Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget som kommer.
Av Markus Segerfält.
JAG GÅK UT IFRÄN, ATT
ÅTMINSTO-ne ingen av denna tidskrifts läsare behöver
övertygas om, att världen styr mot ett nytt
krig. Ingen normal människa inbillar sig,
att världskriget 1914—191.8, som man
föregav sig föra för att det skulle bli det ”sista
av alla krig”, betecknade avslutningen på
krigens epok. Ramma krafter, som
framkallade detta krig, äro fortfarande
verksamma i tiden och ajrbeta på nytt mot samma
resultat. Nationalismen, patriotismen,
chauvinismen. som bekämpades av så många
krafter före 1914, har fått ökad kraft
genom världskriget. Dessa makter ha
förtätats till nationalhat, som bidrar att skapa en
fur ett nytt krigsutbrott lämplig
folkstämning. Till och med tror jag, att det
internationella förbrödringsarbetet inom
arbetareklassen lidit avbräck, vilket är det
fruktansvärdaste av allt, då just den proletära
internationalismen är den enda verkliga
makt, som segerrikt kan resas mot ett nytt
krigsutbrott.
De ekonomiska krafterna i samhällena äro
desamma som 1914 och komma att skapa
samma resultat. Rivaliteten mellan de
olika nationalkapitalistiska grupperna om
avsättningsmarknader, om kolonier, om
råvarutillgångar, om utsugningen av efterblivna
folkslags billiga arbetskraft är densamma
som förr. Visserligen kan på detta område
noteras en fortskridande utveckling till
kapitalets internationalisering på vissa
områden, och man kan med fog hävda, att denna
tendens är en växande fredsfaktor. Men
dessa spröda band skola ieke hålla inför den
nationalistiska krigspsykosen, ej heller skola
de hålla inför de utsikter till nya
krigsvin-ster, som öppnas för företagare på alla
områden. Förgäves skall man säga, att alla
komma att förlora, pä kriget och att det
sunda förnuftet därför bjuder alla att hålla
uppgifterna, om man skall följa exemplet
från andra länder. Men Jiian dröjer med
det. Under tiden ha godsägarna tid att
uppsäga de gamla innehavarna och utlägga
åkerlapparna till huvudgården, såsom redan
skett på flera håll, oeh skydda sig mot allt
besvärligt intrång.
Den meningen uttaltes redan i början av
denna artikel, att framtiden på
lantarbetare-fältet tvivelsutan tillhör syndikalistema och
syndikaten. Finns väl nagot lämpligare
område för denna samhällsidé och, psykologiskt
sätt, lämpligare materiel att arbeta i?
Näppeligen. Men man måste givetvis ieke gå
alltför hårdhänt tillväga, utan med god
anpassningsförmåga söka vinna det mesta
möjliga. Det omskrivna materialet är
nämligen synnerligen ömtåligt. Det lär både
historien oeh erfarenheten från alla tider.
Ty lantarbetarespörsmålet måste i en
snar framtid lösas på ett eller annat sätt.
Torparfrågans avveckling, som hör till
samhällets främsta uppgifter, ehuru man skjuter
den åt sidan år efter år, bör föregå den
stora syndikatbildningen vid storgodsen, som
kommer lika säkert som ett väntat klockslag.
Själva tidsandan skall efterhand, som
statsmakterna icke vilja påfinna någon genväg,
bringa det därhän. Man kan icke spjärna
mot utvecklingen, som talar sitt omutliga
språk. Man kan inte rubba de linjer, som
erfarenheten dragit ut.
Visserligen äro människorna över hövan
tåliga djur, som kunna underkasta sig
allting, men då massvälten är Över dem, kunna
de även reagera, så att staten darrar i sina
grundvalar, varpå såväl äldre som nyare och
nyaste tiders historia givit talrika bevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
