Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITALISMENS SENASTE SKKDE
endast pa bokostnad av hälsan och
varaktigheten av dess produktiva brukningstid. Här
bekräftas Proudhons bekanta ord om de tio
arbetarna, vilka under ett års lopp
visserligen producerade för tio men endast
konsumerade för nio, varav följde, att
kapitalisten under tiden av tolv månader hade
slukat en arbetare, och bekräftas på ett helt
annat sätt än den geniale fransmannen den
gången kunde - förutse. Arbetaren, som
genom rationaliseringen tvingas till högre
prestation, men får sin köpkraft inskränkt
genom lång arbetstid och låga löner, faller
här faktiskt offer för cn kapitalistisk
kannibalism, som numera förbrukar honom
raskare och kastar honom tidigare på
avfalls-högen än förut. Förhål i andet- har
förskjutits, men till fördel för företagaren och på
löneslavens bekostnad, som måste betala
med sin hälsa och sitt liv.
Hur detta sorgliga faktum och de
avskräckande erfarenheterna från de senare
åren lärt dessa märkvärdiga ”radikaler”
något, vilka ständigt fantisera om en
kapitalistisk dödskris oeh vilka stå på den
ståndpunkten, att frågan om
levnadsförhållandena överhuvudtaget inte spelar
någon roll för arbetaren, då denna
nödvändigtvis alltid måste förtjäna så mycket, som
är nödvändigt för att kunna uppehålla
livet? Jag fruktar att så icke är
förhållandet, att det ekonomiska livets sammanhang
alltid förblir för dem cn bok med sju
insegel.
Att rationaliseringen av det ekonomiska
livet, sådan vi sett den i Tyskland under de
hålla sista åren, alldeles icke kan leda till
ett höjande av den proletära
levnadsstandarden och till en lättnad för förbrukarna,
det börjar nu de andliga ledarna för de
reformistiska fackorganisationerna allmänt
att förstå, dessa som så varmt hälsade
rationaliseringsprocessen och ay denna
väntade lösningen, av den nuvarande krisen.
Likväl tvivla de icke ens i dag på
ändamålsenligheten i metoden, vilket de
oupphörligen betona, oeh de se i de hittills
så ödesdigra resultaten endast följder av
ett ensidigt förfarande, som allenast tar
sikte på företagarens profit, Äro dessa
människor verkligen så naiva, eller låtsa de
sig vara det? — Som om monopolen
överhuvudtaget kunde leda till andra resultat.
Till och med borgerliga, ekonomer begripa
det. Så bringade ”Kartell-Rundschau” för
en tid sedan en synnerligen läsvärd artikel
från d:r G. A. Delbaneo över
”Rationalisering och kartellering i nutiden” (häfte 11,
J926), i vilken det heter:
,JHar rationaliseringen ett stärkande eller
ett- nybildande av karteller till följd, sa
skola de ur rationaliseringen framväxta
fördelarna först och främst komma företaget
självt och sällan förbrukaren tillgodo; ja,
del, är mycket väl tänkbart, att förbrukar
ren icke allenast får betala omkostnaderna
för rationaliseringen, men även kostnaderna
lor ytterligare planlagda
rationaliserings-iitgärder.”
Dessutom har en förtjänstfull kännare
av trust- och monopolväsendet, Th.
Vogel-stein, redan 1914 i en förträfflig avhandling
”De moderna industriella monopolen”
(Grundriss der Socialökonomi, Abt. VI,
Tubingen 1914) förutsagt de oundvikliga
följderna av mono polism en med följande
träffande ord:
”Monopolfrågan är för närvarande,
nationalekonomiskt betraktad, ett
ekonomiskt och socialt problem, en prisfråga och
en fråga om herravälde.
Herraväldesför-hållanden nyskapas med cn kraft och en
ofrånkomlighet, som tiden efter
upphävandet av de medeltida banden icke haft
kännedom om. Monopolet uppsätter en
autonom rätt, vilken var och en måste foga sig i.
Liksom venezianerna genom stoppandet av
saltleveranserna tvingade revolterande orter
till underkastelse, så kan kol-, järn-,
kalimonopolisten etc. bestämma över sina
direkta oeh indirekta avnämares (eller
leverantörers) hela ekonomiska existens och dessutom
över deras personliga frihet till en grad,
som blott stannar vid hans
monopolställnings ekonomiska gränser eller vid fruktan
för en social revolution underifrån eller
överifrån. Denna skranka ligger ju
närmare eller fjännare allt efter land eller
industri”. ’
Och trots dessa förutsägelser om de ound-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
