Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det federativa Schweiz som motbild till den ryska imperialistiska statsfederationen. Av G. H:son Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammans den schweiziska konferedationen.”
Och den tyska grundtexten: ”De genom
detta förbund förenade 2*2 suveräna
kantonernas folk (Völkerschaften) bilda
tillsammans den schweiziska konfederationen/’
genossensehaft).” Var och cn av de 22
kantonerna kallar sig själv republik, därtill
suverän. Tar man förbundsaktens enskilda
artiklar vidare i betraktande, finner man
så gott som inga statsrättsliga termer. Vad
som undantagsvis kan förekomma därav står
huvudsakligen i samband med
bestämmelserna rörande förbundets förhållande till
staterna i allmänhet. I den tyska och
franska texten förekomma i några få artiklar
uttryek som ”statsfarlig”, ”stridigheter av
statsrättslig natur”, ”farlig för staten”.
Men det franska uttrycket därför, etat, kan
betyda både stat och stånd, pluralis ständer.
Stand har även varit en äldre benämning
på kanton och går igen i ”ständerråd” som
namn på den ena av den schweiziska
för-bundsförsamlingens två kammare (éonseil
des Etats, obs. pluralisformen etats, icke
etat). I själva verket är det också
fastmer folkrättsliga än statsrätt sliga principer,
som ligga till grund för det schweiziska
förbundet. De enskilda kantonerna ha sina
egna författningar, som de efter behag
skriva, likväl med de inskränkningar som
äro en naturlig följd av deras ställning som
medlemmar av förbundet, kallat
konfederation, som en högre enhet : ”Kantonerna äro
suveräna, försåvitt deras suveränitet icke är
inskränkt genom förbundsförfattningen, och
utöva som sådana alla rättigheter, vilka
icke äro överlåtna på förbundsmakten”,
vilket blott betyder, att all offentlig makt som
icke tillerkänts förbundet förblir hos
kantonerna. Och förhållandet mellan
förbundet och kantonerna är snarare grundat på
ett fördrag mellan kantonerna än på en
författning, vilket senare namn
förbunds-akten bär sedan 1848. Men man säger
fortfarande konfederation eller
förbundsförfatt-ning men icke statsförfattning.
På grund av det obligatoriska referendum,
som år i grundlagen stadgat, är det alltid
folket, den schweiziska befolkningen, som
i sista hand har avgörandet om
folkförbunds-aktens vare sig revision eller ändring, hur
den skall vara och i vilken riktning den
skall gå. Nar förbundsförsainlingen, d. v. s.
den lagstiftande makten eller vad vi kalla
riksdagen, beslutar revision av
författningen resp. förbundsakten eller när 50 tusen
röstberättigade borgart; fordra en sådan, så
måste frågan om en revision bör ske eller
ej underställas folkets avgörande. Uttalar
sig härvid de flesta rösterna för
författningsändring, så skola båda råden, d. v. s.
förbundsförsamlingens tvenne kammare,
nyväljas, varefter de ha att företa revisionen.
Sedan skall den ändrade författningen
antas av folket, varvid det fordras att
flertalet röstande och flertalet kantoner uttala
sig för densamma. Kantonen avger då sin
röst på basis av vad flertalet röstande inom
densamma lieslutat, men icke som annars
är vanligt beroende på vad lagstiftande
myndigheter behagat uttala. 1874 års nya
författning, som intet annat är än 1848 års
författning med några ändringar och
till-lägg, antogs sålunda med 340,199 ja mot
198,013 nej och av 14% kantoner mot 7%.
Jämte detta obligatoriska referendum
finns ett s. k. fakultativt eller frivilligt
referendum, genom vilket folket självt
inlägger sitt veto mot förbundsförsamlingens
beslut men som endast gäller lagar och
sådana förbundsbeslut, som ha
allmängiltighet och icke kräva hastigt verkställande.
Detta referendum förelägges folket tttl
antagande eller förkastande när 30 tusen
röst-berätttigade schweizare eller 8 kantoner så
fordra. När frågan var att Schweiz skulle
inträda i Nationernas förbund hänsköts av
förbundsregeringen detta ärende till de
röstande i maj 1920, varvid förslaget bifölls
genom en folkröst av 434 tusen mot 322
tusen. Mellan 1874 och 1917 passerade
269 lagar förbundsförsamlingen. Av dessa
underställdes 30 folkomröstning, varvid 19
förkastades.
Parlament ar ism existerar icke i
sehwei-ziska förbundsrepubliken, den schweiziske
medborgaren är antiparlamentariker av
fullaste övertygelse. Regeringen, d. v. s. för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
