Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De ukrainska böndernas kamp under ryska revolutionen. Av B. Petrenko. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arméavdelningar, som redan befunno sig i Ukraina,
därför att det mellan dessa och
machnoisterna rådde ett rent hjärtligt förhållande,
så måste de rekvirera den lettiska
skyttedivisionen och de kinesiska avdelningarna,
vilka voro blinda verktyg i händerna på de
bolsjevikiska makthavarna.
När bolsjevikernas ”röda trupper” kommo
till en machnoistiskt sinnad by, blevo som
regel alltid en del bönder nedskjutna, antingen
för att de direkt voro anslutna till
machnorörelsen eller därför att de sympatiserade
med densamma. Den bolsjevikiska pressen
lämnade själv uppgifter om dessa
arkebuseringar. Efter en uppskattning, som påstås
vara mycket försiktig, skola omkring 200,000
ukrainska bönder och arbetare ha blivit
nedskjutna av den röda armén under dessa,
nio månader, och lika många skola ha
blivit deporterade till Sibirien eller andra
avlägsna orter inom det väldiga ryska riket.
Tsarismens traditioner upprätthöllos.
Denna förfärliga terror framkallade
naturligtvis i sin ordning en försvarskamp från
böndernas sida, vilken också fördes
synnerligen brutalt. När befälhavare över de
röda trupperna eller bolsjevikiska
partifunktionärer föllo i machnoisternas händer,
gjorde man kort process med dem, medan
däremot stor humanitet visades gent emot
de meniga soldeterna, vilka frigåvos.
Kampen mot bolsjevikerna förmådde
dock icke för machnoisterna fördunkla det
faktum, att de vita arméerna måste drivas
ut ur landet. Under sommaren 1920 sökte
machnoisternas militära formationer att
taga till offensiven mot Wrangel tvenne
gånger, men blevo båda gångerna angripna
i ryggen av de ”röda” och blevo därför
tvungna att draga sig undan. Samtidigt
skreko bolsjevikerna i sin press att Machno
hade ingått förbund med Wrangel. Detta
för att misskreditera rörelsen.
Machnoisterna föreslogo då bolsjevikerna
att inställa kampen dem emellan för att
gemensamt kasta sig mot Wrangel och rädda
revolutionen. Detta förslag framställdes i
juli 1920. Bolsjevikerna svarade icke, men
fram i september blev Wrangels
framträngande så segerrikt, att bolsjevikerna
sågo sig nödsakade att ändra taktik. I
oktober hade man hunnit så långt, att man
efter förhandlingar uppsatt en ”provisorisk
militär-politisk överenskommelse mellan
sovjetregeringen i Ukraina och Ukrainas
revolutionära bondearmé (machnoister)”.
Enligt det vapenstillestånd, som nu ingicks,
tillerkändes machnoisterna och anarkisterna
rätt till fri muntlig och skriftlig
propaganda och sovjetstaten skulle ställa nödig
teknisk material härför till förfogande. Fria
val till sovjeterna. I militärt avseende
skulle bondearmén subordinera under den
röda arméns kommando, men den skulle
behålla sin självständiga organisation och
fortfarande vara en armé baserad på fri
anslutning. Machnoisterna uppställde som villkor
en annan punkt, som hade följande lydelse:
”Organisation i machnoarméns rajong av
den lokala bonde- och arbetarebefolkningens
fria organ för ekonomisk och politisk
självstyrelse och dessa organs autonoma och
federativa förbindelse med sovjetrepublikens
statsorgan.”
Denna punkt, genom vilken man ville
uppnå ett officiellt erkännande från
bolsjevikerna om rätten till lokalt självstyre,
skulle emellertid först underkastas en
behandling av regeringen i Moskwa. Man
kom därför överens om, att
överenskommelsen i dess övriga punkter skulle träda i
kraft omedelbart.
Machnoarmén ryckte nu oförtövat mot
Wrangel. Redan under de första striderna
blev en stor avdelning av Wrangels armé
slagen och 4,000 soldater tagna till fånga.
Wrangels tillbakadrivande gick nu raskt. I
början av november stodo de röda
avdelningarna vid Perekop, medan
machnoisterna forcerade Sivasjsundet och ryckte fram
mot Simferopel, som de intogo den 13 eller
14 november. Detta machnoisternas raska
framträngande långt in i Krim
underlättade de röda avdelningarnas intagande av
Perekop. Wrangels kontrarevolutionära
försök likviderades synnerligen snabbt
genom denna samverkan mellan den röda
armén och de revolutionära böndernas
kampglada skaror. I mitten av november var
Wrangels saga all.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
