Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYNJ.UK A Til SMEN
gängliga följderna av handelns oeh
industriens trustifiering, som i dag genom
praktisk erfarenhet blivit bekräftade i varenda
punkt, finns det fortfarande så kallade
socialister, som i dessa företeelser vilja se
praktiska förverklingsmöjligheter för
socialismen. Driftens koncentration, den till det
yttersta drivna arbetsdelningen 1
produktionsprocessen och centraliseringen av det
ekonomiska förvaltnings väs en det förefalla
dem som den ”historiska nödvändighetens”
finger an visning för mänsklighetens
utvecklingsgång från kapitalism till socialism.
Vilka föreställningar ha dessa
märkvärdiga, socialister egentligen om socialismens
kulturideal? Är det ieke att direkt ställa
tingen på huvudet., niir man i denna den
moderna kapitalismens utveckling, som tar
sikte på en fullständig ekonomisk diktatur,
vilken endast framsprungit ur den krassaste
egoism och det brutalaste våldförande av
all mänsklighet, ser en slags förskola till
socialismen? Förstår man verkligen icke,
att dessa företeelser visserligen ha sina
rötter i den kapitalistiska samhällsordningen
och kunna härledas ur dennas
utvecklingstendenser, men har lika litet att göra med
socialismen som vår aptit med fjolårets snö®
Man vill för oss bevisa, att först genom
den oerhörda utvecklingen av industriens
produktivitet kan det skapas den verkliga
garantien för socialismens praktiska
genomförbarhet. Genom den mest
omfattande mekaniseringen av produktionsprocessen
och genom en av staten fastställd
arbetsplikt för alla tror man sig kunna nedsätta
arbetstiden i ett socialistiskt organiserat
samhälle till ett sådant minimum, att- var
och en kan erhålla tillräcklig tid och
ledighet, att tillfredsställa sina särskilda
önskningar. Man känner argumenten, vilka blott
bevisa hur ringa det stora flertalet av de
nuvarande socialisterna förstå att uppskatta
människans kostbaraste egendom, friheten.
Är då socialismen verkligen blott en
mag-fråga, som man så ofta har sagt? Gäller
det verkligen blott att lämna samhället eller
staten det föreskrivna arbetspensum, att
fylla en plikt som pålagts don enskilde ock
som skall säkra allmänheten ett relativt väl-
stånd, för att man efter att ha befriat sig
från denna ofrånkomliga om också tunga
nödvändighet kan glädjas över sitt eget liv?
Förkroppsligar iekc socialismen också ett
stort psykiskt problem, vars lösning är av
så mycket större och mera avgörande
betydelse för den samhälleliga utvecklingen an
alla tekniska former av folkhushållningen?
Det väsentliga är icke, att genom en
fortsatt tekniskt stegrad utveckling, som
degraderar människan till en simpel maskin, den
enskildes arbetsplikt i stigande grad blir
förkortad. Vad nyttar till och med en
samhälleligt nödvändig arbetstid på få timmar
dagligen, om människan, känner arhetet
som en tung plikt, som hon dessvärre ieke
kan undandraga sig? Även dessa få
timmar kunna förvandlas till ett outhärdligt
slaveri, om de icke äro i stånd att göra
arbetet tilldragande och väcka till liv
skaparglädje hos människan. En av socialismens
stora uppgifter skulle just bestå däri, att
människan åter skulle känna glädje över
sitt verk och åter lära uppfatta sitt arbete
icke blott som en samhällelig nödvändighet,
men framför allt som ett utflöde för
skapande verksamhetslust. Slutligen kommer
det dock icke alls an på vilken tid
människan är produktivt verksam, utan vilken
summa av lycka och inre tillfredsställelse
arbetet skänker.
När Charles Fourier för mer än hundrade
Ar sedan utvecklade sin teori om det
”tilldragande arbetet”, kände han, att han här
berört ett av socialismens grundproblem,
som är intimt, förknippat med socialismens
praktiska förverkligande. Men vem
bekymrar sig numera om de omogna fantasierna
hos dessa hopplösa ”utopister”, som ännu
icke hade fattat ”socialismens vetenskapliga
grundvalar”. Våra dagars släkte är så starkt
fånget i marxistiska tvångsföreställningar,
att det överallt endast ser ekonomiska
nödvändigheter oeh historiska missioner och på
grund därav har förlorat varje förståelse
för socialismens djupare själsliga problem.
Blott därigenom är det begripligt, att man
numera i det kapitalistiska systemets
vidunderligaste utväxter tro sig se de
nödvändigaste förutsättningarna tor socialismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
