Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den revolutionära syndikalismen i Bulgarien. Av N. Popoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i deuna stad var revolten mäktigast. De
stackars politikerna i centralkommittén
fördömde deras revolutionära hållning i
samma ögonblick som, förutom att så många
stupat i kampen, fyra revolutionärer, vilka
blivit tillfångatagna, dömdes till döden och
blevo hängda mitt i staden. Detta är
monstruöst, men vilken lefeon för arbetarna.
”Ordningen återupprättades’7 av
statskuppens nya regering i vilken myndigt
tronade en — socialdemokrat, Ivagasoff,
representant för det socialdemokratiska
partiet. Det kommunistiska partiet fortsatte
sitt ”revolutionära” arbete och bemödade
sig först- och främst att genom en dyrbar
dialektik bevisa, att den hållning det
intagit under den revolutionära resningen var
den verkligt revolutionära. Självfallet
stämplade de alla som uppträtt på ett
annat sätt som anarkistiska provokatörer.
Regeringen, som var upptagen med
reorganiserandet av eina militära krafter, vilka
förutom de reguliera trupperna omfattade ett
betydande antal av general Yrangels
banditer, som sökt sig en tillflyktsort i Bulgarien,
samt de makedoniska banden och fascistiska
ligorna, poserade som en demokratisk
regering. Den kallade sig för övrigt den
demokratiska en t en tens regering. Men man
förstod instinktivt, att bakom detta yttre
sken av demokrati förbereddes regeringens
fascistiska anfall mot folkets frihet, oc-h att
detta anfall var en tidsfråga. Ty
regeringen behövde tid för att koncentrera sina
krafter. En oförutsedd händelse gav den
tillfälle att handla fortare än den tänkt.
Denna historiska händelse kvarstår som ett
monument till minne av ett partiförräderi:
det bulgariska kommunistiska partiets
förräderi.
Den tredje Internationalens exekutiv, som
uppmärksamt följt händelserna i Bulgarien,
kunde icke undgå att observera det
kommunistiska partiets förbrytelse emot det
bulgariska folket. Presidenten i
exekutivkommittén, som vid denna tid var den
allsinäk-tige Zinovjev (vilken förändring sedan
dess), har hållit ett tal i vilket han för
övrigt mycket strängt fördömt, den hållning
det bulgariska partiet intog under
junihändelserna 192S. Men det var för sent.
Medförde denna dom, som föll över de
bulgariska ledarnas huvud, deras störtande i onåd
hos de mäktiga i den tredje Internationalen ?
Nej, något sådant inträffade icke, fick icke
inträffa även om ett helt folk skulle offras.
Och det var då en händelse inträffade, som
är utan motstycke i någon arbetarerörelses
historia, en händelse som rätt förstådd bör
för all världens arbetare visa, att ett parti,
vilket namn det än bär (socialdemokratiskt
eller kommunistiskt ) alltid är el t parti, som
har sina egna. intressen för vilkas seger det
är berett att offra allt. Och genom de
händelser vilka vi skola berätta, har det
bulgariska kommunistiska partiet medvetet
offrat ett helt folk för att tillvarataga sina
egna partiintressen, offrat det genom ett
förräderi i ett kritiskt ögonblick av den stora
sociala bataljen. Det var kampens sista
etapp. Det bulgariska folket, som tvenne
gånger förratts av det kommunistiska
partiet, vilket pretenderat på att ensnmt vara
folkets revolutionära ledare, måste
oundgängligen förlora striden. Brutalt
massakrerat, berövat sin elit, såg det sig än mera
avlägsnat frän dagen för sin befrielse. Det
är denna sista etapp, som vi skola belysa
i en sista artikel. Slutledningen av denna
måste vara det mest definitiva fördömande
av den marx-leninistiska doktrinen, som
kostade det bulgariska, folket ett dödsoffer
av femtiotusen av dess bästa söner, av dess
hängivnaste kämpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
