Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslösheten ocQ arbetstiden.
Av Rudolf Rocker.
Den väldiga arbetslöshet,
som blivit en permanent företeelse i
Europa, gör arbetstidsfrågan till det
viktigaste problera, som för närvarande
sysselsätter arbetarna. Rationaliseringen av
industrien undandrar produktionen miljoner
arbetskrafter, för vilka, det kapitalistiska
samhället inte längre har någon
sysselsättning, och vilka det hänsynslöst prisger åt
eländet. Existensen av denna väldiga
reservarmé är för företagareväldet ett
utomordentligt medel till att göra arbetarna
fogliga, därigenom att den när som helst
möjliggör för arbetsköparna att ersätta de
missnöjda elementen med ar betsvilliga, vilka
gjorts möra av eländet. Denna lika sluga
Efterföljande utgör ett litet avsnitt av
det pfi, Biands förlag utkomna
utomordentligt intressanta lilla arbetet betitlat
”Ka-pitalismejis uya ntveekfingsfas”.
rom grymma taktik medför den ieke
föraktliga fördelen för arbetsköparna, att den
utvecklar en motsättning bland arbetarna, som
med varje dag biir allt skarpare, oen som
blir allt svårare att övervmna.
Det gamla påståendet om existensen av
en enhetlig proletärklass, va\o enskilda
medlemmar äro hänvisade till varandra på
grund av naturliga materiella intressen, har
aldrig varit mer än ett påstående, som
direkt slog de verkliga förhållandena i
ansiktet. Arbetarklassen är i varje land
uppdelad i olika kaster, bland vilka
ståndshögfär-den är nästan lika utbredd, som i andra
samhällslager. Den icke yrkeskunnige
grovarbetaren blir ännu av den kvilificerade
De andra grupperna, som behärska de
konsumtionsmedel, soin gruvarbetarna behöva
för att kunna leva, skulle ha ett lätt spel
gent emot dessa senare, om de verkligen
skulle vilja tillskansa sig otillbörliga
fördelar. Gruvarbetarna skulle bli isolerade och
nödgas att återgå till tillämpandet av de
överenskommelser, som träffats mellan de
olika grupperna. Men samtidigt skulle de i
sin arbetsvägran ha ett tillräckligt starkt
påtryckningsmedel för att de ieke skulle lida
något förfång gent emot andra
produktions-grupper Oeh vi se således, hur tom oeh
ohållbar dessa den marxistiska
statssocialismens invändningar mot syndikalismen äro.
För Övergången från det
kapitalistiskt-statliga monopoUierra väldet till individuell
oeh social herrelöshet är syndikalismen den
mest praktiska formen, den form som bäst
är ägnad att säkerställa den sociala
revolutionens seger. Alla mot densamma riktad»1
socialdemokratiska och stat sk om munis tiska
invändningar drabba oändligt mycket mera
statssocialismen oeh den så kallade
”proletariatets diktatur”, i vilket samhällstillstånd
staten är det överallt makthavande och
utslagsgivande maktmonopolet. Den
förbinder sin ekonomiska maktposition som
rno-nopolistisk innehavare av alla
produktionsmedel med en till dess uprätthållande
organiserad militärmakt och besitter genom detta
system möjlighet, att beröva varje
misshaglig individ eler grupp levnads- och
existensmedlen, oeh förvägra den tillgång till
produktionsmedlen. Vad de statssocialistiska
grupperna således anklaga syndikalismen
för, det innesluter deras eget. system.
Marxismen vill monopoliseringen av
produktionsmedlen genom en statlig hierarki, vilken nu
som förr berövar samhället och
arbetsgrupperna produktionsmedlen. Syndikalismen
är socialismen i praktisk tillämpning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
