Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska revolutionen i fågelperspektiv - Ett blad ur fascismens historia. Av Giovanni Marinelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett blad ur fascismens £>istoria.
Av Giovanni Marinelli.
ASSAKRERNA I TURIN ÅR 1922,
som av skilda anledningar nu åter
dragits fram i ljuset, äro typiska för den
italienska fascismens framfart. De voro
blodiga och förfärliga, men ingalunda värre än
så många andra av samma slags grymheter,
vilka dagligen begingos och delvis ännu
begås av de svarta banden, men som
illustrationsmaterial till en framställning om den
fascistiska regimén kan man kalla dessa
massakrer klassiska.
I juli månad rannsakades den för attentat
mot Mussolini fängslade Lueetti inför den
utomordentliga domstol, upprättad av
Mussolini, som fått till speciell uppgift att
förfölja politiska förseelser riktade emot don
fascistiska regimen. Lueetti tillfrågades av
general Sarma, president i denna domstol,
varför han begått sitt attentatsförsök, och
fick till svar: ”För att hämnas massakrerna
i Turin 1922”. — ”Massakrerna i Turin”,
ropade generalen, ”vem har berättat er
dessa dumheter”.
Dessa ”dumheter” ha emellertid åter blivit
blottade, och de ha icke kunnat vederläggas
eller dementeras varken av fascisterna eller
Mussolini själv.
Händelserna till drogo sig 1922, före
mördandet av Matteotti. Vid denna tid
återstod det ännu en liten rest av pressfrihet.
Efter Matteottimordet måste Mussolini
fullständigt täppa till munnen på pressen for
att så långt möjligt kunna dölja sanningen.
Upprinnelsen till händelserna i Turin var
Varje frihetlig socialist, som icke vill
erkänna betydelsen av ett sådant
ståndpunkt-tagande, erkänner sin. egen bankrutt som
revolutionär, ty en revolution består icke
så mycket i nedrivandet av ett system som
man bekämpar som i uppbyggandet av det
system man lovprisar. Taktiken att
”opponera” i det oändliga är en annan minsta
motståndets linje lika ödesdiger som den,
vilken adopterats av dc turistande
bolsjevik-vännerna som mena att ingenting kan göras
utan (in regering... framför allt om den
är stark.
Därav måste följa, att varje lösning av
diin bolsjevikiska oredan, varje utgång från
den ekonomiska och politiska
återvändsgränd, i vilken det ryska proletariatet för
närvarande brottas, måste sökas och finnas i
denna riktning av rekonstruktiv
organisation på frihetlig grundval.
Det bolsjevikiska herraväldet har även på
ett annat sätt brännmärkt den ryska
revolutionens mördade kropp: det har
deporterat, fängslat, fusiljerat, bortjagat de
revolutionärer, som icke velat börja knä för
den brutala makten, icke bara för
tsarismens kosacknagajka, men även för en
regering, som kallar sig revolutionär. Detta
brännmärke kommer för alla tider att bli
den bolsjevikiska regimens outplånliga
ska mfläck.
Tio år ha förrunnit sedan den dag, då
man trodde sig skymta morgongryningen till
en ny era, där förtryck och utsugning för
alltid skulle vara bannlysta. Tio år fulla
av stora lärdomar. Tio år fulla av
grämelse, av missräkning, av modlöshet och
ofta av avsky. Men varken denna
grämelse, dessa missräkningar, detta missmod,
ej heller denna avsky har kunnat utplåna
eller fördunkla den stora triumfen från
november resningen 1917, som öppnat
horisonten för de kommande revolutionerna —
i Ryssland som annorstädes — och tvingar
dem att icke stanna vid det som utfördes
för tio år sedan.
Vi fira högtidligt tioårsdagen av den
ryska revolutionen ... och vi sörja den vid
tioårsdagen för bolsjevikernas
besittningstagande av makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
