Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tar den sig uttryck i organiserad aktion
eller spontan hungerrevolt.
Den högsta gränsen för varje
arbetska-tegori betecknas av det marknadspris
arbetsprodukten erhåller, och detta
marknadspris tillförsäkrar företagaren
åtminstone en viss genomsnittsprofit inom hans
bransch. Men även denna högsta gräns är
elastisk allt efter arten av arbete oeh
produktionsgrenen. Så är exempelvis
höjningen av de yrkeslärda arbetarnas löner på
bekostnad av de olärda fabriksarbetarnas
en mycket vanlig ordning för företagaren.
Så länge det nämligen är möjligt för
företagaren, att hålla lönen för den stora
massan av arbetare på existensminimumkan
han i eget intresse anse det tillrådligt att
gynna ett litet antal utvalda arbetare för
att förhindra arbetarnas
solidaritetssträ-vanden. För dessa arbetare är det till och
med möjligt att den översta lönegränsen
överskrides, om blott totalsumman av
lönerna stannar under den högsta gränsen.
En sådan taktik användes ofta av
arbets-köparna i kolonierna och för övrigt på
platser där europeiska arbetare arbeta
samman med färgade, naturligtvis alltid till
fördel för de vita och till nackdel för de
färgade.
Vidare bidrager också det vänskapliga
förhållandet mellan de gamla
faekorgani-sationerna och de kapitalistiska
sammanslutningarna särskilt till stegringen av det
materiella välståndet for de högst
kvalificerade löneai*betarna. Den mer eller mindré
skarpa skillnaden som, i synnerhet i
Amerika, består mellan dessa gynnade arbetare
oeh den stora massan av det industriella
eller agrikulturella proletariatet, låter sig
förklaras av liknande krafter som den
rådande skillnaden mellan vita och färgade
arbetare, sådan den består exempelvis i
Sydafrika och Indien.
Bildandet av arbetets marknadspris och
fastställandet av arbetslönen kommer
slutligen till stånd mellan de båda
ovannämnda gränserna under en oavbruten kamp
mellan de intresserade parterna: först och
främst råder det kamp mellan arbetarna
och företagarna inom varje särskild före-
tagsgren; dessutom oftast medan
företagarna. inbördes inom varje särskild
produktionsgren liksom också mellan
besläktade branscher; slutligen kommer också i
betraktande företagarnas strid med
konsumenterna, delvis understödd av arbetarna.
Dessutom är det ständigt den starkare, som
under dessa strider (i synnerhet vid
fastställandet av lönen) påtvingar den svagare
sin vilja.
Det är därför vanvettigt att tala om en
så kallad ”rättfärdig” eller ”rättvis”
arbetslön. Allt av hänger, inom de
ovannämnda maximi- oek minimigränserna, av
parternas makt. Därför äro oekså de så
kaljade ”fria arbetsfördragen”, .som slutas
mellan arbetsgivaren oeh varje enskild
arbetare, och vilka prisas så högt av
bor-garekonomerna av den liberala skolan, i
verkligheten ingenting annat än den
star-kares öppna ekonomiska utsugning av den
svagare.
Från denna synpunkt betraktat är det
helt naturligt att arbetarna under
samhällets fortskridande iutveekling
sam-manslutit sig — först och främst- i de
mest framåtskridna länderna — för att
åstadkomma ett organiserat motstånd mot
arbetsgivarnas ekonomiska och sociala
övermakt, liksom å andra sidan de senare
förenat sig för att göra motstånd mot
arbetarnas krav.
Denna sociala kamp måste fortgå i sina
olika faser, så länge icke den
grundläggande orsaken till densamma blivit avskaffad,
d. v. s. så länge de kapitalistiska
egendomsförhållandena bestå.
I de moderna arbetare organisationernas
första utvecklingsstadium gällde det ännu
blott upprätthållandet eller förbättrandet av
de närvarande arbetsbetingelserna. Dessa
stridigheter f öreföl lo ofta ha ringa
betydelse; de voro emellertid nödvändiga för
förbättrandet av arbetarnas läge, eller för
upprätthållandet av vad som hade
tillkämpats under uppgångsåren. Likväl gjorde
arbetarna under denna första
utvecklingsperiod ing», direkta ansträngningar att öva
något inflytande på själva
produktionssättet eller göra företagarna avkastningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
