Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva, Amsterdam och Pariskongressen. Av Augustin Souchy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
internationalen, avgåvo en sympatiförklaring för
ryssarna. Detta ställningstagande utmanade
kongressens majoritet till en motförklaring,
vilken avgavs av Jouhaux (Frankrike),
Därmed var början gjord.
Men denna ordstrid hade likväl icke gjort
Internationella Fackförbundets fjärde
kongress i Paris till den kriskongress, som den
blev och kommer att förbliva i
arbetarerörelsens historia. Motsättningarna i den
ryska frågan bragte det så vitt, att Browns
(England) uppläsning av Oudegeests brev
till Jouhaux (i vilket Oudegeest talade om
att det nu var tid att gå till öppen kamp
mot ryssarna. Red.) för ett ögonblick
framkallade faran för en sprängning av
kongressen, men man lyckades lugna sinnena
genom att Oudegeest drog sig tillbaka från
sitt medlemskap i presidiet.
Motsättningarna inom
Amsterdaminternationalen äro dock icke så stora, att det icke
är möjligt att slå en bro över dem. Alla
landsorganisationerna äro för
klassamarbetet, för deltagande i Internationella
Arbetsbyrån, för utbyggandet av
sociallagstiftningen och för fackföreningsrörelsens
underordnande de politiska partierna. Hos alla
Amsterdaminternationalens
landsorganisationer finna vi en gemensam ideologisk linje.
Endast bland de engelska arbetarna finna
vi en starkare betoning av den direkta
aktionen. Likväl är detta en nationell
egenart, som icke behöver störa det
internationella samarbetet i längden.
Likaledes finna vi mycket gemensamt
mellan amsterdamarna och de ryska
organisationerna. Det råder överensstämmelse
därom, att de fackliga organisationerna måste
samarbeta med de politiska partierna och
till och med överlämna ledningen åt dessa
vid alla sociala strider. Meningarna gå blott
i sär om vilket politiskt parti, som är det
rätta. Röda Fackföreningsinternationalen
försvär sig till det kommunistiska partiet,
medan amsterdamarna samarbeta med de
socialdemokratiska partierna. Ej heller
avböjes sociallagstiftningen av ryssarna, ty de
ha själva infört samma system i sin egen
stat. De äro därför inkonsekventa, när de
avvisa medarbetareskapet i Internationella
Arbetsbyrån, då denna icke har något
annat syfte än ett utvidgande av
sociallagstiftningen från nationellt till
internationellt område. Det kommer därför också
inom kortare eller längre tid till en förening
mellan Amsterdam och Moskwa, vilken
förening kommer att påskyndas i samma grad
som Amsterdam orienterar sig åt vänster
och Moskwa åt höger. Hur länge det ännu
kommer att dröja, innan denna förening
kommer till stånd, är svårt att förutsäga.
Vid sidan av dessa motsättningar i
politik och taktik, vilka gav pariserkongressen
dess prägel, sysselsatte man sig
naturligtvis också med saker, som hade med
arbetarnas direkta kamp att göra. Som en av de
viktigaste punkterna måste betraktas den
om internationell hjälp vid lönestrider.
Kongressen fastställde regler efter vilka hjälp
kan lämnas i trängande fall. Det heter i
dessa bestämmelser, att Internationella
Fackföreningsförbundet endast kan inleda
hjälpaktioner, när samtidigt flera yrkes- eller
industriförbund i ett land äro invecklade i så
omfångsrika strider, att de icke kunna
uppbringa de erforderliga medlen för sitt eget
land ifrån de internationella
fackförbunden. Endast i undantagsfall kan någon
avvikning från denna regel förekomma.
Redan detta är på tok. På grund av detta
beslut ha amsterdamarna lämnat plats för
möjligheten att neka sin medverkan vid
stora och betydande strider, sådana som
exempelvis den engelska
gruvarbetarestrejken. Avgörandet om en hjälpaktion skall
igångsättas ligger hos internationalens
styrelse. Även detta är en centralistisk klausul,
som kan bli en tung boja för arbetarna. I
resolutionens punkt 9 heter det:
”Internationellt strejkbryteri skall
förhindras. Den som trots varning från sin
organisation gör sig skyldig till strejkbryteri,
skall uteslutas ur organisationen.”
Det klingar rätt vackert, men är
vilseledande, ty Amsterdaminternationalen
erkänner blott sina egna organisationer. Blir
däremot strejk förklarad från en organisation,
som tillhör en annan international,
exempelvis I. A. A., då icke blott tillåter
Amsterdaminternationalen strejkbryteri från sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
