- Project Runeberg -  Syndikalismen / Årg. 3(1928) /
14

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föra de organiserade förräderiet på basis
av gällande avtalsbestämmelser.

Genom de bindande avtalen ha nämligen
arbetarna många gånger tvingats att
uppträda som förrädare och bryta solidariteten.
Vi kunna i detta sammanhang nämna den
sista striden vid Göteborgs hamn för
några år sedan. Stuveriarbetarna därstädes
voro i strejk. Strejkbrytare anskaffades
och andra organiserade arbetare arbetade
hand i hand med dessa strejkbrytare.
Kran-maskinisterna, tillhörande
Kommunalarbetareförbundet, hyvade gods till och från
båtarna där strejkbrytarna arbetade. De
organiserade sjömännen ombord på båtarna
skötte vinscharna för strejkbrytarna.
Organiserad personal på bogserbåtarna drogo
fram och åter pråmar till strejkbrytarna
med diverse varor, vilka pålastats eller
lossades av organiserade arbetare vid
brädgårdar, proppshamnar eller kolgårdar.
Organiserade kolarbetare kolade
strejkbrytare-båtarna eller togo emot kol i kolpråmarna
från strejkbrytarna. Organiserade
åkeri-arbetare körde ner varor till båtarna, som
strejkbrytarna togo emot, eller körde från
hamnen varor som strejkbrytarna lossat.
Organiserade järnvägsmän växlade ner
järnvägsvagnar till båtarna för att lossas
eller lastas av strejkbrytarna, samt drogo de
av strejkbrytarna lossade eller lastade
järnvägsvagnarna därifrån, vilka sedan
naturligtvis togos om hand av andra organiserade
arbetare landet runt. Organiserade
arbeta-tare vid packhusen behandlade andra
strejk-brytarevaror, och organiserade
spannmålsar-betare avlämnade eller togo emot spannmål
av strejkbrytarna. En hel del andra
organiserade specialgrupper uppträdde på
liknande sätt.

Å ena sidan de strejkande
stuveriarbetarna och å den andra arbetsköparna oeh
strejkbrytarna, vilka senare på allt sätt
hjälptes i sitt arbete av massor
organiserade arbetare, vilka voro bundna av
gällande avtal.

Denna strid är en målande bild för det
organiserade förräderi som bottnar i
arbetarnas bundenhet under avtalssystemet. Men
den är inte ett enastående exempel därpå.

Massor av liknande kan framdragas, och
vågar jag påstå, att ett sådant uppträdande
är ett genomgående drag för alla de
organisationer som slavbinder sig med avtal på
viss tid.

I ett uttalande i avtalsfrågan, som en
syn-dikalisfcisk konferens inom grav- och
metallindustrien nyss antog, säges bland
annat: ”De bindande avtalen lägga numera*
icke hinder i vägen, om de under avtalet
sorterade arbetarna* vilja etablera
sympatistrid. I nästan varje avtal av betydelse
förbehålla sig numera* båda parterna rätten
till sympatiaktioner även under avtalstiden.”

Vill man därmed ha sagt att S. A. C:s
ståndpunkt förut kunde ha sitt berättigande
men att den numera, sedan denna påtalade
ändring inträffat, inte längre har det?
Något annat kan inte utläsas nr den punkten.

I själva verket är dock saken den, att
någon ändring i detta avseende inte har
inträffat. Detta numera gjorde sig även
gällande vid S. A. C:s start. Samma
paragrafer om rätt till sympatiaktion fanns även
då i de flesta avtal. Detta kan därför inte
tagas till intäckt för att vår ståndpunkt i
avtalsfrågan då var riktig men nn oriktig.

Men en sak har man doek glömt,
nämligen den att arbetarna inte ha rätt att enligt
avtalet besluta om sympatistrid, utan det
skall göras av huvudorganisationernas
styrelser. Likaväl säges i uttalandet, att
arbetarna ha enligt avtalen möjlighet att
förklara sympatistrid. Men ett godkännande
av systemet, att lägga beslutanderätten om
sympatistrid hos huvudorganisationernas
styrelser, är ett frångående av arbetarnas
lokala självbestämmanderätt och
initiativkraft.

Rätten for förbundsstyrelserna att
proklamera sympatiaktion för andra arbetare
är dock begränsad till just detta. Egna krav
kan inte samtidigt framställas. S. A. C.
har däremot ställt sig på en annan
ståndpunkt. I S. A. C:s taktikuttalande säges
därom:

”Di solidaritetsstrejk tillgripes böra de arbetare,
som gå till aktion, också Tesa självständiga krav»

* Kursiveringarna äro mina. /. A—n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free