Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska revolutionen i fågelperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de offentliga angelägenheterna; en
skräck-full rädsla för grannen, misstro mellan den
egna familjens medlemmar; Överallt
”mosk-was Öga” (i Moskwa är det tjekan); en
officiell litteratur, en officiell press, en
officiell uppfostran — och en ständigt
växande skara, av övergivna barn. Sådan
ser i stora drag den regim ut för närvarande,
som knäsatts av det bolsjevikiska partiet.
Därtill har följt en uppdelning av landets
arbetande befolkning i tvenne strängt skilda
klasser: arbetareklassen och bondeklassen.
Denna delning av det arbetande folket i
tvenne block, av vilka det ena behärskar det
andra, har varit den tragedi, i vilken
revolutionen förblött. Att i ett land, där
ar-betareklassen endast utgör en obetydlig del
av det exploaterade proletariatet, göra denna
klass till herre över förhållandena; att göra
lantproletariatet underdånigt under
stad&-proletariatet det var att besegla ödet för en
revolution vars grundläggande principer voro
oförenliga med en sådan godtycklig
klassuppdelning.
Men för att i trots av livet självt och i
trots av de faktiska förhållandena kunna
följa denna kriminella linje, måste det
hol-sjevikiska partiet vidtaga en serie
undertryckande åtgärder gent emot varje
viljeyttring som står i strid med den officiella linje
som följes i det ekonomiska, politiska och
sociala livet. Detta medför: censur,
undertryckandet av den icke officiella pressen; en
era av brutala förföljelser; förbud mot varje
revolutionär tanke, som kommer från andra
sidan gränsen av sovjet väldet.
Ha vi överdrivit i våra svartmålningar?
Absolut icke! Landet lider fullständig brist
på ringaste individuella initiativ, det enda
kännemärket tor livaktighet; allt regleras
genom regeringsbyråkratien. Och om det
händelsevis skulle inträffa, att vissa
företeelser i det offentliga livet innebära en
förbättring i jämförelse med den tsaristiska
regimen, så falla den bolsjevikiska regimens
vänner, som endast känner den genom en
kort visit i Kreml, i varandras armar och
brista ut i ett omåttligt lovsjungande av
denna regim i sin helhet.
Vi äro vittnen till ett kuriöst förhållande:
fastän man erkänner, att det bolsjevikiska
partiet, d. v. s. regeringen, i Ryssland
ersatt varje individuellt eller kollektiv initiativ
och att förtrycket härekar från den ena
änden av landet till den andra, så finns det
revolutionära vänner, vilka dock äro
mycket kritiska emot varje regeringssystem, som
anise att ingenting kan göras utan en rege
ring. Alla människor äro överens om att de
demokratiska regeringarna ha ruinerat de
länder i vilka de härska. Man kan å andra
sidan icke underlåta att medgiva, att de
diktatoriska regeringarna — färgen på
diktaturen betyder egentligen ingenting — äro på
god väg att ruinera de länder, där de äro
härskande. Trots detta, fara dessa
välmenande vänner till Ryssland för att där eöka
det sociala problemets lösning, ständigt
föredragande det minsta motståndets linje i
stället för att åtminstone ställa upp problemet
om möjligheten alt kunna- undvara envar
regering, vilken det vara må. Man kommer
här i kontakt med en förvillelse, som gör
sig gällande till och med bland anarkisterna,
d. v. s. bland dem som äro bestämda
motståndare till varje regering. Man. sätter
likhetstecken mellan ”regering” och
”organisation”, mellan ”välde” och ”makt”. Mon
ett folks organisatoriska makt ar ingalunda
detsamma som detta folks eller en klass’
re-geringsvälde. Och med precis samma logik
som de revolterande arbetarna i november
T 917 vägrade att genomgå det borgerligt
demokratiska skedet måste man också vägra
att genomgå den diktatoriska perioden.
Det är just i denna riktning som an
arko-syndikalismen sökt att sammansmälta den.
mot regeringsmakten riktade ideologien med
den organisatoriska taktiken, en syntes som
bolsjevismen, vilken är auktoritär till sitt
väsen, naturligtvis nekar att acceptera. Den
lärdom, som kan dragas ur den ryska
revolutionen, framför allt när man betraktar
det sätt på vilket denna revolution blivit
bortesknmoterad, är i första hand, att den
rekonstmktiva verksamheten hos en
revolution, vars principer äro genomträngda av
en frihetlig anda, måste baseras på samma
frihetliga principer i stället för att avledas.,
i dc auktoritära hjulspåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
