Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett blad ur fascismens historia. Av Giovanni Marinelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande. En fascistisk bagare övertalade
några av sina fascistiska vänner att vara
med om att giva en ”läxa” åt en ung man,
som han anklagade för att ha förfört hans
två döttrar. De värda kumpanerna
över-fÖUo mannen i fråga natten till den 17
december 1922 och sårade honom. Den
överfallne drog emellertid sin revolver och sköt
ned tvenne av sina angripare.
Det fanns i denna händelse intet annat
politiskt inslag, än att överfallsmännen
voro faseister. I de flesta andra länder skulle
saken ha blivit dragen inför domstol och
slutat där. Men i Turin, en av de mest
kultiverade städer i Italien, hade befolkningen
förblivit antifaseister. Tillfället var nu
lämpligt att giva det fräcka Turin en
lektion, under förevändning att hämnas dc
tvenne dödade fascisterna.
Den 18 december mobiliserades alla till
det fascistiska bandet i Turin anslutna.
Detta band, som alla andra fascistband,
vågade allt, ty det visste, att dess gärningar
skulle bli lovsjungna i nästa dags tidningar,
sak samma vilka grymheter eller förbrytelser
som än begicks. Medlemmarna skulle bli
prisade som fosterlandets hjältar och räddare.
En grupp marscherade vid midddagstiden till
fackföreningarnas byggnad och satte eld på
densamma medelst bomber. Alla, eom där
hade sin vistelse, hade lyckats komma undan
med undantag av en enda, vilken
infångades. Antagligen hade de blivit varnade. Den
arbetare, som råkade i händerna på de
fascistiska \ilddjuren, bands vid händerna bak
en bil och släpades runt i Turins gator tills
det icke återstod något annat av honom än
en. söndertrasad köttmassa. Ett annat gäng
satte sig i besittning av järnvägsstationen,
där dc flesta anställda voro kända som
an-tifascister. Här tog man fast tvenne män.
En av dem lyckades sedermera att fly, men
den andre fördes utanför staden och sköts
ned. Han var sekreterare i
järnvägsmännens syndikat i Turin. Ett tredje band
arresterade tvenne arbetare, Z ur letti och
Po-chetti, i deras hem. De voro kända
motståndare till fascismen. I en bil fördes de
utanför staden, där Zurletti genast blev
nedskjuten, och där Pochetti dödligt sårades.
Det övades så många dylika mord, att det
är omöjligt att relatera dem alla. Men
ännu ett par exempel!
En spårvägs konduktör Överraskades i sitt
hem medan han åt middag tillsamman med
hustru och barn; han blev nedskjuten inför
familjens ögon. En järnvägstjänsteman,
Amic, drogs ut ur sangen, ut på gatan och
mördades. Hans hustru och son kastades
ut på gatan mitt i natten i 10—12 graders
köld; deras fattiga bohag kastades ut
genom fönstren, övergöts med bensin och
antändes. En arbetare vid namn Torizzo drogs
mitt i natten ur sängen, fördes utanför
staden och slogs ihjäl med en knölpåk, som
var prydd med fascisterna^ emblem. En
annan arbetare, Chiano, som blivit varnad,
då hans hus redan var omringat av
svart-skjortoma, sökte gömma sig hos en gTanne.
Han upptäcktes, och grannen, som sökt
gömma honom, blev nedskjuten, medan
Chiano själv fördes ut ur staden och mördades.
Ifrån middagen den 17 december intill
nästa dags morgon blevo tjugoen personer
massakrerade i Turin. Och ingen människa
vågade protestera. Staden var som en
människa, vilken blivit terroriserad till absolut
tystnad. Följande dag var en
järnvägsman, Angelc Quintillie, nog oförsiktig att
säga till en arbetskamrat, som var fascist,
att han var förskräckt över dessa förfärliga
förbrytelser. En stund senare återvände
denne fascist tillsammans med trenne andra
beväpnade kumpaner. ”Vem av eder är
Angelo Quintillie’?” frågade de med revolver
i hand. ”Kom fram Quintillie, annars
komma vi att skjuta ned eder allesamman!”
Och Quintillie trädde tappert fram för att
rädda sina kamrater. Gänget föllo Över
honom som hundar, slog honom, sparkade
honom, vräkte omkull honom och bearbetade
honom med kolvarna av sina revolvrar, och
när de funno honom vara allt för
livskraftig för att de på detta sätt skulle kunna
plocka livet ur honom, sä mördade de honom
med några, revolverskott.
Fascisterna, dolde icke sina brott. Sv
art-skjortornas ledare, Brandimarte, förklarade
i en intervju i ”Secolo” i Milano den 20
december, att han själv hade organiserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
