Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerhet tvennc företeelser. som gjorde
regeringen betänklig.
Å ena sidan viixte det fram en stark
opposition mot de gamla reformistiska
kampmetoderna. I Trönderlagcn hade det
redan 1911 rests en ”fackopposition”, som
ställde krav om en omläggning av
fackföreningsrörelsen, för att göra den mera
elastisk oeh kamp duglig. Den önskade
landsorganisationen omlagd från fackförbund till
lokala sam organisa tioner, avskaffandet av
de skriftliga- bindande överenskommelserna,
en mera revolutionär kamptaktik i stället
för förhandlingar och strejker.
På andra sidan hade det inom
stenindustrien vuxit fram ett starkt missnöje med de
reformistiska organisationernas ständiga
hän syn staga n d e till arbet sköp arn a, såväl vid
lönerörelser, som vid de ofta förekommande
tvisterna vid tolkningen av
kollektivavtalen. Detta missnöje ledde under år 1912 till
en ganska omfattande utbrytning ur det
reformistiska stenhuggareförbundet och
anslutning till den syn dikal i sti ska
centralorganisationen i Sverge.
Dessa företeelser voro av så
iögonfallande betydelse, att de icke knude gå
ar-betsköparnas och reaktionärernas
uppmärksamhet förbi. Å ena sidan organiserade sig
arbetarna syndikalistiskt, och på den andra
sidan framväxte en facklig opposition med
vissa syndikalistiska tendenser, vilka
tendenser det var fara värt skulle växa sig allt
starkare.
Med den kännedom man hade om
syn-dikalismen i Frankrike, Italien, Amerika
och andra länder ansåg man det vara
farligt att låta den utveckla sig i fred.
Det var dels på grund av dessa
förhållanden, som regeringen fann det vara lämpligt
att söka genomföra en lag om obligatorisk
medling och skiljedom i arbetstivster efter
australienskt mönster.
Regeringen hade också god anledning att
framkomma med detta lagförslag, ty kravet
hade ursprungligen utgått från arbetarnas
egen landsorganisation. Redan så tidigt som
:lr 1900 tillsatte Landsorganisationen en
kommitté som år 1901 framlade ett förslag,
vilket gick ut på, att det inom varje
kommun, efter begäran av en eller flera
fackföreningar, skulle upprättas förliknings- oeh
skilj ed om srätt er till att medla i arbets tvister
samt att fälla bindande utslag i saker, som
gällde brott mot överenskommelser, eller i
saker som båda parterna voro överens om
att överlämna till rätten.
1902—1903 blev det också framlagt ett
förslag i stortinget som innehöll
bestämmelser om registrering av fackföreningar,
tvungen medling och frivillig skiljedom. Detta
förslag gav Landsorganisationen sin
tillslut-ning. Därmed hade den principiellt erkänt
statens rätt att blanda sig1 i dess
verksamhet.
Emellertid framlade professor Hagerup
ändringsförslag av sådan karaktär, att
Landsorganisationen nedlade en bestämd
protest, vilket också föranledde, att lagen
ieke blev antagen.
Det lagförslag, som blev framlagt 1913,
innehöll förhud mot alla strejker vid
räits-tvisicr, förbud mot alla strejker innmt
offentlig medling försökts, och % vissa fall
även förbud mot strejk under alla
omständigheter även när det gällde intressetvister.
Skiljedomstolen skulle bestå av fem
medlemmar ,varav en skulle utses efter förslag
av Landsorganisationen och en efter
förslag av Arbetsgivareföreningen. De tre
övriga skulle utpekas av
regeringsdepartementet. Enligt lagförslaget kunde regeringen
förbjuda arbetsnedläggelse och var och en
som bröt mot denna bestämmelse kunde
dömas från 25 till 25,000 kronors böter.
Den av Landsorganisationens kongress år
1910 tillsatta elvamannakommittén nedlade
sin protest mot lagen och organiserade en
proteströrelse med personliga
namnimder-teckningar. Tre hela hästlass protester
kördes upp till stortinget, innehållande 60,000
personliga underskrifter. Dessutom avhöllos
en rad protestmöten landet runt. För sin del
nedlade även arbetsköparna protester. Allt’
detta resulterade i att det intet lagbeslut
blev den gången heller.
På Landsorganisationens kongress 1913
var frågan åter uppe till behandling. Det
blev här framlagt förslag, att kongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
