskälla, voro naturligtvis icke benägna
att utan vidare draga sig tillbaka. Redan
deras materiella intressen förbjöd dem det,
och dessutom ville de heller icke finna sig
i att bli tyranniserade av de nya herrarna.
De började kons pirera och planlägga en
motkupp, och då de icke hade så få
anhängare inom armén organiserades
motaktionen i den gamla goda formen av en
militärkupp, som kom till utbrott i februari i år.
Redan att det var en kamp mot en
härskande militär klick var tillräckligt för att
samla sympatier djupt ned i småfolket
och arbetareklassen. Den syndikalistiska
landsorganisationen, lät emellertid icke
engagera sig. Den hade en gammal erfarenhet
av det fruktlösa i striderna mellan de olika
politiska partierna. Den stod på det
ekonomiska kampfältet och lät de borgerliga
partierna slåss inbördes. Men den
utfärdade ett manifest, där det. politiska
streberdö-met fördömdes på det skarpaste. Detta var
tillräckligt för att militärregeringen, nu när
belägringstillstånd var proklamerat och
inbördeskriget rådde, även skulle ingripa mot
arbetarnas organisationer med väpnad makt.
Den arresterade den dagliga
syndikalisttid-ningens hela redaktionella och tekniska
personal. Harpå svarade arbetarna med
generalstrejk, som utbröt den 7 februari.
Under denna stormade massorna fängelset och
befriade de fängslade kamraterna. Det
lye-kades emellertid regeringen att hävda sin
ställning. Kontrarevolutionens förenade
krafter voro arbetarna övermäktiga. Och så
började en fruktansvärd reaktion. Den
syndikalistiska tidningen, VA Batalha” indrogs,
landsorganisationens lokaler stängdes, alla
organisationer, som deltagit i resningen
(naturligtvis betraktades generalstrejken som ett
deltagande) dekreterades upplösta. Mer än
hundra kamrater dödades i Lissabons och
ännu flera i Portos gator. Militärregerin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
