Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur det ryska experimentet misslyckades. Av Rudolf Rocker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta i sådan omfattning, att den ständigt
lägger nya områden av det samhälleliga
livet in under sin makt. Om den kallar sig
republik eller monarki, om den är
organiserad på basis av en författning eller på
basis av en autokrati, så förblir dess
historiska mission ständigt densamma.
Och lika litet som man godtyckligt kan
förändra funktionerna hos ett djurs eller
en plantas organ, lika litet som man efter
behag kan se med örat och höra med ögat,
lika litet är det möjligt att förvandla ett
förtryckande organ till ett redskap för de
undertrycktas befrielse.
Staten kan endast vara vad den är —
upprätthållaren av privilegier och
utsugningen av massan, skapare av nya klasser och
nya monopol. Den, som icke förstår detta
statens väsen, förstår heller inte den
nuvarande samhällsordningens väsen och är
överhuvudtaget oförmögen att för
mänskligheten öppna nya horisonter för dess
utveckling.
Nu har debatterna mellan de frihetliga
socialisterna och statssocialisterna, vilka
på första Internationalens tid endast hade
en teoretisk betydelse, erhållit en praktisk
innebörd genom de statssocialistiska
partiernas experiment i Ryssland och
Centraleuropa. Men just den praktiska
prövningen av de statssocialistiska idéerna har för
alltid bevisat deras totala oduglighet för en
nygestaltning av det samhälleliga livet.
Deras praktiska tillämpning i Ryssland var
icke en prolog till en ny tid för den
mänskliga utvecklingen, utan ett gammalt
sammanstörtande samhälles epilog, ett samhälle
som förlorat sin stödjepunkt och måste
söka efter en ny sådan för sin tillvaro.
Hela den hittillsvarande
utvecklingsgången av händelserna i Ryssland synes oss
emellertid ha bevisat, att politiska partier,
hur radikalt de än må uppträda,
överhuvudtaget icke äro i stånd att genomföra en
reorganisation av samhället i socialistisk
mening, då de sakna alla förutsättningar
härför.
Varje partibildning är inriktad på
erövrandet av den politiska makten och på
utövandet av diktatur ovanifrån. På grund
härav stå de fientliga och oförstående gent
emot varje organisk skapelse, som utvecklar
sig ur den breda massans djup, då de helt
enkelt sakna förståelse för de skapande
krafter och möjligheter som slumra i folket.
Att väcka dessa krafter och utveckla dem är
socialismens förnämsta, och allra viktigaste
arbetsuppgift.
Men detta kan endast ske i
arbetareklassens ekonomiska organisationer, vilka
enligt hela sitt väsen äro kallade att
förbereda och inrikta samhällets socialistiska
inställning. De proletära ekonomiska
organisationerna äro de organ, till vilka
arbetarna måste ansluta sig för denna uppgift.
Det gäller att studera det inre
sammanhanget mellan produktionen och
fördelningen av arbetsprodukterna, att skaffa sig
förståelse för företagens förvaltning och
det naturliga förhållandet mellan lantbruk
och industri och fördjupa denna förståelse
för att kunna vara vuxen de krav som
ställas av en revolutionär situation. Denna
verksamhet, understödd av praktiska
experiment, där det så är möjligt, är den enda
sanna fostran till socialism.
Den stora sammanslutningen av handens
och hjärnans arbetare, men icke partiet, är
den brygga, som skall föra oss över till det
socialistiska samhället. Och denna brygga
måste byggas av massorna själva, de
massor som träla under löneslaveriets ok. I
förståelsen härav utmynnar hela den
skapande och andliga gestaltningskraften hos
arbetareklassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
