Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yrkesarbetaren betraktad med en viss
ringaktning:, oeh. denna skillnad gör sig icke blott
gällande på arbetsplatsen, men även utanför.
Över förhållandet mellen- arbetare oeh
funktionär skola vi icke tala, då detta är
allt för väl känt. Men lika skarpt utvecklar
sig skillnaden mellan den arbetande oeh den
arbetslöse proletären. Här hjälper intet tal
om den enhetliga arbetarklassen; fakta
tala här starkare än den vackraste teori. De
som ha arbete äro angelägna om att hälla de
arbetslösa fjärran från arbetsplatsen,
medan de senare eftersträva att återigen
komma in på arbetsplatsen, varvid det
vanligtvis icke betyder något för dem, om andra
därigenom bli kastade på gatan. Här
framträder mtresspmotsatser inom samma klass,
vilka blott Övervinnas genom etiska krafter.
Var och en som en längi’e tid levat bland
arbetarna vet hur svårt detta mången
gång är.
Så länge arbetslösheten för den enskilde
bara varade en viss tid, var det alltid
möjligt att framkalla en viss solidaritetskälisla
mellan den arbetande och den arbetslöse.
Men detta förhållande förändras grundligt,
när numera arbetslösheten blivit ett
permanent tillstånd, när människor icke blott
veckovis men i månader och år äro utan
sysselsättning och äro prisgivna åt det
största elände, eller när företagarna blott vilja
anställa folk under en viss ålder oeh kastar
alla äldre på avskrädeshögen. Under dessa
förhållanden skärpas motsättningarna mer
och mer emedan rätten till arbete här
betyder detsamma som rätten till livet.
Just på grund av dessa förhållanden
spelar nu arbetstiden en allt viktigare roll för
arbetarrörelsen än förr. Gent emot
arbetslöshetens fruktansvärda onda kunna
arbetarna endast föra arbetstidens förkortning i
fält. De faekliga organisationerna ha lugnt
åsett hur den kapitalistiska rationaliseringen
av industrien kastat miljoner arbetare på
gatan, utan att reagera emot detsamma.
Härigenom föllo alla fördelarna av det nya
systemet utan ansträngningar i
arbetskopar-väldets sköte, så att man till oeh med vid
inskränkt produktion kunde erhålla ännu
större vinster, en företeelse som man blott
har rationaliseringen att tacka för. Den
enskilde arbetarens prestation har stegrats
i betydande grad genom de nya
rationalise-ringsmetoderaa, i de flesta fallen på
bekostnad av arbetarens sundhet, utan att man
härför givit honom någon motsvarande
ersättning. Att arbetarna under dessa
förhållanden drivas emot en tid av det
fruktansvärdaste slaveri, det måste var och en
erkänna, som icke är alldeles blind for den
moderna industrialismens företeelser.
Därför är det numera den viktigaste
uppgiften för arbetarnas praktiska dagsstrider
att förkorta arbetstiden, för att förskaffa
den arbetslöse sysselsättning. Må man icke
komma till oss med det gamla påståendet,
att en förminskning av arbetstiden ännu
aldrig begränsat produktionens avkastning
och följaktligen icke har något nämnvärt
inflytande på arbetslöshetens problem. Detta
påstående är blott relativt riktigt. Väl är
det sant, att företagaren efter varje
inskränkande förkortning av arbetstiden
vanligtvis eftersträvar att genom ännu större
mekanisering av arbetsprocessen oeh genom
stegrandet av den individuella prestationen
åstadkomma en utjämning och i allmänhet
ocskå lyckas. Men det sker icke på en gång
utan först småningom. Skulle man i dag
fastställa arbetstiden i Tyskland till sex
eller sju timmar, så skulle detta vid
bibehållandet av samma antal arbetare utan tvivel
ha till följd en betydande brist i
produktionen, som för närvarande blott skulle kunna
utjämnas genom anställandet av flera
arbetskrafter. Först under tidens lopp skulle
företagaren kunna vara i stånd att genom
förbättrade tekniska metoder etc. småningom
inhämta och med samma antal arbetare som
fordom frambringa samma
produktions-kvantitet.
På grund härav måste frågan om
förkortningen av arbetstiden med hänsyn tagen till
rationaliseringen behandlas på ett helt
annat sätt än hittills. Varje gång företagaren
genom mekanisering av arbetet och genom
stegring av den enskilde arbetarens
prestation åter skruvade produktiviteten i
höjden, måste det göras honom klart, att den
uppkomna fördelen icke får uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
