Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De ukrainska böndernas kamp under ryska revolutionen. Av B. Petrenko. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ekonomiska liv efter eget sinne.
Machnoisterna kunde intet föreskriva, men de
voro alltid tillhands med goda råd.
Alexandrovsk var den första stad, där
machnoisterna satte sig fast för någon
längre tid, och här inkallade de en konferens
av arbetare. Konferensen diskuterade de
åtgärder, som kunde vidtagas för att
bringa ordning i stadens liv med hjälp av
arbetarnas och deras organisationers egna
krafter och på basis av jämlikhet.
Spörsmålet om att organisera livet efter
principen om arbetarnas självbestämningsrätt blev
diskuterad bland massorna, och
järnvägsmännen togo det första initiativet. De
bildade en sammanslutning, som övertog
rajongens järnvägstrafik. Och arbetarna på
andra områden började besmittas av detta
exempel, som man skulle kunna kalla
syndikalistiskt.
Strax efter arbetarekonferensen
inkallades en kongress av bönder och arbetare, där
anarkisten Volin för bönderna utvecklade
ett program om deras sammanslutning i fria
sovjet eller råd, vilka skulle samarbeta med
de lokala arbetarnas sammanslutningar. Ett
förbund mellan stadens arbetare och landets
bönder skulle åvägabringas för ömsesidigt
utbyte av produkter. Jämlikheten utan
herravälde skulle bli den ledande politiska
principen. Det var också så det
revolutionära folket tänkte sig återuppbyggandet.
För att trygga friheten beslutade
kongressen om en frivillig mobilisering, vilken så
långt som möjligt skulle omfatta alla
vapenföra intill 48 års ålder. Arméns
underhåll skulle bestridas genom frivillig tillförsel
från bönderna och genom rekvisitioner hos
de rika. Uppbyggandet av den militära
apparaten skulle ske helt på frivillighetens
väg utan användandet av tvång.
Överallt där machnoisterna satte sig fast
upprättades yttrande-, tryck- och
samvetsfrihet. Full frihet för alla att
sammansluta sig ekonomiskt och politiskt. Under
den korta tiden av halvannan månad, som
machnoisterna uppehöllo sig i
Jekaterinoslav, uppstod det 5—6 organ för olika
politiska riktningar. Men när
bolsjevikerna ville upprätta sina maktorgan i de
befriade städerna och byarna, där
machnoisterna satt sig fast, så förhindrades detta.
Ty bolsjevikerna upprättade sina maktorgan
i akt och syfte att utöva sin diktatur, sitt
herravälde, och machnoisterna betraktade
detta som ett kränkande ingrepp på
människornas självbestämningsrätt.
Bolsjevikerna tillhöllos att sysselsätta sig med
”ärligt arbete” i stället för att eftertrakta
regeringsmakten över människorna.
Det är klart, att denna verksamhet förr
eller senare måste leda till en definitiv
uppgörelse mellan bolsjevikerna, som kämpade
för herraväldet över folket, och
machnoisterna, som kämpade för folkets frihet och
självbestämningsrätt, helst som den
machnoistiska rörelsens dragningskraft blev allt
starkare, så att hela avdelningar av soldater
deserterade från bolsjevikernas arméer för att
under machnoisternas fanor kämpa för
revolutionen och folkets frihet, avdelningar
som ofta måste slå sig igenom såväl
bolsjevikiska som denikinska områden för att
nå fram.
Bolsjevikernas röda armé, som drivits
tillbaka av Denikin, befann sig snart åter,
sedan Denikin pressats tillbaka av
machnoisternas styrkor, på framryckning. Mötet
mellan de machnoistiska och den röda
arméns soldater var hjärtligt, till och med så
hjärtligt att det gjorde bolsjevikerna
betänksamma. De funno därför på att
utfärda order om att den ukrainska bondearmén
skulle förflyttas till den polska fronten, på
vilken det utbrutit krig. Fick man undan
bondearmén, så vore bolsjevikerna ensamma
herrar inom det revolutionära, befriade
området i Ukraina, och de kunde då utan
hinder upprätta sina maktorgan och
organisera sitt herravälde samtidigt som de
ungefär motståndslöst kunde slå ned de fria
bonde- och arbetaresovjeterna. Men
machnoarmén vägrade naturligtvis. Denna
vägran ledde till, att Machno och hans armé
ånyo i januari 1920 blevo förklarade stå
utanför lagen, och från och med nu började
en fruktansvärd tvekamp mellan
machnoister och bolsjeviker, en kamp, som pågick
i nio långa månader. Då bolsjevikerna
icke kunde förlita sig på de röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
