Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den portugisiska syndikalismen under fascismens ok. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den republik, som framsprungit ur den
borgerliga revolutionen 1910, vände sig med
skärpa emot den syndikalistiska rörelsen och
sökte undertryeka densamma. Republiken
visade sig värre än den gamla monarkien. Vid
utbrottet av en lantarbetarestrejk 1912,
vilken framkallade en generalstrejk, lät
regeringen arrestera icke mindre än 800 personer
av båda könen och med alla medel förfölja
organisationerna. År 1913 inspärrades
under en tid gv nio månader en lång rad
syndikalistiska kamrater.
1914 sammankallades en allmän
fackför-eningskongress i Tomar på vilken de
reformistiska och de syndikalistiska
riktningarna sammanslötos i en organisation under
namn av Nationella Arbetareunionen (vilket
naturligtvis icke betydde nationalistiska). De
olika riktningarna tillerkändes fullständig
oavhängighet inom ramen av organisationen.
Syndikalismens idéer vunno emellertid
alltmera utbredning och från 1917 har den
direkta- aktionen herraväldet och det
socialdemokratiska inflytandet, inom den ekonomiska
kamprörelsen är det slut med. 1909
konstituerades den nuvarande C. G. T. i vilken
landets ekonomiska kamporganisationer
sammanslötos och vilken i sina statuter
förankrade den revolutionära syndikalismens
principer i följande satser:
”Allmänna Arbetareförbundet har
konstituerats med följande uppgifter för ögonen:
Att sammansluta alla landets arbetare på
en federativ och oavhängig grundval till
försvar av deras gemensamma intressen och till
förbättrandet av deras moraliska, materiella
och fysiska läge. — Att utanför alla
politiska skolor eller religiösa läror utveekla de
organiserade arbetarnas duglighet, så att de’
bli i stånd att föra kampen för
avskaffandet av löneslaveriet och ar betsköpare väldet
och besittningstagandet av
produktionsmedlen. — Att samman med de ekonomiska
kamporganisationerna i andra länder
upprätthålla de intimaste förbindelser för
ömsesidig hjälp och eftersträvandet av ett mål,
som leder alla världens arbetare till
fullständig befrielse från det kapitalistiska
förmyn-derskapet, vilket förtrycker och utsuger
dem.”
Den portugisiska C. G. T. har aldrig varit
ansluten eller lierad varken med den
reformistiska eller den ”röda-’
fackföreningsin-temationalen. På sin kongress i Convilha
(1923?) beslutade den sin anslutning till
Internationella Arbetare-Associationen.
Sedermera har emellertid de moskowitiska
”enhets-strävandena” inom Portugals enhetligt
organiserade arbetare åstadkommit åtskilliga
upplösningstendenser och försvagat
sammanslutningen som kamporganisation.
Under de senaste åren ha reaktionära,
militär-fascistiska strömningar gjort sig
gällande i landets inre politiska liv, och den
syndikalistiska organisationen har varit den
enda sammanslutning, det enda
samhällselement, som kunnat bjuda dessa strömningar
spetsen. Man hade ändå känslan av, att
man kämpade mot en makt, som var farlig.
Till den internationella syndikalistiska
kongressen 1925 avlade de portugisiska
kamraterna en rapport i vilken det till slut hette:
”Faran av en diktatur genom landets
reaktionära krafter är även i dag i<jke alldeles
övervunnen. Det liberala borgafrdömet
förlorar mark för var dag, så att det kan
sägas, att arbetareklassen är den enda
revolutionära kraft, som kan upptaga kampen
mot de reaktionära makterna. Det. är icke
lätt att förutse hur denna kamp kan
komma att ända, meri hur det än kan bli, så
förpliktas den revoltuionära
arbetarerörelsen genom sin existens, att hänsynslöst
bekämpa den utsugande kapitalismen ..
Man befarade således, att den
militärfascistiska kamorran skulle kunna lyckas i
sina reaktionära strävanden och man var
beredd att föra kampen till det yttersta.
Och kamp vore de portugisiska arbetarna
alltid vana vid. Den republikanska
statsmakten var en permanent reaktion. 1924—
1925 arresterades flera hundra kamrater och
en mängd av dem blevo deporterade till
kolonierna i Afrika. Några av dem blevo till
och med dödade. I april 1926 försökte
fascisterna för första gången genomföra en
statskupp, men detta försök strandade på
arbetarnas vakna motstånd. Den
syndikalistiska landsorganisationen proklamerade
generalstrejk och kallade arbetarna ut på gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
