Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell fred -
kontrarevolutionens nya mask.
Av Alexander ScQapiro.
VI BEVITTNA FÖR NÄRVARANDE
en hastig och katastrofal krisutveckling
inom arbetets värld i tre av Europas mest
betydande länder: det sovjetiska Ryssland,
det republikanska Frankrike och det
monarkiska England. I dessa tre länder
utvecklar sig denna kris i samma riktning; i
de tre länderna är krisen framkallad
genom förräderi från ledarna inom den
organiserade arbetarrörelsen.
I Ryssland befinna vi oss inför
obestridliga bankruttsymtom hos bolsjevismen som
statsmakt, sedan vi först bevittnat dess sista
andedrag som revolutionär makt.
Man kommer ofrivilligt att tänka på de
thermidorianska dagarna och triumviratet
Robespierre—Saint Just—Couthon, som det
bolsjevikiska triumviratet
Stalin—Menjin-sky—Rykoff försökt imitera. Och
ofrivilligt faller oss oekså i minnet
Kra-potkins fras: ” Torro rns motståndare,
de som ständigt tala om mildhet, kräva
den blott för sig själva och sina
anhängare .. .” Denna fras kommer oss att tänka
på Trotsky.
De ”oppositionella” i Ryssland vilja
endast mildhet för sig, men frihet att
använda revolvern, fängelset och deporteringen
emot alla dem, som i morgon icke äro eller
ieke längre äro deras anhängare.
Den 9-thermidorkuppen i Ryssland har
för tillfället misslyckats. Trotsky, Zinovjev
och deras närmaste ha blivit jagade från
sina boplatser och göra sina första lärospån
som arbetslösa. Således har den
terroristi-ska trio, för vilken Stalin är ordergivare och
Menjinsky verkställare, stannat vid makten
och synes att, i likhet med sina föregångare
från 1794, ha vunnit spelet — intills något
nytt inträffar.
Men finns det i verkligheten en lika stor
differens mellan de tvenne maktgrupper,
vilka i dag stå emot varandra i Ryssland,
och dem som stodo emot varandra i
Frankrike för mer än 130 år tillbaka?
Den ryska oppositionen har offentliggjort
ett utkast till sitt program. Vi finna däri
en kritik mot den stalinistiska politiken, som
endast bekräftar allt vad vi hittills sagt om
diktaturregimen över proletariatet, men vi
finna knappast den grundläggande skillnad,
som vi väntade finna i betraktande av den
skarpa striden mellan de ryska
kommunistiska partiets båda flyglar.
De skiljaktigheter, som existera, äro
skiljaktigheter om taktiken, om metoden,
icke principiella skiljaktigheter. Det är
snarare en personstrid an en idéstrid.
Grundvalen är densamma och de idéer, som äro
de ledande, äro desamma. Stalin och
Trotsky äro av prineip diktatorer, och om
Trotsky protesterar mot användandet av
den diktatur, som han och hans vänner
blivit underkastade, sa är det därför att den
bringats till användning emot dem, oeh de
skulle icke tveka att använda den lika
flitigt emot de andra. Båda äro marxister,
båda äro len in i ster. Men medan Stalin är för
opportunism, är pro-lculak oth pro-nepman,
så är Trotsky av trångbröstad doktrinarism
anti-bonde, och militarist av beräkning. Men
liksom Stalin har, misslyckats i sin
statska-pitalistiska politik i försöket att med
kula-kerna som’ mellanhand utvidga grundvalen
for den privata jordeegendomen, och
genom förmedling av nepmännen utvidga
basen för privategendomen inom handel och
industri, lika oundgängligt kemmer Trotsky
att misslyekas i sin anti-bondepolitik i ett
land där bonden härskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
