Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur det ryska experimentet misslyckades. Av Rudolf Rocker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomsyrande av de borgerligt demokratiska
regeringarna med socialistiska element,
vilket till sist skulle leda till erövrandet av den
politiska makten som första förutsättning
för socialismens förverkligande.
De frihetliga elementen inom
Internationalen startade från en helt annan
utgångspunkt. De förstodo, att varje ny
samhällsordning obönhörligt kräver en ny form av
politisk organisation inom vars ram den
nya ekonomiska ordningen kan taga sig
gestalt och utveckla sig. På grund härav
ansågo de en av de första och förnämsta
uppgifterna för socialismen och socialisterna
vara den, att ersätta det bestående
statssystemet med en ny form av politisk
organisation, i vilken människornas regerande
måste lämna plats för tingens förvaltning.
Utgående från denna ståndpunkt
inriktades hela deras verksamhet på att avskaffa
varje politiskt herravälde i det samhälleliga
livet, emedan det ofrånkomligt måste leda
till nya former av utsugning. Så kommo
de alldeels av sig själva på rådsystemets
idé i sin renaste gestalt som den nya
politiska formen för ett socialistiskt samhälle,
vilket hade brutit med herraväldets och
utsugningens system.
De lade den socialistiska rörelsens
tyngdpunkt på de ekonomiska
kamporganisationerna och icke på bildandet av politiska
arbetarepartier, vilka dock endast voro
efterapningar av bourgeoisiens politiska
föreställningar. På grund härav var deras
föreställningar om staten även helt andra än
statssocialisternas, vilka ännu voro starkt
påverkade av borgerliga och huvudsakligen
jakobinska traditioner.
Den frihetliga flygeln inom
Internationalen förstod mycket klart den stora sanning,
som Krapotkin många år därefter klädde
i följande ord:
”Den som kräver att en institution, som
är en historisk produkt, skall tjäna till att
förstöra de privilegier, som den själv
utvecklat, erkänner därmed sin egen oförmåga
att fatta vad en historisk produkt innebär
i det samhälleliga livet. Han förstår icke
en grundregel, som är gällande för hela
den organiska naturen: att nya funktioner
fordrar nya organ, och att de själva måste
utbilda desamma. Han erkänner därmed,
att han är för loj och för rädd att giva sina
tankar en ny riktning, så som en ny
utveckling kräver.”
Dessa ord innehåller en av vår tids största
sanningar och de beröra samtidigt ett av
de svåraste andliga lyten av vilka vår tids
kulturella mänsklighet lider.
Institutionerna intaga i det samhälleliga
livet samma plats som djurets eller
plantans organ. De äro samhällskroppens
organ. Organ uppstå icke godtyckligt, utan
genom vissa nödvändiga behov hos miljön.
En djupsjöfisks ögon äro annorledes
gestaltade än ett lantdäggdjurs, då de måste
fylla helt andra behov. Ändrade
levnadsbetingelser skapar ändrade organ. Men
ett organ uppfyller alltid blott en bestämd
funktion, för vars syfte det har utvecklat
sig, och det dör bort, blir rudimentärt, när
organismen icke längre kräver fyllandet av
denna funktion. Men aldrig övertar ett
organ en annan funktion, som icke
motsvarar dess innersta väsen.
Detsamma är förhållandet med de
samhälleliga institutionerna. Ej heller de
uppstå godtyckligt utan kallas till liv
genom bestämda, sociala nödvändigheter för
att fylla en bestämd uppgift. På så sätt
utvecklade sig den moderna staten när
klassindelningen och monopolismen allt mera
utbredde sig inom den gamla
samhällsordningen. De nyuppstådda besittande klasserna
behövde ett maktinstrument till att
upprätthålla sina ekonomiska och sociala
privilegier gent emot folkets breda massor.
Så uppstod och utvecklade sig allmänt
staten, och den utvecklade sig som de
privilegierade klassernas organ till kuvandet
och undertryckandet av massorna. Denna
uppgift bildar statens väseninnehåll, den
enda orsaken till dess existens. Och
denna uppgift har staten ständigt förblivit
trogen, måste förbli den trogen emedan den
icke kunde krypa ur sitt eget skinn. Dess
former har förändrat sig under loppet av
den historiska utvecklingen, men dess
uppgift har ständigt förblivit densamma, den
har till och med fortsatt att utvidga sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
