Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva, Amsterdam och Pariskongressen. Av Augustin Souchy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionen, vars sanna representanter de förfölja
och fängsla, att dåra breda lager av
arbetaremassorna i Väst- och Centraleuropa.
Deras strävanden funno ett visst
tillmöteskommande hos de vänsterorienterade
arbetarepolitikerna i England, och så uppstod den
tillräckligt kända engelsk-ryska
enhetskommittén, som under några år åstadkom mycket
väsen om ingenting.
Att denna kommitté blott var en löslig
komposition utan inre fasthet, visade sig
därigenom, att den gick sönder, när den
efter långa år skulle träda ut ur det eviga
förberedandets stadium och slutligen träda i
aktion. De engelska fackföreningsledarna ha
icke ett ögonblick tänkt på att låta ryssarna
göra sig föreskrifter beträffande karaktären
hos sin fackföreningsrörelse. De ville endast
ha en trumf i händerna gent emot den
engelska bourgeoisien, genom att inbilla
väljarmassorna, att de engelsk-ryska
motsättningarna i Asien skulle kunna bringas ur
världen medelst fredliga förhandlingar,
genom ett närmande från de båda ländernas
breda folklager. Om de menade ärligt
härmed och om denna politik, om
enhetskommittén haft framgång, kunnat leda till ett
utjämnande av dessa motsättningar, måste
betraktas som synnerligen tvivelaktigt, så
länge England såväl som Ryssland hållit fast
vid sin utvidgningspolitik, vilken som bekant
lika litet uppgavs av den MacDonaldska
arbetareregeringen som av den ryska
sovjetregeringen.
Faktiskt har enhetskommittén fullkomligt
misslyckats vid alla viktiga aktioner inom
den engelska arbetarerörelsen. Såväl vid
generalstrejken i maj 1926 som också vid
gruvarbetarestrejken frånbådo sig
engelsmännen mycket energiskt varje inblandning
från sina ryska kommittékamrater, ja, de
gingo så långt, att de tillbakavisade de ryska
fackföreningarnas understöd för
generalstrejken! Synnerligen egendomligt, ja, helt
paradoxalt måste det verka, när samme
Purcell, Citrine, Ilicks etc., vilka frånbådo
sig varje ryssarnas inblandning i sina egna
fackföreningsangelägenheter, bröto en lans
för den internationella
fackföreningsrörelsens samarbete med ryssarna. Denna
kuriösa inriktning hos engelsmännen låter
förmoda, att det inom
Amsterdaminternationalen fanns motsättningar, vilka av ryssarna
skickligt utvidgades.
Det vittnar om ett exempellöst
oförstående eller demagogi, när ledarna för den Röda
Fackföreningsinternationalen, som Losowsky
och andra, i de motsättningar inom
Amsterdaminternationalen, som kommo till uttryck
vid dess nyss avhållna kongress i Paris,
endast ser en kamp om de avlönade posterna.
Ett sådant omdöme visar blott, att
Losowsky och koncorter icke själva tänka på
något annat och ut ifrån sig själva döma de
andra. Även om det finns en viss rivalitet
mellan ledarna inom
Amsterdaminternationalen om ledningen, varvid personlig
fåfänga och nationella fördomar leda till en rent
yttre skärpning av kampen, så kan man
likväl icke förneka, att det mellan de
engelska trade unions och de tyska och
holländska fackorganisationerna finns en
skillnad, som kommer till uttryck i
kampformerna och metoderna för klasskampen.
Visserligen stå de alla på
Amsterdaminternationalens grundval, men likväl äro de
engelska organisationerna utan tvivel mera
framåtskridna än den europeiska kontinentens.
Även om de engelska organisationerna i
många avseenden äro konservativa, så
erkänna likväl de engelska arbetaremassorna
den direkta aktionen som kampmedel och
förstå att använda densamma, när det gäller
att försvara sina egna intressen. Således
står den engelska arbetarerörelsen på
Amsterdaminternationalens vänstra flygel,
medan de tyska organisationerna representera
den högra. Det är därför förståeligt, att
engelsmännen hoppas att erhålla en starkare
position genom ryssarnas införlivande i
Internationella Fackföreningsförbundet, medan
de tyska, franska, holländska och belgiska
därigenom skulle se sin ställning hotad.
Hittills har engelsmännens inflytande
varit förhärskande; de behärskade presidiet.
Tyskarna gjorde dem denna rang stridig.
Engelsmännen voro därför inriktade på en
hård kamp vid pariserkongressen och gingo
genast över till anfall, när de genom sin
representant Purcell, ordförande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
